Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Sparbankshusen i Annedal

Från en omodern etta 1968 till hela uppgången. Familjen von Bahr köpte den nergångna hyresfastigheten och gjorde fem små lägenheter till en rymlig bostad med separat studentlya nederst. Just nu är det dottern Hannas tur att flytta "hemifrån".
Sparbankshusen kallas fyra av de röda tegelhusen på Carl Grimbergsgatan i Annedal.
De byggdes som arbetarbostäder kring 1870 och är de enda bostadshus som aldrig var rivningshotade när kommunen hundra år senare sanerade stadsdelen.
Där och då, när grävskoporna härjade som värst, träffades Carin Ringblom och Lennart von Bahr första gången.
Båda hade flyttat till Göteborg för studier.
Lennart bodde längst ner i deras blivande hus och Carin i fastigheten bredvid.
- Lägenheten intill min var ganska stor, där bodde vicevärden. Men jag hade bara 18 kvadratmeter fördelat på sju kvadratmeter rum, tio kvadratmeter kök och en kvadratmeter hall, ändå fanns det både fin entré och köksingång - det är lite lustigt, reflekterar Lennart.

Han och Carin slog ihop sina påsar, flyttade en sväng till Linnéstaden, men kom tillbaka 1972. Lägenheten högst upp i huset hade blivit ledig.
- Men oj vilket bedrövligt skick den var i, vi fick en chock, säger Lennart. En enstöring hade bott där i fyrtiotalet år och värmde inte upp alla rum. Det var alldeles igengrott. Innertaket hängde ner och det regnade in. Fast han tyckte inte det gjorde så mycket - vattnet hamnade ju på diskbänken. Jag erbjöd mig att hjälpa honom flytta. Jag hade sett hur han åkte i skytteltrafik med sina grejor i en skokartong på cykeln. Det kunde tagit hur långt tid som helst.

När Carin och Lennart var klara med sina studier och börjat jobba, köpte de fastigheten och fick så ett halvt parhus i tre våningar, charmigt men nedgånget, med fem omoderna lägenheter och torrdasslänga på bakgården.
Först av allt gjorde de i ordning vattentoalett i källaren till sig själva och hyresgästerna. Sedan var det dags att ta itu med vindsvåningen, som bestod av deras lägenhet plus råvinden.
- Hela taket måste läggas om. När vi rev ner innertaket rök soten så mycket att folk kom och skrek "det brinner", minns Lennart.
Lägenheten fick helsaneras. Råvinden isolerades, förrådsväggar revs och där byggdes ett badrum och ett rymligt kök öppet upp i nock och med stora fönster i snedtaket.
Det var en kamp mot klockan på sluttampen eftersom Carin var höggravid med deras första barn Martin.
Rörläggarna övertalades till nattarbete och Lennart hann precis måla klart badrummet innan han hämtade hem mor och son från BB.
Till dopet blev också köket färdigt så att familjen kunde hålla dopkalas.

- Men när jag ville knacka fram murstocken under kalklagret och Carin väntade vårt andra barn då var skilsmässan nära, skojar Lennart.
Han har gjort mycket arbete själv och har bara anlitat hantverkare för de riktigt tidskrävande jobben.
- Fast Lennart är pedant, så även då har han gått efter och gjort om, påpekar Carin, som enligt maken haft en ängels tålamod. Hon hade egentligen hellre köpt ett nybyggt fräscht hus i Sisjön, men lät sig övertalas. Det ångrar hon inte idag, fast deras fyra barn i stort sett växte upp i en byggarbetsplats. Carin och Lennart var unga och oerfarna när de köpte fastigheten och insåg inte hur mycket jobb det skulle bli.
Helt klara är de fortfarande inte. Arbetet har pågått i omgångar i trettio år nu och en del åtgärder som byte av takfönster är inne på andra varvet.

Allteftersom hyresgästerna flyttade ut så tog de in kompisar i huset.
Ett tag disponerade Lennarts lillebror mellanplanet men sedan köpte han grannfastigheten.
Mellanplanets två lägenheter gjordes då om till fyra sovrum (tvillingarna Mimmi och Lotta har alltid delat).
När familjen installerat sig på mellanplanet var det dags att ta itu med vindsvåningen igen. Innerväggar och innertak i lägenheten däruppe revs och man fick ett allrum på 40 kvadratmeter med en takhöjd på nära fyra meter.
Högt nog för att barnen ledigt kunde svinga sig i de romerska ringarna som fortfarande hänger kvar i en takbjälke. Och rymligt nog för att fälla ut pingisbordet i och ta sig en match.
- Vi har haft mycket barn i huset, inte bara våra egna fyra, berättar Carin. En period hade vi gemensam barnflicka med grannfamiljen och under tre år när tvillingarna var små hade vi kommunalt trefamiljssystem. För det mesta höll de till hemma hos oss. Vi har rustika ganska oömma möbler och är inte så petnoga. Det enda jag är riktigt rädd om är våra italienska fåtöljer, de täcker jag faktiskt över numera när tvillingarna har sina vilda fester.

Sjuttonåringarna Mimmi och Lotta är de enda av barnen som fortfarande bor kvar hemma. Storasyster Hanna har just flyttat ner till lägenheten i bottenvåningen där pappa Lennart började sin boendekarriär 1968.
Hans lya och vicevärdens har slagits ihop till en tvårumslägenhet på 65 kvadratmeter med kök och rymlig möblerbar hall. Här bodde sonen Martin innan han flyttade utomlands för studier, och här har släktingar bott periodvis.
- En del på vår gata har egna företag i bottenvåningen. Sedan finns flera som liksom vi gjort en extralägenhet för generationsboende. Inte bara för ungdomarna, några har sina föräldrar i lägenheten längst ner, berättar Carin.

Mjölk ger starka ben sägs det, men kombinationen ett kök på tredje våningen och en ljuvlig trädgård är inte så dum den heller.
På bakgården har Carin anlagt gräsmatta och planterat fruktträd, bärbuskar, grönsaker och kryddväxter. Murgröna och klängrosor klättrar uppför husfasaden.
I denna oas tillbringar familjen många lediga stunder och goda grannar tittar gärna spontant in på hemvägen för en kopp kaffe eller ett glas vin.
Två rejäla korgar står ständigt redo i översta hallen för att forsla ner mat och dryck.
- Vi känner de flesta som bor i sparbankshusen. Många av oss köpte samtidigt och vi har utbytt erfarenheter och lånat idéer av varandra under åren, säger Carin.
Hon berättar lite bekymrat att ett orosmoment är byggplanerna på berget bakom dem upp mot norra Guldheden. Lika kontroversiellt som striden om Skansberget, men inte lika omdebatterat och känt.
- Blir det höghus där försvinner ett fint naturområde. Dessutom får vi nästan ingen sol i trädgården. Det vore oerhört trist.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.