Brunnberg gör andra bättre

Kerstin Brunnberg har haft flera tunga uppdrag i den ­svenska medie- och kulturvärlden, men tycker ändå att hon är en medelmåtta. Bäst är hon egentligen på att få andra att bli bra.

Paul Wennerholm, Johan Ekfeldt

Efter vår telefonintervju tar det en kvart för Kerstin Brunnberg att cykla från hemmet på Djurgården i Stockholm till Kulturhuset Stadsteatern där hon ska fotograferas till reportaget. Hon är van vid högt tempo och kalendern är välfylld.

Hennes mest omfattande uppdrag är ordförandeskapet för just Kulturhuset Stadsteatern. Men hon är också ordförande i styrelserna för Expo, medieplatt­formen Vad vi vet, Grävfonden (som delar ut stipendier till undersökande journalister) samt ett arkitektkontor.

– Jag har svårt att säga nej till uppdrag som låter roliga och viktiga. Men inte för att jag är så enastående bra. Jag är en medelmåtta och skäms inte för det, säger hon.

Vill få andra att bli bättre

Det kan låta blygsamt med tanke på att Kerstin Brunnberg har klättrat mellan chefsposterna i medievärlden och bland annat varit vd på Sveriges Radio.

Hennes starka sida är dock inte att själv uträtta stordåd, utan att se till att andra kan göra det.

– Det är det bästa jag kan göra som chef. Jag har förmågan att se vad folk har för kompetens och vill att de ska kunna använda den på ­bästa sätt. Det är berikande att se andra göra ett bra jobb. Min favorithobby är att bli ­imponerad.

Hon är också engagerad i styrelsen för Handarbetets vänner, som är ett centrum för utveckling av textilier och design. Det betyder inte att hon gillar att handarbeta. Hon gör ingenting sådant och hon hade underbetyg i slöjd under hela skoltiden, berättar hon.

– Jag är fruktansvärt ­dålig på allt som man gör med händerna. Städa är det enda handarbete jag kan. Jag ­växte upp med en arkitektpappa som var otroligt bra på att rita. Det var hemskt. Jag fick jättestora papper att rita mina upplevelser på men jag kunde inte.

Drivs av journalistisk nyfikenhet

När det gäller konst står Kerstin Brunnberg hellre bredvid och beundrar. Och i fråga om handarbete är det kontrasten till allt det digitala omkring oss som fascinerar henne. Vissa saker kan bara göras med händerna och tar lång tid att lära.

– Det är en tyst och värdefull kunskap som jag beundrar även om jag är för otålig för att hålla på med det själv.

Oavsett uppdrag är Kerstin Brunnberg i själ och ­hjärta alltid journalist. Redan som barn fanns en sorts journalistisk nyfikenhet på världen utanför Djurgården i Stockholm där familjen bodde. Föräldrarna tyckte att hon tog lätt på skolarbete och läxor, och det gjorde hon nog också. Men hon levde upp då hon som tolvåring extrajobbade som blombud och fick se sig om i staden där det hände lite mer.

Hon klarade ändå skolan bra till slut, kom in på journalistutbildningen och började sedan som reporter på Södermanlands Dagblad i Trosa. Efter ytterligare ­några tidningsjobb kom hon till SVT:s ”Rapport” och ­sedan till ”Ekot” på Sveriges Radio, innan chefskarriären satte fart.

Du fyller 80 nu. Kommer du fortsätta att åta dig uppdrag som hittills?

– Nej, nu måste jag förstå att det börjar bli dags för mig att lämna över till ­andra. Jag kan inte bara fortsätta ha ­roligt med en massa jobb. Det går att roa sig utan ­arbete också.

Det låter som om du nästan får tvinga dig till det?

– Lite grann är det så. Jag har haft så roliga arbets­uppgifter. Men jag ska inte sluta i morgon, däremot måste man inse när man inte är relevant längre och då kan man göra nytta på annat sätt.

”Lättare än någonsin att skaffa sig kunskap”

Det där att göra nytta, det är viktigt för Kerstin Brunnberg. Något av det nyttigaste hon kan tänka sig för egen del är att fortsätta sitt ständiga engagemang för yttrandefriheten.

Det som berör henne mest är hot och våld mot journalister, både ute i världen och på närmare håll. Hon grubblar oupphörligen över växande populism och polarisering och förbannar sig själv, barn av efterkrigstidens utvecklingsoptimism, för att hon länge trodde att allt bara skulle bli bättre.

– Det finns så mycket hat och desinformation, och ­detta i en tid när det är ­lättare än någonsin att ­skaffa sig kunskap. Det är djupt ­deprimerande. Man kan inte sitta och göra ingenting, jag vill fortsätta bidra till att motverka det där. Från mitt lilla hörn.

Kerstin Brunnberg

Ålder: Fyller 80 år den 27 februari.

Gör: Ordförande i Kultur­huset Stadsteatern samt aktiv i flera andra styrelser. Journalist och tidigare bland annat vd för Sveriges Radio.

Bor: Djurgården i Stockholm, alldeles bredvid sitt barndomshus.

Familj: Maken Klas och barnen Daniel, Fredrik, Staffan och Ebba med familjer. 13 barnbarn.

Om att fylla 80: ”Nja, det är väl inte så jävla kul ändå. Man kunde gott sluta fira efter 50.”

Så firar hon födelse­dagen: ”Jag planerar att skapa en upplevelse för mina vänner men kan inte säga mer om det just nu. Sedan hoppas jag förstås på en god middag med familjen.”

I en framtida ­pensionärstillvaro: ”Då ska jag läsa en massa böcker som jag inte hunnit läsa Och jag älskar att gå på bio. Sedan har jag ju 13 barnbarn som jag vill se lite mera.”