En biosfär innebär att odla i en sluten miljö så att det bildas ett kretslopp där vatten och näringsämnen cirkulerar. Rätt placerad kräver biosfären faktiskt ingen skötsel alls.
För stiftelsen Ekocentrum i Göteborg, som håller utbildningar i miljö och hållbarhetsfrågor, har biosfärer i damejeanneflaskor blivit en slags galjonsfigur.
– De är en bra symbol för biosfären kring jorden, det tunna skal som är så begränsat med resurser, säger Helen Sylvan som jobbar för Ekocentrum.
Hon har tillverkat en hel del flaskbiosfärer genom åren och visar upp flera exempel i olika storlekar, varav den äldsta är nästan femton år gammal.
– Inuti flaskan reglerar växterna sig själva, de växer och blir de för stora så dör de, så att kretsloppet hålls på en balanserad nivå, säger hon.
Kork
Storleken och formen på kärlet har egentligen ingen större betydelse.
– Tricket är få tag på en snygg flaska. Vi använder damejeanner eftersom vi tycker de är så vackra - dem kan man ofta hitta på loppisar. Men det går bra med en glasburk eller karaff också, säger Helen.
Ofärgade glaskärl fungerar bäst och öppningen bör inte vara för smal, så att man kan pilla ned växterna. För att rengöra gamla damejeanner brukar Helen ta maskindiskmedel och sand, skaka om ordentligt och sedan skölja ur dem noggrant. Saknar de kork kan man hitta sådana i butiker som säljer hembryggningstillbehör, tipsar hon. För det är viktigt att kärlet är helt tillslutet, annars läcker fukten ut.
– Min kollega brukar tvinna tjärat snöre runt korken och flaskhalsen så att det liknar fästet på en champagnekork. De blir en kul inredningsdetalj också, säger hon.
Rekord
Engelsmannen David Latimer har uppmärksammats för sin mycket gamla biosfär. Han planterade den 1960, och sedan dess har han bara öppnat den för att vattna en gång - 1972. Genom åren har han roterat den ibland så den växer jämnt mot ljuset ”annars är den definitionen av lättskött - jag har aldrig ansat den”, uppger han i brittiska medier. Växten han planterat i den är vandrande jude, en tålig växt som gillar fukt och halvskugga - sådana som man bör satsa på till sin biosfär.
– För oss har ormbunkar och murgröna fungerat bra, men jag tycker att man kan experimentera sig fram. Använd sticklingar, eller köp småplantor och dela i flera delar så att rötterna kommer med, tipsar Helen Sylvan.
Kondens
Bildas det mycket kondens i början så är det för blött i biosfären - då kan man låta locket stå öppet i en vecka innan man stänger det igen. Annars ska man bara se till att ställa den där det är lagom varmt och ljust. Vanlig rumstemperatur, kring 20 grader, och vid ett fönster i väst- eller östläge fungerar fint, men på vintern är det bra att ha extra växtbelysning.
– En gång upptäckte vi en levande daggmask i flaskan efter ett tag. Det visade ju verkligen att ekosystemet fungerade och på växternas förmåga att skapa syre, säger Helen Sylvan.
Recept på biosfär
Här är Ekocentrums recept för en 50 centimeter hög damejeanne. Skala om receptet för att passa storleken på ditt kärl. En bra tumregel är att lecakulor plus jord ska fylla en tredjedel av kärlet.
2 dl lecakulor
8 dl jord med lite kompost i (Levande mikrober är viktiga!)
1 dl vatten
Små växter med rötter, gärna med olika höjd, bladverk eller växtsätt
Gör så här:
Rengör flaskan, skölj ur den noga med vatten och låt den sedan torka ut.
Häll försiktigt i lecakulor och sedan kompostblandad jord i flaskan. För att undvika damm och smuts på sidorna kan man gärna använda en strut av bakplåtspapper att hälla genom. Sedan kommer den pilliga planteringen. Använd gärna en pinne med någon liten krok på för att försiktigt peta ned växternas rötter i jorden. Böjd ståltråd, en lång pincett eller kökstång kan också vara bra redskap. Vattna med en vattenkanna med lång smal hals för att få bort eventuella jordrester utmed sidorna och sätt på locket.
Kretsloppet i biosfären
Växter i den slutna biosfären skapar ett eget kretslopp av fukt och näring. Genom fotosyntesen omvandlar växterna solenergi, koldioxid och vatten till syre och druvsocker. Ur små porer på bladen släpper växterna ut vattenånga, vilket kallas för transpiration. Vattenångan stiger upp i kärlet och när den når väggarna kyls den ned och rinner tillbaka i jorden igen. När gamla plantor i kärlet dör och förmultnar frigörs också mineralämnen som växterna tar upp som näring.
