Caroline ska få hästfesten att blomstra

Det är julafton år 1996 och under granen hos farmor och farfar ligger en julklapp kvar. Ett kuvert. 13-åriga Caroline Nordin öppnar kuvertet, men det tar en liten stund innan hon förstår vad det faktiskt är hon har fått. För i kuvertet ligger ett brev, från en häst som nu skulle kunna bli hennes.

– Jag hade gett upp hoppet om att få en egen häst för jag hade önskat mig en så länge. När jag väl förstod vad jag fått blev jag så glad att det inte går att beskriva, säger Caroline Nordin, nu 35 år gammal och fortfarande hästägare.

Livet med hästarna lockade

Den första hästen hette Netos och var en äldre före detta travhäst. Han bodde i ett stall i Kode hos vänner till Carolines familj och överenskommelsen var att hon skulle ta hand om honom i ett år och samtidigt spara de pengar som återstod. När året hade gått och pengarna var sparade tyckte hästägaren att hon skulle lägga sina sparade pengar på en yngre häst i stället och de kom överens om att Caroline fick ha kvar Netos under tiden.

– Så ett tag hade jag båda hästarna, säger Caroline Nordin.

Det var livet med hästarna som lockade och som fortfarande är det centrala för Caroline. Inte att tävla. Hon har varit med i några små tävlingar, men trivs inte med det.

– Jag gillar inte när folk tittar. Jag blir nervös på tävlingar.

I dag bor Caroline med sin sambo Tom Fransson och deras två barn, Linnea fem år och Elias sex år, på en liten hästgård i Björlanda på Hisingen. De har ett stall med fyra hästar, varav två är deras egna, de har höns, en kalkon, en katt och i stallet finns även grannens får. Det nyaste tillskottet är den tretton veckor gamla valpen Chilli som nyfiket vill vara med överallt.

Caroline har varit volontär på Gothenburg Horse Show sedan hon var 18 år. Varje år utom ett.

– Det var när jag just fått barn. Jag var helt inställd på att vara med ändå, men det blev för svårt när det bara var en månad sedan jag fått barn.

Intensiv GHS-vecka

Det är ”GHS-familjen” som lockar. Känslan av att vara en del i gänget och att jobba tillsammans. Det är en intensiv vecka med långa dagar och mycket hårt jobb, men det finns också tid för att umgås med de andra volontärerna. Många återkommer år efter år och flera träffas bara under tävlingsveckan.

– Jag är med för att träffa alla och hänga med i allt som händer, men jag gör det också för mig. Det är en egen grej som bara är för mig, mitt i mammalivet.

Caroline har alltid varit i blomgruppen. Hon är också med helgen före tävlingarna startar och hjälper till att bygga arrangemangen och sätta ihop blommorna. De 11 975 snittblommorna ska bli 62 arrangemang och alla prisbuketterna. När tävlingarna drar igång finns de på plats före varje klass och placerar ut blommorna på hindren och under klassen finns de i närheten för att springa in och fixa till det om något händer, som att en häst river och bommen drar med sig ett blomsterarrangemang.

Valpen Chilli visar med all önskvärd tydlighet att det är dags att gå ut lite. Där ute går hönorna och kalkonen och pickar utanför sitt hus och i samma hage går Shetlandsponnyn Volle. Han kommer förnöjt mot Caroline när han får syn på godsakerna i hennes hand.

Både krävande och avkopplande

Caroline tycker att det är en form av mindfullness att vara med hästarna och att arbeta i stallet. Det är både fysiskt krävande och avkopplande på samma gång. Att gå ut och mocka, prata med hästarna eller sitta på en bänk med en kopp kaffe i handen och bara titta på dem. Det ger ro och tid att andas.

– Det har nog räddat mig många gånger. Det är ett ansvar, men det ger mycket mer energi än det tar.

Det var livet med hästarna som lockade när Caroline började rida och det är så hon har valt att leva också. Hon och sambon köpte gården i Björlanda 2006 och har sedan dess byggt ut och anpassat för att få plats att bo med familjen och för att få plats med djuren. Att hyra ut två boxplatser ger frihet och lite flexibilitet, för då är de flera som delar på det dagliga ansvaret att ta hand om hästarna. Plus att det också är trevligt med sällskap.

Hårt jobb och härlig sammanhållning

Nu är det snart dags för GHS och för Caroline att gå in i det som hon beskriver som en bubbla full med hårt jobb, glädje och härlig sammanhållning. Efter veckan med GHS brukar hon känna sig laddad och sporrad efter att ha träffat likasinnade och kanske köpt lite nya prylar.

– Då är jag alltid sugen på att lägga ännu mer energi i stallet och på hästarna.

Karin Löwing

namn@gp.se