De växer på träd, stenar och i marken, från tundra till tropisk regnskog. Orkidéer är en av de allra största växtfamiljerna i världen, med upp emot 30 000 arter. Bland dem hittar vi några av våra allra mest lättskötta och älskade krukväxter - inte minst den populära brudorkidén.
I dag behöver man ofta inte gå längre än till sin lokala matbutik för att köpa ett exemplar. Men det fanns en tid då det såg helt annorlunda ut. Låt oss blicka tillbaka till 1830-talet då intresset för orkidéer fullkomligt exploderade i Europa.
Att importera exotiska växter från kolonierna var ett statusfyllt och kostsamt fritidsnöje för aristokratin. När man fick upp ögonen för de vackra tropiska orkidéerna blev samlandet av dem en slags tävlingsgren för ett fåtal rika. Hur man skullesköta ochfortplanta dem visste man dock inte.
I boken ”Orkidéer passion, kultur, historia” beskriver Mark Griffiths hur William Spencer Cavendish, den sjätte hertigen av Devonshire, blev helt såld när han fick syn på en orkidé på en blomsterutställning 1833. Vid sitt gods Chatsworth i England lät han bygga ett enormt växthus, där han med hjälp av växtjägare skaffade sig den största orkidésamlingen i världen. För att finna en enda brudorkidé kunde han betala så mycket som ett hundra guineas (troligen motsvarande cirka 80 000 kronor i dag).
Hertigens samling väckte intresset hos många fler och nu etablerades särskilda plantskolor för att stilla efterfrågan. Rivaliteten mellan deras anlitade ”orkidéjägare” var enorm. Under strapatsrika jaktexpeditioner roffade man åt sig så många orkidéer man kunde, och fanns det mer blommor än vad man kunde ta med hem förstörde man gärna resten för att inte konkurrenterna skulle få tag i dem.
Ofta hände det att växterna inte ens överlevde resan, och en gång förstörde en orkan en frakt med 21 000 filippinska brudorkidéer. De som väl kom fram såldes på auktioner för skyhöga belopp.
Först under 1910-talet minskade jakten som en följd av att man börjat lära sig att föröka orkidéerna och korsa dem och skapa hybrider som var mer lättskötta än de vilda arterna.
Allt sedan dess har hybriderna varit väldigt populära. Peter Göttfert som driver nätbutiken Orchidéhuset förklarar varför:
-Dels blommar hybriderna bättre än orkidéer i naturen. Vilda brudorkidéer blommar exempelvis enbart någon vecka eller två, jämfört med hybrider som kan blomma i flera månader. Dessutom kan man snabbt föröka dem vilket i sin tur minskar priset för konsumenten.
I dag är vilda orkidéer fridlysta i många länder och sedan 1970-talet gäller strikta handelsregler för att skydda dem. Nu är skogsskövling ett större hot mot dem än växtjägare, menar Peter Göttfert.
-Vid varje resa till regnskogen upptäcker vi fortfarande nya arter, och i Thailand har man även planterat tillbaka arter som har varit utrotade i sin ursprungsmiljö, vilket har gett mycket goda resultat, säger han.
Nu när det finns stor kunskap om hur orkidéerna ska skötas kan det tyckas synd att många fortfarande slits och slängs som på 1800-talet. Satsa i stället på en blomvillig sort och lär dig ta hand om den, så kommer du att ha glädje av din orkidé i många år framöver. Du behöver inte göra mycket: vattna orkidén när den är torr, ge den näring någon gång i månaden och ny kompost att växa i ungefär vartannat år.
5 lättskötta sorter
1. Brudorkidé, Phalaenopsis-hybrider
Den allra mest lättskötta orkidén är denna trädväxare från Sydostasien som ofta blommar flera månader i sträck. Vita, rosa och röda nyanser är vanligast.
Skötselråd: Vill stå i ett ljust fönster september-mars, men inte i direkt sol under resten av året. Trivs i inomhustemperatur året om och ogillar kalldrag.
Vattna när komposten torkat ut ända ned i botten. Känn på krukans vikt om den är lätt (lika med torr). Titta också på rötterna; om de är ljust grå behöver de vatten, medan de gröna är fuktiga. Vid vattning doppar du snabbt ned hela krukan i en skål med mjukt, rumstempererat vatten, och låter den därefter rinna av. På sommaren behöver du vattna mer regelbundet.
Låt det varken stå vatten i ytterkrukan eller i bladrosetten, då det kan leda till att plantan ruttnar. Ge gödning vid varannan vattning året om. Klipp inte bort blomstängeln förrän den är helt vissen. Har bara en del av stängeln gulnat kan du ta bort den biten. Omplantera vartannat år i orkidékompost.
2. Doritis och Doritaenopsis
Doritis är en markväxande orkidé från Sydostasien som ofta förekommer i lila nyanser men även gulvitt. I korsning med phalaenopsis kallas den för Doritaenopsis.
Skötselråd: Samma som brudorkidé.
3. Oncidium
Trädväxare från Syd- och Mellanamerika som ofta finns i rödbrunt, gult och vitt.
Skötselråd: Samma som brudorkidé, men står gärna lite dragigt och även utomhus på sommaren. Lätt att dela.
4. Epidendrum
Trädväxare från Syd- och Mellanamerika vars hybrider finns i vit, gul, orange, röd eller lila. Kan blomma hela året om den får tillräckligt med ljus.
Skötselråd: Samma som Oncidium, men skär av överblommade stänglar, annars skjuter den skott från de gamla och blir väldigt hög.
5. Bläckfiskorkidé, Prosthechea cochleata
Trädväxare från Syd- och Mellanamerika som blommar hela året om den får tillräckligt med ljus.
Skötselråd: Samma som brudorkidé, men kan hängas ut under sommaren och bör inte ges näring vintertid. Omplantera när den växer ur krukan, den är också lätt att dela.
Källa: Blomsterlandet och Orchidéhuset (TT)
Näring och kompost
Orkidénäring och orkidékompost är två specialprodukter som är särskilt anpassade för dessa blommor. Den mest effektiva orkidénäringen finns i pulverform och tillsätts vid varannan vattning året om.
Orkidékompost brukar framförallt bestå av barkbitar. Den kan användas till både epifyter (trädväxare), litofyter (stenväxare) och markväxande orkidéer. Vitmossa är också bra att använda för att främja rotutvecklingen och bevara lagom mycket fukt i krukan. (TT)
Visste du att
Sedan 400-talet före Kristus har orkidéer kopplats till sexualitet, då man tyckte att rotknölarna på orkidéerna som växte kring Medelhavet liknade två testiklar. Eftersom man förr i tiden trodde att växter kunde bota ett visst organ om de såg ut som dem, åt man knölarna för att öka potensen. Denna tro levde kvar i Europa fram till 1500-talet och namnet orkidé, från grekiskans orchis, betyder just testikel. (TT)
