Det var ju ett drömhus, det såg Anna-Karin Nord direkt när hon hittade annonsen. Själv uppväxt i Alingsås med make som jobbade i Vänersborg, kändes huset vid Antens strand i Kvarnabo som klockrent. Fast utgångspriset var synnerligen högt. Trots att det var ett dåligt isolerat sommarhus med stort renoveringsbehov, och en tämligen ordinär trädgård.
– Men med lite is i magen blev det riktigt bra, särskilt om man ser till dagens fastighetspriser, säger Anna-Karin Nord.
Trädgårdsmänniskan i henne såg enorma möjligheter med platsen, som vid köpet mest bjöd på stora sluttande gräsmatteytor, några hasselbuskar och en dagliljerabatt. Samt lite fruktträd och bärbuskar.
Precis nedanför huset går Anten-Gräfsnäs museijärnväg, en 12 kilometer lång sträcka mellan Anten och Gräfsnäs slottspark som trafikeras av ångtåg sommartid. På andra sidan fortsätter trädgården och slutar vid Antens strand. En unik och härlig miljö, och Anna-Karin skred till verket med en avancerad ritning över sina drömmars trädgård, med romantik i engelsk stil eftersom hennes mamma kommer därifrån och familjen rest dit flera gånger.
Böljande rabatter och ett stort trädgårdsland med tegelgångar skulle det också bli. Men kvickroten var envisare än Anna-Karin insett. Så trädgårdslanden är än så länge i mindre format.
– I början tyckte jag också det var jobbigt att trädgården inte var platt, det är en utmaning att skapa rum och symmetri när tomten sluttar så. Men nu är jag faktiskt glad att den är som den är, för den blir mer levande och man ser dessutom mer av alla växterna.
En stor trädgård kräver breda penseldrag, menar Anna-Karin. Rabatterna behöver vara rejäla för att det inte ska se plottrigt ut. I hennes trädgård böljar pioner och liljor med daggkåpa, aklejor, klotlök, funkior och klätterrosor. Ljuvt, samstämmigt och överflödande. Färg och form är viktigt, men det måste verkligen inte blomma överallt, menar Anna-Karin. Växter kan ha andra tjusningar, som bladverk, och alltid finns det ju någonstans det blommar.
– Jag tycker det ska synas att man älskar sin trädgård, att det ligger kärlek bakom. Därför gillar jag det lummiga. Men det är också praktiskt, för det brukar räcka med att man gör ett noggrant ogräsrens på våren, sedan fyller växterna ut såpass att ogräset inte har någon chans, berättar Anna-Karin.
Färgmatchat gillar hon också, som rosa, vitt och blått. Orange och gult är inte bannlyst, men får hållas i ett eget hörn.
Arbetet i trädgården är en ständig balansakt mellan Anna-Karins stora växtintresse och det som är praktiskt möjligt.
– Jag kan inte låta bli att tänja på odlingsgränserna, som det uppspaljerade persikoträdet eller mullbärsträdet. Det måste inte vara så svårt, det gäller bara att hitta en skyddad och varm plats.
Alla som har en trädgård vet hur dyrt det är att köpa växter. Och att fylla en tomt som denna, skulle lätt kosta en förmögenhet. Men Anna-Karin frösår och tar sticklingar, och övervintrar det som behövs i matkällaren.
– Även pelargonerna övervintras, jag lägger hellre pengar på träd och buskar än sommarblommor.
Trädgårdsdelen på andra sidan järnvägen har fått bli en vackert halvvild, ängsliknande plats, med ett litet växthus, trädgårdsland med odlingslådor där barnen fått odla vad de själva vill, där de också rensar och skördar själva. Dessutom är den här delen av tomten perfekt att gömma studsmattan på. Nedanför ligger båthuset och en brygga, där pojkarna mer än gärna fiskar och badar.
Anna-Karins make Paul har inte samma brinnande trädgårdsintresse som sin fru, även om det onekligen har blivit större med åren. Han gillar vackra trädgårdar, men är inte lika involverad i valet av växter. Men han bidrar i högsta grad med de tunga insatserna. Jorden är styv och tung att arbeta i, dessutom full med sten.
De rabatter Paul gräver blir djupa, medan Anna-Karin istället bygger upp rabatter med hjälp av torvblock eller kantstenar. Men en hel del grävande har det ändå blivit, och all sten som de fått upp, har de sparat. Dels för att rama in alla planteringar, och dels till gångar och som trampsten.
– Det är så vackert med stenar i trädgården! Dessutom är kanter viktiga, det blir prydligt och mer lättskött.
Ett annat tips hon har är att spara all information om växterna man köper. Det har man stor nytta och glädje av senare. Hon visar sin pärm med etiketter – på varenda växt.
– Man tror man ska komma ihåg ändå, men det gör man inte … Och rätt som det är vill man veta sortnamnet på en viss ros till exempel.
Trädgården har också vuxit fram ur ett barnperspektiv. Mest för att barnen skulle kunna sysselsätta sig och inte försvinna iväg någonstans när Anna-Karin var ute i trädgården och grejade, vilket hon är så ofta hon bara kan.
Det innebär en rymlig sandlåda precis vid skogsbrynet, inramad av ett pergolaliknande tak som skänker skugga. Och inne bland träden står en liten träborg som man knappt ens ser – nära, men ändå lite hemlig. Den vackra lekstugan, inspirerad av engelska garden sheds, ligger också i en egen vrå, halvt dold bakom träd och buskar. Runt den löper en stig och bakom hänger en sänghimmel från Ikea i en pytteliten glänta. Hemliga platser, slingrande trånga stigar som nästan bara barnen kan ta sig fram på.
– Och barnen älskar det! Man ska försöka komma ihåg att barn inte är så förtjusta i att ha publik när de leker, de gillar att få vara nära men ändå för sig själva.
Gungan finns vid det lilla trädgårdslandet, och i grusgången har Anna-Karin lagt stenplattor i form av en hopp-hage. Och det nyaste tillskottet är en rund grusad grillplats med bänkar av grova stockar. Familjen hade fått jord över som de ville använda, så den passade perfekt till att terrassera upp en yta för att elda.
– Barnen är jätteförtjusta i det, och det är jättemysigt att sitta där på kvällarna.
Ibland har Anna-Karin gömt någon kasserad gammal leksak någonstans i grönskan, eller skrivit något kul på en sten. Och på flera ställen finns det något att plocka och äta. Planen har funkat – barnen håller sig hemmavid. Antingen i trädgården eller i skogen precis intill. Eller så fiskar de nere vid sjön. Men Anna-Karin tycker självklart att det är väldigt roligt att föra över lite av det egna trädgårdsintresset till de små.
Och det har hon faktiskt också lyckats med. Båda pojkarna visste tidigt skillnaden mellan snödroppe och krokus, och minstingen Signe kan redan flera blomsorter. Och från sina äventyr i skogsbrynet kommer barnen ibland hem med små djurskelett som sedan får bli roliga prydnader i rabatten.
– En annan gång hittade Alfred en frösådd blodboksplanta i skogen som vi planterade i trädgården.
Familjen Nords trädgård är numera deras vardagsrum. För umgänge, lek, avkoppling och fysiskt arbete. Liksom drömmar om framtida projekt.
– För mig handlar det om att ha det fint omkring mig, vare sig det är inne eller ute. Jag vill kunna njuta när jag står vid diskbänken och tittar ut, säger Anna-Karin.
