Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/4

Boston är kung på instagram

En charmig och lekfull singelkille med glimten i ögat och eget instagramkonto. Det är mig, Boston, vi snackar om. Inte konstigt att jag har över 19 000 följare från alla världsdelar.

Om sanningen ska fram så var det faktiskt min lillmatte Filippa som kom på idén att starta instagramkonto åt mig.
– När jag fick höra att vi skulle skaffa en golden retrievervalp ville jag veta allt om hur man tar hand om och uppfostrar den, säger Filippa. Därför började jag läsa bloggar och följa instagram om hundar.

Filippa beslöt att starta ett instagramkonto för mig så att familjen kunde samla alla bilder på mig där, som en slags minnesbok eftersom de väl anade att jag skulle växa snabbt och bli en stor och ståtlig hund. Att jag skulle bli så omåttligt populär hade de inte en aning om. Det hade jag kunnat tala om för dem om de frågat. Inte för att det spelar någon roll, jag bjuder gärna på mig själv. 
Dessutom har jag en stormatte, mamma Charlotta, som tolkar mig på ett humoristiskt sätt, vilket säkert bidrar till min popularitet. Det är hon som har skrivit mitt CV på instagram om mina preferenser: "getting dirty", "humping stuff", "loving food" och "single and ready to mingle".  

Att hon skrivit på engelska är nog för att jag har så många följare världen över, alla kan ju inte svenska. Men trots min bristfälliga engelska så fattar jag nog vad hon skrivit och jag vill bara förtydliga lite: "Getting dirty", tja, jag är inte rädd för att skita ner mig, det kan jag inte påstå. Dessutom har jag en väldigt bra päls som liksom sanerar sig själv. Smutsen dråsar av och kvar blir en och annan sandhög på vardagsrumsgolvet bara. "Humping stuff", alltså där vet jag inte riktigt om jag håller med. Skulle jag, vadå!? Ta det med en rejäl nypa salt, tack! "Loving food". Självklart! Jag är väl en golden eller! Jag äter nästan allt, utom tomater, dem spottar jag ut. Får jag välja mellan kattskit och tomater så är valet enkelt om jag säger så.
"Single and ready to mingle". Jag kunde inte sagt det bättre själv. Trots att hon glömt att nämna det i CV:t så är jag rent otroligt socialt kompetent. Jag charmar varenda kotte. Nåväl, alla utom Pussel då… Pussel är ett pussel, en obegriplig svart katt, som av oklar anledning ingår i den här familjen också. Kan inte begripa varför, för den saknar de rätta sociala kvaliteterna. Vi är varandras motsatser, som natt och dag, eller som hund och katt, som någon så träffande sa.

Precis som kattan så är jag inte född i familjen, vi är båda adopterade. Det är nog det enda vi har gemensamt, förutom familjen då. Jag föddes i Töreboda, men nu bor jag i Torslanda. Första gången jag träffade min nya familj kommer jag knappt ihåg. Jag var bara en handflata stor och ägnade all min tid åt att äta och sova. Filippa påstår att jag är mig lik. Menar hon utseendet eller att jag fortfarande gillar att äta och sova? Hur som helst, vi fastnade direkt för varandra. Mina åtta hundsyskon hade inte en chans. 
Trots mitt kändisskap lever jag ett högst normalt hundliv. Mamma Charlotta är extremt morgonpigg och går upp klockan kvart i fem varje vardag. Hon har förstått att jag uppskattar sovmorgon och efter att ha fått en liten skinkbit från hennes frukostmacka låter hon mig somna om utan att jag ens behöver gå ut och kissa. Skönt med folk som fattar.
Pappa Magnus kör mig till dagis. Där har jag massor av kompisar. Jag undrar om de andra har instagram? Mamma Charlotta brukar hämta vid halv fyra, då åker vi hem och äter.  Sen blir det promenad. 
 

På helgerna brukar vi åka till landet utanför Uddevalla. Där går det hästar och kor i hagarna, väldigt spännande. Är vi kvar i Torslanda brukar vi åka till något ställe som är kul för hundar och hundmänniskor. Lindome centrumpark är en favorit, den kan jag rekommendera. Vi går också på restaurang. På Långgatorna i Göteborg finns flera ställen dit hundar är välkomna. Det finns till och med hundmenyer (gott, men lite snåla portioner om du frågar mig). 
Om du kollar mitt instagramkonto kan du se vad mycket det finns att göra för en hund och hans familj. Det är nästan som en dagbok, tycker Filippa. De flesta som följer mig öser komplimanger över mig. Det förstår jag så väl. Ibland kommer följarna med utmärkta idéer också, som när mamma Charlotta inte fick klippa mina klor för mig. Då kom mjukost-på-tub-tipset. En klo, en liten slick på osttuben och vips hade jag glömt att vara rädd. Nu ser jag tvärtom framemot att få pedikyr och sträcker snällt fram tassen. 

Folk värnar om mig också har jag märkt. Fast ibland blir det tokigt. Som när Charlotta skulle skoja till det på första april och la ett grönt filter på en bild så att jag såg ut som Hulken. I verkligheten var jag precis lika snyggt vit som vanligt, men det blev flera arga och upprörda kommentarer. "Så där gör man bara inte med en hund", till exempel. Jag säger då det, människor är allt bra lättlurade, men det visar ju att de bryr sig. För dem som oroat sig kan jag intyga att jag är en glad och lycklig hund, som lever för stunden - precis som jag tycker att man ska.

 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.