Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Britta Broman, präst och lördagskrönikör i GP.

Britta Broman: "Livet är ingen idyll ens på Änglarnas söndag"

KRÖNIKA: Lördagskrönikören Britta Broman skriver inför Mikaelidagen.

Känner du till att det är Mikaelidagen i morgon? Kanske, kanske inte och säkraste gissningen blir nog att det gör du inte. Om du inte heter Mikael eller Mikaela förstås, annars går den nog spårlöst förbi.
Den Mikael som söndagen handlar om, är en ärkeängel som strider mot en drake i självaste himmelen, om detta berättar Uppenbarelseboken eller Apokalypsen som den också kallas.

Mikael är alltså en ärkeängel, vilket verkar innebära att han har högre rang än övriga änglar. Änglar? Änglar finns de? För vad skall man tro om dem, när vi ser de klassiska änglabilderna? Gestalterna med de vänliga, fromma ansiktena och med de stora vingarna bak på ryggen. Ses de bara som ett slags sagoväsen numera?
Nå, har du mött någon ängel? Nej, säkert inte om du har förväntningar på att de ska se ut som bokmärkesfigurer. Visserligen kan vi säga om någon, att hon eller han är en ängel och i den utsagan ligger att vi har fått möta godhet utöver det vanliga. Men inte menar vi att Mikael eller någon av de andra namngivna änglarna har varit på besök hos oss.
Är änglarna bara sagoväsen likt drakar och annat och de enda verkliga änglarna är de som hör fotbollen till?

Om vi nu skulle ta och se på änglarna ur ett annat perspektiv och i stället se dem som en slags vägvisare eller budbärare. 
"Ursäkta att jag stör, men kan du tala om för mig, hur man kommer till himmelen?". Tänk om vi fick en sådan fråga när vi var ute och handlade inför helgen. Häpna skulle vi titta på frågaren för att sedan hasta vidare. Vi har oftast ingen enkel vägbeskrivning med oss i denna fråga.
På Mikaelidagen eller Änglarnas söndag kommer det en annorlunda vägbeskrivning angående himmelriket till oss. Kartor och kompasser kan läggas åt sidan och inte heller behövs bruksanvisningar eller beskäftiga guider.

Människor kan ibland få för sig, att vägen som till himla bär, är en sträng sådan. En väg där vi vandrar principfast och med ett bestämt regelverk i handen travar vi på mot en bestämd riktning. En förståndig, anständig och smal väg, som är kantad med rätt eller fel och där det gäller att undvika fallgropar.
En annorlunda vägbeskrivning tar form på Mikaelidagen och vi trevar oss fram. Livet är ingen idyll – inte ens på Änglarnas söndag. Vi människor har svårt att förstå varandra och allt kan ha fientliga kanter och de där vänliga änglarna som det prats om, förblir osynliga.

Det talas om en öppen himmel denna söndag, det är mästaren själv som har ordet, och vi lyssnar till en vägbeskrivning om att leva i sanning och med ansvar för varandra. Så går vi vidare och hoppas att vägvisarna sitter vid vägens kanter och följer våra steg.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.