Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Tittskåp mot en trivsam tid

50-talstrenden i all ära, men hos familjen Bonér i Alingsås är det årtiondena innan som gäller. Ombonat och vackert som på mormors tid.

Direkt när man kliver in i hallen är det som att öppna dörren till en svunnen värld. Idel trä i gula och bruna toner, ådringsmålad bröstpanel, jugendtapeter, blankt stengolv. Så välbevarat, tänker man beundrande. Men icke sa nicke. Hela farstun är ett nybygge.

– Från början var hallen pytteliten, och vi försökte hundra gånger sätta upp en hatthylla, men inga skruvar i världen fäste. Inte så konstigt, det var ett riktigt fuskbygge, så vi fick bygga nytt, berättar Gudrun Bonér.

Platsbyggda garderober var ett måste till den nya hallen, och bröstpanelen från ett kafé här i Alingsås inspirerade. Vackert och dessutom ytterst praktiskt när vädret är blött och slaskigt. Gudrun och Joakim hittade en originaltapet från 20-talet på Tapetorama som fick sitta ovanför panelen, resten av snickerierna ville de ådringsmåla för att verkligen få till den där gammaldags känslan. I början av 1900-talet var det högsta mode att ådringsmåla fast snickeriinredning som spontade väggpaneler, för att efterlikna mer exklusiva träslag som björk, ek och mahogny.

– Vår vän Christian är konservator så vi anlitade honom. Han är superduktig, har bland annat restaurerat Hallwylska palatset och Gunnebo slott. Och numera även ådringsmålat vår hall, säger Gudrun förtjust.

Fast funktion är också viktigt. Bakom de gammaldags garderobsdörrarna döljer sig en superpraktisk Ikea-inredning med hyllor och backar som till exempel slukar mängder av skor, som både Gudrun och Joakim älskar.

– Det vi kan påverka själva här i huset måste vara praktiskt. Men det får naturligtvis aldrig bli fult, det måste vara en balans mellan passion och funktion, slår Joakim fast.

 Gudrun och Joakim var egentligen riktiga femtiotalsfreaks, men hade också börjat samla på sig grejor från årtiondena innan. När de så köpte det ganska slitna eternithuset i ett gammalt villaområde i centrala Alingsås, fick det bli murrigt och mysigt i stället för grafiskt och stilrent. Gudrun berättar att de hade världens bästa garage-sale när de flyttade in, folk var som galna efter femtiotalsgrejerna.

– Jag tycker stilen från tiotalet fram till 40-talet med art deco och jugend är snyggare rent stilmässigt, men också mer ombonad. Folk som kommer hit brukar tycka det känns hemtrevligt, kanske just för att det påminner lite om hur ens mormor och morfar hade det. Mörka träslag, mycket textilier, men också det här lite exotiska med palmer och asiatiska influenser som tofsar och fransar.

Joakim och Gudrun har använt mycket av sin fantasi för att skapa stilen. Till exempel har de tagit gamla lejontassar i trä från en möbel och satt dem upp och ner ovanför fönstren som kornischer som de sedan prytt med fransar.

– Jag ville att huset skulle kännas lite pampigare än när vi flyttade in, och sådana detaljer gör väldigt mycket. Att gardinerna sitter högt upp gör också att fönstren känns större, säger Joakim, som har nya slottet Bjärka-Säby som inspirationskälla, en plats som ligger honom varmt om hjärtat.

Även färgskalorna från förr tilltalar. Mycket brunt och rött i olika nyanser, det bidrar till den mysiga, varma känslan och blir så vackert när solen lyser in, tycker Gudrun. Ljuset och grönskan får de i trädgården, där de tillbringar mycket tid på sommarhalvåret.

Joakim och Gudrun är förvånansvärt överens om inredningsstilen, trots att det egentligen inte är något direkt uttalat.

– Men vi är väldigt retrosexuella båda två, gillar gamla saker, säger Joakim och skrattar.

Gardinerna med hålsöm i köket har hans mammas mostrar gjort – ett fantastiskt hantverk som känns väldigt roligt att kunna använda, tycker de båda. Gudrun har ett speciellt intresse av gamla textilier eftersom hon är utbildad textildesigner.

– Sen kan vi inte passera en loppis utan att gå in. Jag är nog en väldigt nostalgisk person, har så mycket positiva minnen från min mormors och morfars hem, både möblerna och trädgården, hela atmosfären. Jag vill fånga den på något sätt, säger hon.

Fast inte kopiera, då blir det opersonligt, säger de båda. Man måste hitta sin egen ton, göra sina egna val. Saker man ärvt och samlat på sig genom åren bidrar till det personliga. De har rest en del i Asien, köper gärna med sig saker till hemmet som ett slags souvenirer. Roliga leksaker från förr, modern design som anspelar på gammal och kitschiga inslag som en skyltdocka, ljusslinga och en gammal trumma hjälper också till att bryta upp mormorsstilen så att helheten blir lekfull.

Med relativt små medel har de skapat ett hem som är fyllt av gamla patinerade möbler som håller hög kvalitet.

– Om man ser till pengar så är inredningen här knappt värd någonting. Vi är fattigmansstylister och har bara köpt någon enstaka sak på antikaffär, säger Gudrun.

Ty med två barn måste hemmet kunna tåla en del tuffa tag, dessutom har familjen en stor umgängeskrets och vill kunna bjuda hem folk ofta. Om porslin går sönder blir det enklast om man bara kan gå in på Myrorna och köpa nytt. Det gamla biblioteksbordet som används som matsalsbord i mörkt trä är ett bra exempel menar Gudrun: Skivan är fläckig och nött, men det är ändå inget man direkt lägger märke till när man dukat mysigt på bordet och sitter i goda vänners sällskap.

– Dessutom tappar ju renoverade auktionsmöbler ofta spåren av tidens tand, jag tycker om att sitta och fantisera om vilka som använt det här bordet, fundera över hur den där stora fläcken kommit till.

Och även om inredning är ett stort intresse hos familjen Bonér, så är de inga notoriska förändrare. Ledordet är dessutom en in – en ut. Just nu är de på jakt efter gamla köksskåp. De skall byggas om till sideboard, till hallen ovanpå, till toapapper, tvättmedel och annat praktiskt. För det gäller att utnyttja det lilla huset maximalt. Gretas lilla rum kommer snart att bli arbetsrum, och Greta kommer att få dela nuvarande biblioteket med sin lillayster Rut.

– Annars gillar vi snabba projekt, sådana som tar en dag. Som det lilla växthuset i trädgården, det kom vi på en semesterdag när vi inte hade något att göra men inte heller några pengar. Vi hade i princip allting vi behövde hemma, lite virke, några fönster. Det blev perfekt att odla kryddor i. 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.