Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Ta sticklingar från pelargoner

Att ta sticklingar från växter är både kul och snällt mot plånboken. Nybörjaren väljer med fördel den populära pelargonen, men det finns en hel rad växter som går att föröka.

Nu är det tid att väcka yrvakna pelargoner ur deras vintervila, och samtidigt beskära dem. Men kasta inte det du skär bort. Att sticklingsföröka är ett effektivt, billigt och roligt sätt att få fler växter.

– Jag tycker det är bra att passa på att ta sticklingar när man ändå beskär. Man kan ju få en massa plantor gratis då, säger Sune Trygg. Han är trädgårdsmästare och har specialiserat sig på just pelargoner.

I dag finns cirka 400 sorter i hans växthus.

– Det är en tacksam växt att sticklingsföröka. Är man nybörjare är det bra att börja med pelargoner. Det är svårt att misslyckas, säger han.

Under det senaste decenniet har intresset för pelargoner fått ett enormt uppsving. Allt fler samlar på ovanliga sorter och det har också blivit betydligt enklare att hitta rariteter. Har man en planta man är rädd om och vill föröka på bästa sätt är det dock i stället på hösten man bör ta sticklingarna, råder Sune Trygg.

– På våren har växterna förbrukat sin reservnäring, men framåt höstkanten mår de som allra bäst. Då är förutsättningarna för sticklingarna goda. Samtidigt är det en extra försäkring inför övervintringen. Om man har flera plantor är det alltid någon som överlever vintern.

Sticklingsförökning kan snabbt bli en hobby. Det är ett enkelt sätt skapa nya växter. I vissa fall kan man även ha mycket att vinna rent ekonomiskt. En lång lavendelhäck kan exempelvis kosta ganska mycket om man ska köpa färdiga plantor, men har man tålamod att vänta ett par år extra kan man föröka den själv. Gratis.

– Lavendel är enkelt att föröka, och man kan ta sticklingarna under hela växtsäsongen från att de börjar växa tidigt på våren, säger Sune Trygg.

Även många andra kryddväxter som rosmarin, mynta, äppelsalvia, ananassalvia och basilika går enkelt att sticklingsföröka.

Sune Trygg menar dock att det är svårt att ge generella råd.

– Vill man ha de bästa förutsättningarna att lyckas bör man ta reda på vilken typ av sticklingar det handlar om, och vid vilken årstid de ska tas. Sedan får man prova sig fram. Det är lite som att baka, man hittar sitt eget sätt.

Olika sorters sticklingar

Det finns många olika sorter, som alla ska tas på olika sätt. De vanligaste är:

Örtartade sticklingar: Toppsticklingar av unga skott som inte har förvedat sig. Dessa är ofta ganska lätta att få att rota sig. Pelargon är ett bra exempel på växt som förökas med örtartade sticklingar, liksom fuchsia, hibiskus, lavendel och rosmarin.

Vedartade sticklingar: Tas genom att man klipper en bit av skottens stammar, och får ett snitt både upptill och nedtill. Det gäller att veta vad som är upp och ned när man sticker ned sticklingen i krukan. Exempel på växter som kan förökas med vedartade sticklingar är forsythia, salix och fikon.

Halvförvedade sticklingar: Tas oftast lite senare under sommaren när unga skott börjar förvedas. Man klipper så att toppen av sticklingen är örtartad men vid snittet nedtill börjar stammen bli halvhård och vedartad. Lavendel kan förökas så här.

Klacksticklingar: Tas genom att man drar av ett skott så att man samtidigt får med en liten klack från växtens stam. Buxbom, tuja och cypress förökas bäst med klacksticklingar.

Bladsticklingar: Tas genom att man tar ett blad och sticker ned i jorden. På vissa växter bör man i stället skära bladet på mitten längs mittnerven, eller göra små snitt längs undersidans bladnerver. Saintpaulia är ett typexempel som förökas med bladsticklingar.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.