Just nu är det många vårdnadshavare som oroar sig över hur världen ser ut och tänker i samma andetag: vart tog tiden vägen? Det yngre gardet packar för studier eller arbete. De lämnar boet. Vad är det för värld våra barn ska växa upp och i och manövrera sig igenom in i vuxenlivet? Nästa fråga bland flyttkartonger, blomkrukor och förlorad internetsupport är: Fick de med sig allt det viktiga på väg in i allt det nya? Naturligtvis inte. Men ganska mycket som är bra att veta och förhoppningsvis massor av kärlek och god vilja. Så står den tredje frågan och lurar i väntan på sin entré i orons vindlingar och vrår. Den frågan som slår in i det sköra området av våra liv handlar om känslan att inte ha gjort tillräckligt under de här åren. Det gick så fort. Den vemodiga upplevelsen av att allt ändå passerade i rekordfart: Varför gjorde jag inte mer?
Vet du vad, du har gjort så gott du kunnat. För egna och andras barn. I kyrkans arbete, föreningslivet, under tidiga helgmorgnar vid hockeyrinkar, idrottsplatser eller på fritidsgårdar. Du borde få ett tack från nyponsoppatillverkarna och pris för antalet pannkakor du packat ner i ryggsäckar till egna barn och andras. Eller massor av tröst för de gånger du glömde, inte räckte till men ville komma ihåg. Livet pågår och nu är vi här. Det är aktuellt för en del med flyttlass som går till nya oftast lite större orter och städer. För andra sker den separationen längre fram och för några väcks minnet av din egen höststart och flytt hemifrån för länge sedan. Nu är det höst. Igen. Allt detta ska starta upp och vi vill tro att det ska gå vägen, på alla plan.
När jag ser tillbaka på en del vägskäl och år som passerat är det lätt att tappa bort min egen historia. Vi tar med oss de vi är nu och lägger det rastret över vilka vi var då. Det är orättvist mot den människa vi en gång var. Hon som gjorde allt så bra som möjligt då.
Vi gör så gott vi kan efter våra förutsättningar i varje tid av vårt liv. Därför vågar jag säga att du har gjort allt du kunde då och fortsätter nu med nya insikter att välja. Välj det goda. Välj kärleken. Var generös. Det brukar räcka långt.
Och till dig som är på väg ut i studier eller arbetsliv denna höst vill jag säga mitt i ängslan och frihet: det kommer att gå åt skogen ibland, men du kan förmodligen cykla. Så upp igen, som du en gång kämpade på för att knäcka den koden. Vingla i väg och var modig.
Och alla vi som ville ge något att leva av. Vi gjorde det så bra vi kunde.
Vi får öva oss hela livet. Släppa taget, lita på de trevande stegen och finnas kvar på betryggande avstånd. Det blir tomt, men friheten finns runt hörnet. För alla. Nu eller sedan. Så gör honom fri och låt honom gå, som det står i en av texterna som läses denna söndag i många kyrkor. Ett tomt soffhörn här blir en ny plats där. Och du får väl gå en datakurs för att fylla ut tomrummet.
