Första gången de kom in i huset låg det döda fåglar och en massa skräp på golven. På väggarna fanns klotter. Huset hade stått tomt i tio till tolv år och använts först som lager och sedan som tillfälligt bostad för både människor och djur. Fönstren var sönderslagna, mycket var förstört och en hel del var fuktskadat. Den senaste ägaren hade inrett med plastgolv, heltäckningsmattor och murriga sextiotalstapeter. Stefan och Sara Asteberg sökte ett hus med visst renoveringsbehov och här fick de att bita i. Det var bara att riva ut allting och bygga upp huset igen. De satte igång och under ett år, när de bodde kvar i Sävedalen, tillbringade Stefan varje eftermiddag här efter jobbet. Lördag arbetade han hela dagen med huset och söndagen var han ledig. Sara kunde inte göra riktigt så mycket som hon ville eftersom de tre pojkarna, Edvin, Nils och Gustav var små och krävde sitt. Ofta var hela familjen med Stefan i huset. Han minns hur pojkarna blev glatt överraskade när det så sakteliga tog form.
- Nu börjar vi förstå hur det ska se ut, sade de.
Arbetet har svetsar ihop dem
Både Sara och Stefan Asteberg menar att arbetet har svetsat dem samman och de är nöjda med hur det blev.
- Det jag tycker mest om är att det har blivit så trivsamt här, säger Sara och ser sig om i köket där vi sitter. Här har Stefan handhyvlat bräderna till det sneda taket och satt upp dem med smidda spik. För mitt öga ser det exakt likadant ut som originalet, det vill säga 1700-tals taket vi kan se genom dörröppningen till matsalen.
Tidigt bestämde de sig för att hålla sig till 1800-tal, trots att huset ju är äldre. Det är lättare att få tag på saker att komplettera med. Den dubbla ytterdörren fann de hos en antikhandlare. Vedspisen från Näfvekvarn kom de över i Tossene i norra Bohuslän. De två kakelugnarna, en i matsalen och en på andra sidan väggen i vardagsrummet är från 1890-talet och fanns i Ale. Kakelugnarna och skorstenen har de haft en murare till hjälp att sätta upp.
Tog vara på lister och fönsterfoder
Under renoveringsarbetet tog de vara på lister och fönsterfoder. När det fattades något lät Stefan fräsa upp en likadan. Nu är alla tak, golv och foderlister från samma tid. Samtliga fönster utom ett har tillhört huset eller kommer från rivningshus.
- En del tycker att man måste räta upp gamla väggar och tak. Men det tycker inte jag. Det gör inget att det är snett och vint och hänger lite. Det förstärker känslan av det gamla, säger Stefan.
Huset är ett av de äldsta hus som finns i Partille kommun. En så kallad dubbelstuga. 125 kvadratmeter i två våningar, fördelade på sju ganska små rum och ett kök.
Huset delades mellan två bröder
Det är en kulturbyggnad som inte får rivas. För att få det så likt originalhuset som möjligt har Stefan och Sara tittat i gamla böcker och på kort sett hur huset såg ut vid slutet av 1800-talet. Vid den tiden, år 1872 delades också Öjersjö Storegårds ägor mellan två bröder och ytterligare en gård byggdes strax bredvid.
Stefan Asteberg växte upp i Sävedalen och var ofta i Öjersjö på sommaren hos sin moster, som bor 100 meter ner för vägen. Närheten till bad i Kåsjön lockade och han kände att han trivdes. Det här huset såg han varje gång han var här och närde länge en dröm om att en gång få äga det. På slutet av 1990-talet köpte "Onsalavillan" marken för att bygga nya hus på ängen framför. Men Öjersjö Storegård som kom med i köpet fick inte rivas.
Stefan kontaktade "Onsalavillan" och frågade om han fick köpa det och det gick bra.
Nu bor återigen två bröder i husen
När Stefan hade brutit upp golvet och jobbade som mest kom grannen Åke Persson, som är sonson till den ene av de ursprungliga bröderna. Han var också ägare till grannfastigheten, den andra Storegården.
Han undrade vad det var för "stolle" som hade tagit sig an den gamla släktgården. Åke och hans fru Gunvor kom sedan med både fika och goda tips till Stefan under arbetets gång. Vid ett tillfälle frågade Åke vad han skulle göra med grannhuset där ingen bodde. Stefan föreslog att han skulle sälja det. Åke berättade att han var orolig att han inte skulle få dit bra folk. Stefan försäkrade då att han kunde ordna en bra köpare som de båda skulle trivas med.
Stefan ringde sin bror Magnus som tog kontakt med Åke och på ett par veckor var allt klart.
Nu bor det återigen två bröder i fastigheterna på Öjersjö Storegård.
Rev sönder sovrumstaket i vrede
Familjen hade bestämt sig för att vara klara till skolstarten i slutet av augusti år 2000. Stefan arbetade som en besatt, innan sista helgen. På torsdagen när allt verkligen var klart fann Stefan en stor pöl på golvet i sovrummet på bottenvåningen.
- Jag tittade upp och såg sprickorna i det handhyvlade taket som jag kämpat med så. När jag öppnade upp såg jag att den lilla huven, stosen, som skall sitta för värmefläkten, inte satt där. Regnade det på taket så regnade allt ner hålet och vidare ner i huset.
I vredesmod tog Stefan kofoten och rev sönder sovrumstaket, så att vattnet forsade ner. Sedan fixade han avfuktare, tog ner isoleringen och slängdeut den eftersom den var förstörd. Han gick till verkstaden, hyvlade och limmade ihop nytt tak. Slängde upp det, kollade fuktighet, lade ny isolering, målade och hann klart.
- Tror du vem som helst kan ro iland ett sådant här projekt?
"Lätt bygga bort husets själ"
- Lite händig måste man vara och envis. Jag har ju sysslat med sådant i många år, och har bra folk att rådfråga. Det går nog inte heller att vara den typen som vill ha allt färdigt med en gång, utan istället kunna glädjas åt delmål. Hittills har det tagit oss sju år och vi är inte färdiga än.
Och till sist.
- Det går lätt att bygga bort ett gammalt hus själ, men lika lätt är det att bevara den. Till exempel genom att tänka på att välja tidstypiska lister, material och färger.
