Det var ren tur och perfekt timing att Kristian Backman stötte på huset och kunde köpa det.
– Jag har alltid velat ha ett eget hus. Pappa och jag hade varit på en husvisning i närheten när han lade märke till att det här funkishuset stod tomt. Han spårade upp ägaren och just då skulle huset säljas och hade lagts ut på Blocket.
Huset hann egentligen aldrig gå ut marknaden och det fanns bara en annan spekulant så Kristian fick huset närmast för tomtpriset.
Och mer var det nog inte värt, för det var rejält förfallet.
– Först tänkte jag att det här var ett projekt att renovera och sedan sälja. Men när jag kom in såg jag att det kunde bli ett bra hem. Det var väldigt ljust och jag ville bo ljust och tomten är också ljus.
Detta var 2007 och sedan tog tre års renoveringsarbete vid.
Kristian har gjort nästan allt själv, med viss hjälp från släkt och vänner.
Taket var i ett miserabelt skick, det regnade in första gången 1951 – 52 och taket hade sedan dess lagats provisoriskt allt eftersom.
– Vi fick gräva bort reglarna där det var som värst och vi fyllde 200 säckar med sågspån.
För takjobbet hade Kristian dragit samman vänner och bekanta.
– Det tog tre dagar att byta taket, och jag har räknat ut att det gick åt 400 arbetstimmar. Sammanlagt var det 29 personer här för att hjälpa till.
Fasaden var skadad och Kristian har putsat om delar av den.
– Det är inte så svårt som kan tro, man grundar med hönsnät och använder putsbruk och målar med silikatfärg, säger han.
Det lilla funkishuset är på 60 kvadratmeter och största skillnaden på utsidan mot ursprunget är att ett fönster har tagits bort mitt på framsidan av en tidigare ägare; det skulle bli enklare att möblera med färre fönster.
Kristian har försökt forska om husets historia, för man kan ju undra hur det kom sig att detta egensinniga hus hamnat här i kanten av Ekebäck, omgiven av traditionella villor.
En medlem i Västra Frölunda hembygdsförening som växt upp i närheten, före detta studierektor Lennart Johansson, 87 år, kommer ihåg.
– Vi kallade det bara funkishuset, det fanns bara ett. När jag var barn betraktade vi huset som något konstigt och det färgade lite av sig på dem som bodde där och som kunde bygga ett sådant hus.
Lennart Johansson berättar att funkishuset byggdes 1931 av en lång och muskulös stenarbetare, Levis Moberg. Hans fru var norska och de hade en dotter, Björg.
Frågan är varifrån en stenarbetare fått idén att så tidigt bygga ett funkishus, olikt alla andra runtomkring.
– Men man kan gissa att Stockholmsmässan 1930 influerade, det var ju funkisens start i Sverige med arkitekt Gunnar Asplund, säger Lennart Johansson.
Och även om huset är råfunkis utanpå var det traditionellt inuti. Kanske hade Levis Moberg och den som signerat ritningarna, Axel Henriksson, bara sett bilder av utsidan på funkishus, inte hur de var planerade inuti.
Huset hade en gammaldags rumsindelning med flera små rum och var inte alls funktionellt, berättar Kristian. Han tog bort väggen mellan två rum och tog också ned väggen till köket så han fick ett stort L-format allrum.
Dörren till sovrummet och dörren till badrummet är också flyttade, liksom en vägg i källaren.
Matbordet har han gjort själv, det är ett stort begagnat bord som han minskat ned till rätt storlek och målat gult. Stolarna har han köpt på Blocket och målat om.
Sängen har han tillverkat av lådorna från sex gamla byråer, så den är också en praktisk förvaringsplats.
– Jag tycker det är roligt att bygga möbler själv och nu när huset är klart så har jag mera tid.
Garderobsväggen i sovrummet är ett vanligt standardsystem. Köket är ett standardkök från Kvik. Däremot har Kristian satsat på ett designkylskåp från italienska Smeg.
Ett mycket litet badkar är det enda som finns kvar av den gamla inredningen. Kristian har slipat, spacklat och målat det med emaljfärg. På utsidan är det målat med vanlig utomhusfärg. Badrummet är helt omgjort och för att badkaret ska få plats är en liten alkov upptagen i badrumsväggen.
Kristian har tagit bort värmeelementen för att det blir snyggare så och lagt in vattenburen golvvärme istället.
Värmen kommer från en elpanna som installerades av den föregående ägaren. Kristian har kopplat ihop den med en vedpanna som fanns kvar sedan huset byggdes så att han kan bidra till uppvärmningen med ved.
Huset har flera märkliga egenheter. Den höga stenfoten med nästan en meter tjocka väggar på 20-talsvis förklaras troligen av att Levis Moberg var stenarbetare. Källaren ligger halvvägs över jord och är mycket ljus med stora fönster i hörnen. Den är inredd med stor snickarbod, luftig tvättstuga och pannrum och förrådsutrymmen.
Den kanske märkligaste detaljen är den lilla utbyggnaden på taket. Den är inte, som man kan tro, till för att ge ljusinsläpp mitt i huset, det är ljust nog ändå. Det är istället en trappuppgång som landar på taket. Från början var hela taket en solterrass, men den revs bort när taket började läcka. Funktionalismens platta tak fungerar ju inte i vårt klimat.
Nu är trappuppgången med landningen på taket det enda som inte är helrenoverat i huset.
Kristian har behållit den grälla färgblandningen i trappuppgången för att han gillar kontrasten till det smakfullt vita nere i huset.
– Jag tycker det är ett roligt rum. Här har jag behållit det ruffiga, även om jag minskat färgerna från åtta olika till fyra. När jag har fest brukar folk fastna här, det finns ju inget liknande. Det går in förvånansvärt många personer och man behöver ju inte bry sig så mycket om man spiller.
Ibland sitter han och läser i fåtöljen i trappuppgången.
– Det är helt underbart att sitta här inne när det regnar och det smattrar på plåttaket ovanpå. Det är så dåligt isolerat att det låter mycket, säger han.
Men han måste så småningom renovera utbyggnaden på taket. Han har bytt fönstren men resten är inte åtgärdat och är mycket dåligt isolerat.
– Och visserligen är det roligt att stuva in folk här när det är fest, men annars är utrymmet ganska oanvändbart. Det är för litet, säger Kristian.
Han funderar som bäst på vad han kan göra med den lilla utbyggnaden utan att förstöra husets karaktär.
