Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Superellips - en klassiker utan hörn

Bordet Superellips har sin upprinnelse i matematiken, eller på Sergels torg, eller i Danmark, det beror på hur man ser det.

Dansken Piet Hein verkar ha varit ett universalgeni, han var matematiker, designer, författare och konstnär. 1959 fick han i uppdrag att ge en harmonisk form åt trafikrondellen runt Sergels Torg i Stockholm. För att lösa det problemet konstruerade han ekvationen för superellipsen, ett mellanting mellan en ellips och en rektangel.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

När den svenske arkitekten och möbelformgivaren Bruno Mathsson 1964 besökte Piet Hein i Köpenhamn fick han se skisserna över Sergels torg och kom på idén att formen skulle passa bra för bord.

Han bad att få ekvationen och lät tillverka en stor bordskiva som han sände över till Piet Hien för att bevisa för honom att det var en bra idé med ett superellipsbord.

Piet Hein lät sig övertygas och så startade ett samarbete där de två också tog fram det så kallade spännbenet, som från början var en idé av Piet Hein. Spännbenet består av två fjädrande delar som går att trycka samman och som passar in i ett beslag under bordskivan. Det monteras och demonteras utan verktyg, det är lätt, starkt och ger bordsskivan ett svävande utseende.

Och formen på bordskivan gör att många får plats på en ganska liten yta och ingen behöver känna sig undanskuffad på ett hörn.

Ganska snart skar sig samarbetet mellan de två egensinniga herrarna men ett förlikningsavtal slöts och superellipsbordet kunde börja tillverkas 1968. Fortfarande finns det i produktion av Bruno Mathsson International i Värnamo och också i Danmark.

Per-Olof Eliasson

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.