Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Stationen i Fjärås är Jerrys hem

Jerry Sommar ville varken bli lokförare eller stins när han var liten. Men när stationen i Fjärås blev till salu kunde han inte stå emot. – Det är något visst med den här typen av byggnader.

Teglet och det karaktäristiskt brutna taket. Det är bara rälsen som fattas. Stationen i Fjärås byggdes 1888. Nu ser den ut som ny. Jerry Sommar har läst stationsböcker, forskat i arkiv och bett folk om råd. Nu, efter åtta år av slit, har han fått det exakt som han vill ha det.

Det var 2007 som Jerry hittade annonsen och fick ett plötsligt habegär. Fast han var inte ensam om stationsdrömmar.

– På visningen kryllade det av folk.

Dottern Alexandra, som var med, berättade senare att hon tänkte: ”Vad gör ni här? Det är ju min pappa som ska köpa stationen”.

Och hon hade förstås rätt. Jerry vann budgivningen. Men vad skulle han och hustrun Doris göra med förvärvet? De hade redan ett hus i Onsala som de trivdes i. Men innan de tänkt färdigt hade stationshuset bestämt sig för dem, familjen var fast, de bara måste flytta in.

– Jag såg det som en diamant som behövde putsas upp, säger Jerry och visar bilder på en smutsig fasad med en massa kablar, väggar med flagande plastfärg och nedslitna linoleumgolv.

Huset är på 256 kvadrat. I övervåningen bodde den siste stinsens änka fram till 2006.

På den gamla goda tiden – i början av 1900-talet, då järnvägsstationen var den moderna mötesplatsen och stins en aktningsvärd titel – var övervåningen inredd med kök, jungfrukammare, kontor, vardagsrum och sovrum. I bottenvåningen fanns väntsal, expedition, godsmottagning.

I början av 1970-talet var stationshusets glansdagar över. Tågen slutade stanna i Fjärås. Sedan dess har undervåningen använts för en rad olika verksamheter. Jerry har grävt i arkiv och hittat olika planlösningar. Den nuvarande – eller den som fanns när Jerry köpte huset – är från 1950-talet. Då tog man bland annat bort alla kakelugnar och satte in oljeeldning.

– Synd, tycker Jerry, som gillar att känna historiens vingslag.

Det var under 1850-talet som järnvägsnätet började byggas i Sverige. Statens Järnvägar klarade inte uppdraget själv, så privata intressenter bjöds in. Tanken var att i första hand dra järnvägarna där det saknades annan kommunikation. Först ansåg man inte att sträckan Göteborg – Varberg var nödvändig, eftersom det fanns bra båttrafik. Bolaget GHB bildades på initiativ av Bergslagens järnväg, och redan efter fyra månader efter start visade det vinst.

Jerry berättar att det var vanligt att man anlitade en arkitekt som fick i uppgift att rita samtliga stationer längs privatbanorna runtom i landet. SJ gjorde likadant. Man ville att byggnaderna skulle få samma karaktär. Fjärås station, som ligger utefter Västra stambanan, ritades av Hans Hedlund, en av Sveriges främsta jugendarkitekter.

– Det är samma arkitekt som bland annat är pappa till gamla stadsbiblioteket vid Vasagatan och ”tomtehuset”, förklarar Jerry stolt. Ändå är Jerry inte den som har övertro på arkitekter. Inte en enda arkitekt har varit inblandad i stationsprojektet, inte ens en byggmästare behövdes.

– Jag hade en byggfirma här under mer än ett års tid, som utförde mina idéer. Fyra, fem gubbar som jobbade.

För familjen var det ganska självklart att undervåningen skulle användas som sällskapsdel och övervåningen som en privat del. Det första Jerry gav sig på var placeringen av köket. Var i undervåningen skulle det ligga? Skrymmande väggar var inget hinder.

– Jag har säkert tänkt in köket överallt men till slut hamnade det i godsmottagningen, säger han.

Det svartvita köket med förmiddagssol hade tidigare ruffig träpanel och asfaltgolv. Jerry berättar också hur pepparrotsodlarna kom med sina skördar och hur gods kördes ut och in genom det som nu är altandörrar.

Ikea, Blocket och lokala hantverkare är Jerrys recept på en lyckad inredning. Köksskåpen har Ikea-stommar, och en lokal snickare har gjort detaljer med pilastrar.

Den stora köksklockan döljer ett proppskåp. Alla synliga ledningar är annars borttagna och kompletterade med trådlöst. I golvet känns golvvärmen. Hela huset värms upp med jordvärme.

Intill köket ligger matsalen, (före detta biljettexpeditionen) och vardagsrummet, (före detta väntrummet) i fil. När man sitter vid köksbordet ser man eldstaden i vardagsrummet.

– Jag tänkte att där skulle det passa bra med en öppen spis, så jag borrade hål i väggen och upptäckte att den var som gjord för att fälla in en braskamin i.

En del möbler har fått följa med från den gamla villan i Onsala. Till exempel kommer matsalsgruppen därifrån, men den rustika skänken är från Blocket och har ursprungligen stått i ett hus i Långedrag. Jerry vurmar för stora äkta mattor och i matrummet ligger en av dem.

På soffbordet i vardagsrummet tronar Jerrys ”husbibel” – Stationshus: Järnvägsarkitektur i Sverige av Gunilla Linde Bjur. Ovanför hänger den specialtillverkade kristallkronan.

– Det är så högt i taket, 3,60 m. Alla mått är större än standard, så för att få rätt proportioner måste man tänka till.

Där det förut var resenärstoaletter är det nu tv-rum/gästrum. En gammal dricksfontän är bevarad men ligger i ett förråd i väntan på den perfekta placeringen.

En nybyggd dusch/toalett har ingång från hallen. Precis som köket går den i svartvitt.

Från hallen leder trappan upp till andra våningen. Det nya smidesräcket visar vägen. Här uppe finns sovrum, Jerrys arbetsrum och ett vardagsrum som andas 50-tal med svart skinnsoffa, teakbord och lampskärmar i glada färger.

I undervåningen har Jerry satsat på golv av merbau och körsbärsträdörrar. I övervåningen ekgolv och ekdörrar. En balkong mot öster visar utsikten mot Fjärås Bräcka och den nya järnvägsrälsen.

Men favoritstället en blåsig sommarkväll är ändå det nybyggda växthuset.

– Vi hade ett uterum i Onsala, så det kändes som ett måste för mig och Doris.

Jerry som blev änkeman i januari 2014 bor kvar i stationshuset. Barnen Alexandra, Henrik och Robert är vuxna. Men numera finns det en ny kärlek, Lena i Stockholm, som Jerry delar boende med. Även hon har förälskat sig i stationen och Jerry talar entusiastiskt om stationsprojektet.

– Jag funderar på att skriva en bok om min station, säger han och visar en påbörjad mapp i datorn.

 

 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.