Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Carina Johansson liv var fyllt av våld, missbruk och allmänt elände. För tolv år sedan bestämde hon sig för att en gång för alla bryta med det gamla livet och börja om på nytt. Bild: Mathias Pernheim

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Carina har lämnat drogerna och sitt kriminella liv bakom sig

Missbruk, kriminalitet och våld. Carina Johansson har varit på botten och vänt. För tolv år sedan bestämde hon sig för att lägga sitt gamla liv bakom sig och börja om på nytt. I dag arbetar hon med kvinnor som vill bryta med missbruk och kriminalitet.

Det var 2007 som polisen gjorde ett nedslag i Carina Johanssons hem. I bostaden fanns pengar och droger. Då hade hon levt ett helt liv kantat av missbruk och grov kriminalitet. Tillslaget blev en vändpunkt.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

– Min son var ensam hemma när polisen slog till. Det gav mig en fet tankeställare. Jag hade svikit mina barn så många gånger och nu gjorde jag det igen. Det var då som jag bestämde mig för att lägga av.

Snubblade på målsnöret

Carina vädjade till socialtjänsten och fick komma till ett behandlingshem i Norrland. Den gången snubblade hon på målsnöret.

– Jag klev av tåget redan i Alingsås. Jag hade droger som jag tänkte sälja genom fönstret men det slutade med att jag hoppade av och fortsatte att knarka i två veckor. Men efter det har jag varit ren.

Vi träffas på Carinas arbetsplats- ett motivationsboende för kvinnor som vill bryta gamla mönster och leva sina liv utan kriminalitet och droger. Att hon arbetar med kvinnor är en bedrift i sig.

–Jag hade en dålig relation med min mamma och jag har aldrig vågat lita på andra kvinnor. Men i den här världen behöver vi varandra, det vet jag nu. Vi har så många beröringspunkter. Som att vara mamma och känna skuld och skam över att man har varit en dålig förälder. När en kvinna ser på sitt liv och undrar vad fan det var som hände, så vet vi andra hur det känns.

Bild: Mathias Pernheim

Vi backar till barndomen. Båda hennes föräldrar var missbrukare och lägenheten i Västra Frölunda var en samlingsplats för andra missbrukare och hälare.

– Det är ingen solskenshistoria, suckar hon. Det var en kriminell miljö med stöldgods och påtända barnvakter.

Carina var två år första gången socialtjänsten grep in och omhändertog henne och hennes två äldre bröder. Hon varvade fosterhem och institutioner med tillfälliga vistelser hos släktingar. I perioder bodde hon hemma. Föräldrarna skildes när Carina var två och när hon fyllt tio dog pappan. Carina började sniffa när hon var åtta år. När hon var fjorton började hon med amfetamin.

Kaotiskt liv fram till 2007

Carina beskriver sitt liv fram till 2007 som kaotiskt. Carina har två barn och bara när de var nyfödda lät hon bli knarket. Hon levde på socialbidrag och på att sälja droger. När polisen gjorde razzia fanns det alltid en man som tog på sig skulden.

– Jag har alltid haft relationer med män, inte många olika utan det har varit längre förhållanden. Det har varit en trygghet att ha en man, även om jag har blivit slagen. Det var bättre att bli misshandlad än att ingen ville ha mig.

Barnen omhändertogs när de var sex respektive tre år gamla.

– Det är tragiskt. Det var inte så jag ville att det skulle bli, men jag kunde inte ge mina barn det som jag själv aldrig hade fått.

Rädslan att bli avslöjad har löpt som en röd tråd i hennes liv. När barnen var små var hennes största skräck att hamna i sandlådan med andra mammor.

– Jag var livrädd för att få en massa frågor. Jag var noga med att inte ta sprutor i armvecken så att det inte skulle synas att jag knarkade. Jag gjorde allt för att dölja vad jag höll på med.

Fortfarande stora skuldkänslor

Hemma dolde hon också missbruket.

– Jag knarkade aldrig så att barnen såg det. Mina barn skulle i alla fall inte se sin mamma injicera, tänkte jag och trodde att det gjorde mig till en bättre mamma. Så tänkte jag när jag åkte fast 2007. Mina barn ska i alla fall inte ha en mamma som sitter i fängelse. Du fattar vilket självbedrägeri. Det spelar ju ingen roll om jag suttit inne eller om jag knarkat mitt framför ögonen på dem, de har ju ändå inte haft sin mamma.

Skuldkänslorna överskuggar fortfarande tillvaron.

– Jag har svikit mina barn och utsatt dem för samma sak som jag själv utsattes för. Jag har missat deras höjdpunkter i livet när jag suttit häktad eller varit påverkad. Den skulden jobbar jag med fortfarande.

Älskar att arbeta

Efter några månader på Korpberget var hon drogfri. För att betala av skulder fortsatte hon att leva kriminellt i ett år men har sedan dess hållit sig på rätt sida av skranket.

Med tiden har hon gått flera utbildningar inom beroendevård och sorgebearbetning. Hon älskar att arbeta. Att hjälp utsatta kvinnor är en drivkraft. 2019 innebär ännu en omstart för Carina.

– I december förra året var allt från mitt gamla liv borta. Alla betalningsanmärkningar, jag ströks från belastningsregistret och från Hepatit C-registret. Det är en lättnad. Jag är så peppad för det här året. Jag har ju alltid satt drogerna framför mig själv och utsatt mig för våld. Jag är glad att jag lever. Nu kan det bara bli bättre. Jag har stora planer för framtiden.

Carina Johansson

Ålder: 53 år.

Gör: Arbetar med utsatta kvinnor. Utbildad addiktolog.

Bor: Alingsås.

Familj: Singel. Dottern Cassandra, 26, som läser bland annat kriminologi och till socionom. Sonen Lenny, 30, som är professionell pokerspelare.

Intressen: Vara ute i naturen, träna på gym, jobbet och engelska bulldogen Bulten.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.