Växthusen, som är byggda av återbruksmaterial, var en milstolpe för von Bothmers när de invigdes år 2 000. I de hemsnickrade bäddarna frodas basilika jämsides med sallad och gurkplantor vars stänglar växer uppåt längs vita tårtkartongsnören. I hörnet av det mittersta växthuset står ett dignande fikonträd och delar givmilt med sig av sina fullmogna frukter. Och över alltihop en hemmagjord bevattningsanordning som börjar med regnvatten som samlats upp i en stor cistern för att tankas över i 20 liters soptunnor av plast som med en liten tut som överför vatten i lagom mängder till bäddarna i växthuset.
Paret von Bothmer har varit pionjärer och fört in många nya tankar på det område vi kallar miljö, men framförallt när det gäller odling. Deras käpphäst har varit designredskapet permakultur. Det gäller sättet att odla, såväl som hur man utformar en trädgård som skall tilltala både mage och öga, eller om man så vill: själ och hjärta.
– Egentligen tror jag att man litar för lite på sina egna tankar. För det vi har gjort är enbart logiskt. Det finns inget krångligt med det, säger Helena von Bothmer avdramatiserande och tillägger att det handlar om nedbrytning och om att skapa och organisera.
Permakultur går bland annat ut på att odla ekologiskt hållbart; att odla där du står och använda det du har, att ta hänsyn till sol, vind och bevattning. Men också att vara lyhörd för det estetiska, som exempelvis vackra amforor som vilar dekorativt på en odlingsbädd av halm i växthuset.
Men det handlar framför allt om det vardagligt enkla, och ibland svåra, som smart organisation; att sätta mig ned och tänka till på vad jag använder mycket eller vad jag dagligen går ut och plockar från trädgården. Om det är örter och sallad, så är det de två odlingarna som skall placeras närmast huset, liksom komposten som används flera gånger i veckan.
Återbrukstanken, att ta vara på allt som går att använda, är ständigt närvarande på Kosters trädgårdar, liksom att anpassa sig till platsen man odlar på. Det kan innebära att ta vara på gamla fönster till växthus eller att odla i en bergsskreva om man bor på en klippig tomt.
Det var just platsen, fem minuter från färjeläget Långagärde på Sydkoster, som fick Helena och Stefan von Bothmer att slå till i början av 90-talet. Då hade de letat efter mark på flera håll runtom i världen. De var föräldralediga med äldsta barnet Benjamin som nu är 18 år. Med sin fyra månader gamla baby reste de omkring i Australien, Nya Zeeland, Tasmanien och USA och arbetade på gårdar. Hon var utbildad agronom och han undervisade som lärare på lantbruksuniversitetet i Uppsala. De ville både något annat och hade en stark vision om ett hållbart gott liv på en plats där de slapp pendla och där de kunde verka och inspirera andra människor till goda miljötankar.
– Vi var ganska duktiga på att formulera våra idéer och berätta dem för varandra, säger Helena von Bothmer som minns att de lade ned tid på att skriva sin vision var och en för sig.
Efter ett år på resande fot och ytterligare tid som gick för att leta mark, bland annat på olika öar, kom de så till Sydkoster och hittade platsen med åtta hektar mark och ett naturreservat till granne. När de såg att marken vette rätt mot söder och låg inbäddad som i en gryta, visste de att de var framme.
På tomten stod ett renoveringsobjekt till boningshus, en gäststuga och en snickarverkstad.
– Hade vi vetat då hur mycket jobb det är att renovera ett gammalt hus, så hade vi nog rivit det och byggt ett nytt, säger Stefan von Bothmer som i viss mån förverkligat sin dröm genom att med gammal hantverkstradition ha byggt det gulputsade halmbalhus med grästak som nu ligger bredvid trädgårdens stora damm.
När de först kom till platsen gick vassruggen nästan ända fram till boningshuset. Resten av trädgården bestod av sand. Det har varit mycket handkraft, tankearbete och bökande grisar under åren, till det som i dag innefattar Kosters trädgårdar; med ekologiskt odlade grönsaker, blommor, lyckliga höns, otaliga kurser, föreläsningar på tema odling, guidningar, och inte minst kaféet som nu utökats med en liten glasskiosk där det serveras ekologisk kardemummaglass och andra lyckliga smaker.
Fast det är trädgården som är själva scenen för hela verksamheten. Härifrån kommer en stor del av det som serveras och här får dagsbesökare och kursdeltagare inspiration till sin egen täppa.
Den ett hektar stora trädgården ger vid första ögonkastet ett oordnat intryck. Först efter en noga genomgång bland bäddar och rabatter förstår man systemet: längst fram den privata trädgården, likt vilken annan som helst, med gräsmatta, fruktträd och häck. Sedan fruktskogen vid ingången av Kosters trädgårdar med körsbärs- och äppleträd, buskar med vinbär, och sist rabarber, potatisplantor och mynta – allt sinnrikt ordnat i tre olika höjdnivåer.
Granne med den lilla fruktskogen finns en välvd solfångare av flätade grenar som ger både vindskydd och värme åt ömtåliga växter som aprikos och mullbär. Framför dem står avlånga träformar på parad. Där intensivodlas allt från citronmeliss till morötter och ruccola, som tillsammans gör sitt bästa för att slå hål på myten om att ekologisk odling inte ger lika bra avkastning som traditionell. De här små bäddarna ger utan tvekan en bra skörd per kvadratmeter. Då skall man veta att de är bäddade med fjolårets tångruskor och kompost som vilat. Ovanpå alltihop ligger ett täcke av gräsklipp som både ger näring och gör så att ogräs inte växer till.
– Men det får gärna växa ogräs. Det gör ingenting. Det skall vara kul att odla. Det är huvudsaken, menar Stefan von Bothmer som är medveten om all handkraft som krävs för att hålla ogräset stången.
Mittemot växthusen går hönsen omkring i sitt sommarhus, som liknar en gammal cirkusvagn. Om vintrarna går de inne i de solpaneluppvärmda växthusen och pickar. Hönsskiten tas noga tillvara som gödsel, liksom skiten från öns får. Det blandas i de stora odlingshögar som ligger på rad i trädgården. Överst vilar ensilage från brustna vita rullar av hö, och bäddar in hela den jäsande växtprocessen genom att tillföra syre och mögel.
Första året läggs avfall från trädgården, som blast, jordrester och annat i en kullig och avlång hög. Andra året går det att odla squash och andra snabbväxande växter i den täckta högen. Tredje året är det dags för odling av sallader, som nu ståtar i olika färger med sina yviga huvuden, som den vackraste blomsterrabatt. Fjärde året odlas bönor och annat som inte kräver så mycket näring. Sedan är det dags att börja om på nytt i högarna, som alla befinner sig i ett sinnrikt kretslopp.
Fotnot: Perma kommer från permanent och kultur betyder odling – permakultur är ett odlingssystem med naturens växtsätt som förebild.