Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Britta Broman, präst och lördagskrönikör.

Britta Broman: "Hur bryter vi de onda cirklarna?"

Varför blir det så hårt och oförsonligt när tron griper tag i människor? undrar Britta Broman i sin lördagskrönika.

Det talas numera ofta om religion och dess betydelse och om dess utövare. Man talar om militant islamism och fundamentalistisk kristendom och somliga förfäras över alltsammans och menar att religion är ett farligt gift, som borde ha spelat ut sin roll. 
Samtidigt möter jag människor, som har en förväntan på att religionen skall kunna befria dem ifrån alla problem och svårigheter. Människor som brister ut i anklagelser mot Gud, en Gud som de samtidigt förnekar, eftersom världen inte är lyckligare och friare.
Det är lätt att förstå människors längtan efter en slags god ordning, en frihet från ondska och ångest, men att alltid leva ett liv på solsidan verkar inte ingå i vårt uppdrag.
Hur ser din gudsbild ut? Vilken Gud tror du på eller inte tror på? Hur ser den unge IS-krigarens gudsbild ut? Den, som tydligen tvingar fram en avsky mot oliktänkande och annorlunda. Varifrån har den bilden kommit? Eller den kristne fundamentalisten som skjuter mot läkare som arbetar på abortkliniker. Hur ser hans gudsbild ut?

När vi som barn stod i vägen för någon, då kom ofta frågan: Är din pappa glasmästare? Säkert har fäder och mödrar och andra, ställt sig mellan oss och Gud. Format oss till den vi blir. Får bilden av Gud sin färg från starka, stränga personligheter, blir den kanske farlig och skarp. ”Akta dig, Gud ser dig!” Vi blir till ängsliga varelser, som är upptagna med att försöka göra rätt hela tiden och gärna påpeka för andra vad som är det riktiga och sanna.

Vår gudsbild kan också ha färgats av likgiltighet och ointresse. Det blir till en blek och menlös, konturlös bild och ingen bryr sig. 
Vid ett tillfälle blev jag kallad till en skola med problem och man önskade därför att jag skulle tala över ämnet etik och moral. När jag hörde efter närmare förstod jag att man ville ha någon som talade utifrån lag och ordning och om de eventuella straff som kunde tänkas drabba dem som inte följde påbuden. De tio budorden åberopades bland annat.
Talet känns igen. Det är många som vill se rättvisan triumfera över alla förtryckare, över alla ligister och bråkstakar. Kort sagt man önskade höra himmelskt maktspråk, lag och ordning ifrån himmelen. För annars är det väl ingen idé med Gud. Sedan kan man ju fundera över, vad man vill ska drabba dem som önskas denna himmelska vendetta.

Varför blir det så hårt och oförsonligt när tron griper tag i människor? 
Det talas om fred och försoning, men leder ibland till det motsatta. 
Hur bryter vi de onda cirklarna? Det är något för alla som tror att samtala och fundera kring.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.