Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

1/3

Byggbasen Christina är van vid förändring

Christina Andersson basar över platschefer och projektingenjörer, med drivkraften att se byggnader bli till verklighet och medarbetare utvecklas.

Hon är en ambitiös yrkeskvinna som konstaterar att mycket har förändrats under de tjugo år hon varit i byggbranschen. Som idag innefattar pappalediga män, uppluckrade beteendemönster och ett mjukare klimat. 

Det är en sån där midvinterdag när dagsljuset inte orkar över kanten, och lägger dagen i dis. Medan de starka strålkastarna kastar ljus över grävskopor och byggarbetare. Det är frigolit, armeringsjärn, grus och betongfundament som ska lägga grunden för bostadsbygget på platsen där det förut låg en saluhall som inte bar sig. Arbetschef Christina Andersson möter med öppet leende och räcker över reflexväst och bygghjälm innan vi kryssar runt mellan maskiner, grushögar och material. Här, mitt i Varberg, är ett av hennes pågående byggprojekt, där hon har det övergripande ansvaret för ekonomi och planering.
– Det roligaste med jobbet är nog att man alltid ser resultat av sitt arbete. Det är en stor tillfredsställelse att se på en byggnad och kunna säga att man varit med och byggt den, ler hon och tillägger att kreativitet och laganda är viktiga drivkrafter.  
– Jag gillar att lösa problem tillsammans som team. Visst är jag närmast mina projekt men jag vill samtidigt att människorna runt mig ska må bra. Att följa personal över tid och se dem utvecklas och växa med sina uppgifter är inspirerande. 

Bild: Anna Berglund
Bild: Anna Berglund

Och det där att bygga, planera, konstruera, vända och vrida har följt Christina sen barnsben. 
– Jag har nog alltid varit praktiskt lagd, gillat det estetiska och att skapa. Jag ritade jättemycket hus som barn, gjorde planlösningar och byggde lego. Ett intresse som följt henne genom studier och yrkesliv. 
– Det blev tekniskt gymnasium med inriktning på bygg, jag gillade ju matte, fysik och att rita hus. 
Efter gymnasiet skymtade arkitektutbildningar förbi, men hon ville något mer praktiskt, och valde att utbilda sig till byggnadsingenjör i Borås. Att välja en bygginriktad högskoleutbildning 1993 var i mångas ögon ett tokval. 
– Man blev lite idiotförklarad, säger Christina med ett skratt. 
Det var skyhöga räntor, inget byggdes och usel arbetsmarknad inom byggsektorn. Men det avskräckte inte.
– Jag körde bara på det som verkade roligast, ler hon. 

Trots farhågorna fick hon fast anställning direkt efter examen.
– Jag hade världens tur och fick jobb direkt på företaget där jag gjorde min sista sommarpraktik på. 
Hon började som arbetsledare och blev platschef som 24-åring. 
– Det funkade, även om det var utmanande och tufft ibland som tjej. Som att folk som kom till bygget sällan vände sig till mig med frågor. Men mycket har ändrats på de tjugo år jag varit i branschen, säger hon. 
– Då var det en mansdominerad beteendekultur, i dag upplever jag inte det alls så. 

Precis som samhället i stort har blivit mer jämställt har det även präglat hennes arbetsplatser. 
– Det blir bättre med en mix, lugnare klimat och inte så grabbigt och hårt. Då blir byggbranschen mjukare och det är bra. 
Christina har genom åren egentligen inte funderat så mycket på att det varit mest män på jobbet. Huvudsaken är att det finns en rak och öppen dialog, ödmjukhet och respekt för varandras kompetenser, åt båda håll. Det handlar inte om kön, utan individ, menar hon. 

Vid sekelskiftet lämnade hon byggarbetsplatserna för att arbeta med datorprogram för planering och kalkylering av byggen.
– Jag reste runt i landet och utbildade byggföretag i hur programmet användes. Jag var där i tio år tills en av kunderna, Wästbygg, skulle öppna kontor i Varberg och erbjöd mig jobb. 
– Här trivs jag, är ute på byggena nån dag i veckan, sen är det mest möten och inköp, ekonomi och projektering. Ett roligt, men krävande jobb, tillägger Christina. Där det hela tiden dyker upp oväntade, oplanerade saker som måste lösas, medan annat skjuts upp, som lätt skapar en molande press.
– Samtidigt vill jag alltid vara lite bättre, inte bara bra, ler hon och berättar hur hon till slut blev sjukskriven i våras. 

Och kom tillbaka efter ett par månader med nya insikter och lärdomar.
– Det var en tankeställare om vad som egentligen är viktigt i livet. I mitt fall så var det inte bara arbetet som gjorde att min energi tog slut, så tror jag att det är för många, funderar Christina som lärt sig prioritera och blivit bättre på att delegera. 
– Det är en konst att släppa saker ifrån sig och låta andra sköta det fullt ut, säger en arbetschef med ansvar som kräver teknisk kunskap, rejäl planeringsförmåga och framsynthet. 
Som samarbetar med arkitekter och ingenjörer, platschefer och byggarbetare. Som har siffror och kalkyler på sitt bord och en miljö som präglas av material, maskiner och ingenjörskonst. Och byggen som först efter avslutat projekt fylls med liv och människor. Men som präglas av den omtanke som rodde det i hamn. 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.