Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Att engagera sig inom Bröstcancerförbundet har hjälpt Maria Stadling Weinö att ta sig vidare efter cancersjukdomen. ”Jag har bland annat hållit några föreläsningar. Och att folk kommer fram efteråt och säger ”tack, det finns hopp” värmer. Sådant har gjort att jag bättre nått acceptans”, förklarar hon.  Bild: Anna Edlund
Att engagera sig inom Bröstcancerförbundet har hjälpt Maria Stadling Weinö att ta sig vidare efter cancersjukdomen. ”Jag har bland annat hållit några föreläsningar. Och att folk kommer fram efteråt och säger ”tack, det finns hopp” värmer. Sådant har gjort att jag bättre nått acceptans”, förklarar hon. Bild: Anna Edlund

Cancerdrabbade Maria vill skänka hopp till andra

Under lång tid förträngde hon knölen i bröstet – ända tills det inte gick längre och cancerdiagnosen var ett faktum. Men fyra år senare vill Maria Stadling Weinö skänka hopp till andra.
– Det gäller att leva på tron att det kommer en bättre tid, och man är inte ensam även om det många gånger känns så.

”Det är cancer”. Ögonen blänker till när Maria upprepar orden läkaren sa till henne den där decembereftermiddagen 2016 då livet vändes upp och ned.

– Men han sa även något annat, fortsätter hon. Något som gav mig hopp genom hela resan. ”Maria, om detta hade hänt min syster eller min mamma så hade jag varit glad”.

Maria gör en kort paus innan hon lägger till:

– Jag tänkte ”hur kan han säga så?!”. Men han såg min frågande min och fortsatte ”den här cancern kan man bota, det finns hopp, jag ska göra allt jag kan”. Det var jätteskönt att få bära med sig de orden. Varje gång det kändes jobbigt tänkte jag på det han sagt.

Knöl i ena bröstet

Hunden Goldie smyger runt bordet samtidigt som Maria förklarar att hon en längre tid innan cancerdiagnosen hade känt en knöl i ena bröstet.

– Jag fattade vad det var, men man försöker lura sig själv, säger hon dröjande. Min mamma var dessutom sjuk i cancer just då, fast inte i bröstcancer. Det var mycket att tänka på…

Bild: Anna Edlund
Bild: Anna Edlund

Det som först känts som en liten ärta växte sig dock större och började så småningom göra ont. Till slut sa Marias man Christian ”nu ringer du vårdcentralen”.

– Jag fick en tid direkt, berättar Maria. En timme senare hade det även skickats en remiss till Bröstmottagningen. Jag trodde att jag skulle få vänta i månader men redan efter några dagar ringde de – ”vi har en tid imorgon klockan 8”.

För Maria kom det som en chock, hon bad att få återkomma.

– Man är så rädd, man vill inte få det bekräftat…

Tackade ja trots allt

Men efter att ha pratat med Christian ringde Maria tillbaka och tackade ja till tiden hon erbjudits. Dagen därpå åkte de tillsammans till Bröstmottagningen.

– När vi sedan satt i bilen, efter att ha fått beskedet, ringde min ena son. Jag klarade först inte av att svara. Jag tänkte ”hur ska jag berätta för barnen – och för pappa?”.

Marias mamma hade vid tidpunkten avlidit. Att åka hem till sin pappa och berätta att även hans dotter nu var sjuk kändes tungt.

– Det blev trots allt en fin pratstund, två av barnen kom också – ”det här är inte som för mormor, det här ska bli bra”.

Direkt sjukskrevs Maria i tolv månader. Hon ler lite snett när hon beskriver hur hon protesterade ”men så kan man väl inte göra, jag måste avsluta…”.

– Jag arbetade som körskollärare och mina elever betydde allt för mig. Samtidigt var det skönt att direkt kastas in i alla undersökningar. Jag hann inte tänka. Och sjukhuspersonalen… de var helt otroliga. Jag kände mig tryggt omhändertagen, förklarar hon.

Både cytostatika och strålning

Efter att Marias bröst opererats bort följde cytostatikabehandling – därefter strålning och medicinering. Hon konstaterar att Christian varit ett stort stöd, så även hennes pappa.

– När jag fick veta att hela bröstet skulle bort kändes det till en början jobbigt. Men Christian sa ”men hjärtat, det är därför du fått två bröst – för att du ska kunna bli av med ett”. Som vi skrattade. När man tänker tillbaka nu så är det ett härligt minne. Vi har försökt skratta mellan tårarna.

I nästa andetag förklarar Maria att hon, när cytostatikabehandlingen inleddes, bestämde sig för att inte vakna med hårtussar på kudden.

– I stället gick jag till frissan, rakade av håret och köpte två peruker. Frissan sa ”om jag känner dig rätt så går du i stan i sommar utan peruk”. Jag tänkte ”det finns inte på kartan” och i början använde jag mina peruker – men sedan fick frissan faktiskt rätt.

Flera turer till akuten

Maria berättar vidare om illamående, hemska feberkramper och flera turer till akuten. Vid ett tillfälle tänkte hon ”ska jag överleva cancer men dö i feber?”. Trots det kom den riktigt tuffa tiden psykiskt efter att behandlingen trappats ner.

– Jag började inse vad jag gått igenom och det kändes läskigt att inte längre regelbundet få komma till sjukhuset.

Två rehabveckor

Något som blev betydelsefullt för Maria var kontakten med andra som också gått igenom en cancerbehandling. Via Cancerrehabfonden fick hon åka på två rehabveckor – en med fokus på samtal.

– Det var magiskt, säger hon.

– Jag träffade jättegoa tjejer, vi fann varandra snabbt. Jag behövde verkligen den samtalsveckan för att komma vidare. Sista dagen sa terapeuten ”man ser till och med på hur du går att du har stärkts”.

Maria funderar lite men fortsätter snart:

– Det är tufft. Det gäller att leva på tron att det kommer en bättre tid. Om jag, genom att dela med mig av min historia, kan hjälpa bara en person att inte känna sig helt ensam så värmer det mitt hjärta.

Maria Stadling Weinö

Ålder: 48 år.

Familj: Man, tre barn, ett bonusbarn, ett barnbarn och en hund.

Bor: Alingsås.

Gör: Jobbar på tvätteri.

Intressen: Baka, träna, spela golf, se på ishockey.

Världscancerdagen

Världscancerdagen infaller den 4 februari varje år och instiftades av Union for International Cancer Control. Syftet med Världscancerdagen är bland annat att öka kunskapen gällande cancerpatienters och närståendes situation.

Hemsida: www.worldcancerday.org

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.