Tegellada med överraskande interiör

ANNONS
|

- Allt började egentligen med ett fat av Stig Lindberg. I början av 90-talet hittade jag det i en antikaffär, berättar Johan.

Han har kvar fatet och prislappen sitter fortfarande på baksidan; 350 kronor.

- Det tyckte jag var alldeles för dyrt och Stig Lindberg hade jag aldrig hört talas om.

Men till slut köpte han fatet och intresset var väckt.

- Jag läste på om Stig Lindberg och vi började åka på antikmässor på jakt efter fajanser av honom. Och så var vårt samlarintresse igång, berättar Johan.

Då bodde familjen i ett torp på Onsala.

- Men det var så lågt i tak och vår son Erik hade börjat växa så snabbt att vi tänkte att takhöjden inte skulle räcka till så det var dags att flytta, säger Anna-Karin.

ANNONS

Idag är Erik 16 år och 2,02 lång. Hans syster Ebba är 12 år.

Torpet från 1800-talet var traditionellt inrett med mycket avlutat men Anna-Karin och Johan hade börjat tröttna på den stilen.

- När vi skulle flytta var vi mycket inne på hus från 50-talet med platta tak. Så vi åkte runt i hela Kungsbacka och såg vi ett hus vi tyckte om lämnade vi en lapp i brevlådan med en fråga om vi kunde få köpa, säger Anna-Karin.

Rejält stor

Det blev många glada reaktioner men inget napp. Så de började titta på villaannonser istället och när Anna-Karin åkte förbi det här huset fastnade hon för de två huskropparna som är förskjutna i förhållande till varandra.

Byggd 1970 är villan rejält stor, totalt cirka 280 kvadrat plus en oinredd vind med ståhöjd. Boytan är på cirka 200 kvm.

- Det är inte så många rum, men det är bra planerat, säger Anna-Karin.

Byggnaden är indelad i flera halvplan. På entréplanet har Anna-Karin och Johan byggt om till ett helt modernt kök och slagit ut väggen till matrummet och vardagsrummet.

Brunmurrigt är vad man förknippar 70-talet med men det finns inte mycket kvar av det i Anna-Karins och Johans villa. Jo, en sak, bruna fönsterfoder.

ANNONS

- Man måste bevara lite av det huset står för. Jag gillar de bruna listerna kring fönstren, jag tycker det hör till, säger Anna-Karin.

Annars är det ljust, färgglatt och synnerligen blandat. Keramik i mängder, modern konst, möbler i stilar från 50-talet och framåt.

- Kombinationerna är medvetet valda, det är en blandning av auktionsfynd, antikrundor, loppisfynd och nytt. Konsten är handlad mest på gallerier i Göteborg, säger Johan.

Han är mycket intresserad av fotokonst och har arrangerat utställningar där han också köpt en del.

Bakom spisen i köket täcker en original 70-talstapet väggen. En glasskiva skyddar mot stänk.

Ovanför matplatsen hänger skyltar av konstnären Stefan Karlsson som på 80-talet skapade några utställningar kring ett fiktivt företag, PIC. Bredvid en Fantomen av Jan Håfström. Mellan matrummet och vardagsrummet står ett klassiskt barskåp med spegelinredning, troligen från 50-talet.

Lampan bredvid är från Ikea, designad av designgruppen Front.

- Jag tror att det är en framtida klassiker, säger Johan.

Italiensk formgivare

De färggranna plaststolarna runt matbordet är 60-70-tal av italienaren Vico Magistretti, en av de stora italienska formgivarna. Lampan över bordet är också italiensk, av Castiglioni, nytillverkad men originalet är från 70-talet.

En favorit är dansken Verner Panton, lamporna över köksbänken är hans design liksom den tuffa, svängda 60-talssoffan i vardagsrummet. Soffan är byggd i sektioner som går att flytta runt efter behag. Lite stringbokhylla över den.

ANNONS

Ett annat av parets stora intressen är att samla fotoböcker, i huset finns flera bokhyllor fyllda med fotoböcker.

- Många böcker har blivit som ett eget konstverk och jag tycker att de ofta representerar en fotograf bättre än ett enskilt foto, säger Johan.

På flera ställen i huset finns stolar av Yrjö Kukkapuro, med glasfiberfot och typiskt 70-tals brun sammet.

- De köpte vi på annons i Uppsala, de hade stått på en restaurang, säger Johan och lägger till: Jag skulle kunna berätta om varenda litet föremål, vem som formgivit det och var vi hittat det.

En halvtrappa upp ligger först en möblerbar hall som fungerar som ett litet tv-rum.

En röd ryamatta lyser upp.

- Vi har flera ryor som vi byter mellan. De är billiga på loppis och efter en kemtvätt går de att använda. Nackdelen är att de samlar damm och är tunga att ta ut och skaka.

Soffan är en Ikeasoffa från 80-talet.

- Ibland gör Ikea möbler och föremål som är väldigt bra och inte bara plagiat. Just den här är omnämnd i en designbok som god design, säger Johan.

Anna-Karin har klätt Ikeasoffan med ett collage av färggranna tyger från 60-talet.

ANNONS

Förråd av textilier

Johan öppnar garderobsdörrarna mittemot soffan och visar textilförrådet, två fulla garderober med tyger från 50-60-70-tal.

- Det är stuvbitar, gamla gardiner och större tygsjok, 90 procent är loppisfynd. Många är av kända formgivare, andra är bara tidstypiska. Vi använder mycket av det som dukar, säger han.

Till vänster om tv-rummet ligger Ebbas rum och därefter ett arbetsrum som har en hel vägg fylld med fotoböcker. Längst bort på det övre halvplanet ett stort sovrum.

- Här var rosa heltäckningsmatta på golvet, berättar Johan med något som liknar en rysning.

Nu är det parkett och snickaren som lade golvet gjorde också sargen till sängen i samma material. Bakom sängen en svart vägg och bredvid en bokhylla i samma Ikeaserie som soffan i tv-rummet.

En del av de föremål som familjen samlat på sig har ökat i värde men att köpa på sig konst bara i förhoppningen att det ska öka i värde fungerar inte anser Johan.

- Vi använder i princip alla grejer som vi har. Mycket av det vi har är äldre föremål, som skålar, vaser, porslin, men vi har aldrig plockat undan något från barnen och nästan inget har gått sönder.

En halvtrappa ner ligger det stora tv-rummet som nog har ett förflutet som gillestuga med en öppen spis omgiven av brunt rustikt tegel.

ANNONS

- Vi brukar kalla det hopplösa rummet, vi vet inte hur vi ska möblera det, säger Johan.

Bredvid ligger Eriks rum som har en egen ingång.

Ytterligare en halvtrappa ner i källaren finns tvättstuga, dusch och bastu. Dessutom finns där förråd och ett stort utrymme som idag mest innehåller ett pingisbord - ett eventuellt framtida projekt.

- Det finns ju mer att göra med huset, men vi vill inte renovera hela livet, man kan bo ändå, säger Anna-Karin.

ANNONS