Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Pepparkakshusjul i Landala

De ser ut som små pepparkakshus där de ligger. I fönstren lyser adventsljusstakarna och man nästan anar doften av nybakat över de välplanerade trädgårdarna. Hos familjen von Porat Berghe har adventssakerna kommit på plats och på gasspisen värms glöggen. I köket hänger julgardinerna och det första ljuset är tänt. - Jag har alltid gillat julen, säger Anna.
Anna, Anders och sönerna Henrik, 13, och Oscar, 10, flyttade till Landala egnahem för åtta år sedan. De bodde tidigare på Aschebergsgatan - och trivdes - men eftersom det var ganska besvärligt att gå ut med barnen kändes det så småningom nödvändigt att flytta.

- Vi var här ibland när jag var barn, och jag har alltid tyckt att det varit fint, så när vi började leta kändes det som ett naturligt val.

Men området är inte ett sådant som figurerar i mäklarannonserna titt som tätt. Har man väl flyttat hit så brukar man bo kvar.

- Familjen vi köpte av flyttade in 1939, berättar Anna. Vi är de tredje ägarna. Många i området har haft sina hus i generationer.

Det var i början av 1900-talet som villakvarteren på den skogsklädda bergsryggen ovanför Chalmers växte upp. På den tiden var det i Göteborg, precis som på andra håll i landet, svåra tider med fattigdom, bostadsbrist och kriget lurande bakom hörnet. De styrande såg hur fler och fler unga och arbetsföra emigrerade till Amerika. Staten måste ingripa och egnahemsrörelsen startade.

- Tanken var att skötsamma arbetare - som inte kunde få lån i banken - skulle kunna bygga egna hus med staten som garant för lånen, förklarar Anna.

Även på den tiden utlystes det arkitekttävlingar när nya områden skulle planeras. Och den kända stockholmsarkitekten Carl Westman vann uppdraget att rita Landala egnahem, som blev en av de första "idealstadsdelarna" i landet. De första husen stod klara 1913-14. Medlemmarna i egnahemsföreningen gjorde antingen hela bygget själva eller fick hjälp att resa stommen. Under kriget stod mycket stilla, men området färdigställdes 1922.

Totalt blev det 60 enkel- och dubbelhus i samma nationalromantiska stil som Westman använt bland annat för Röhsska museet i Göteborg. Två radhuslängor ritades av M. Erichs i 1920-talsklassisistisk anda. Några av de större villorna - avsedda för fyra familjer - ritades av J Jarlén.

Och tack vare en bevarandeplan ligger området fortfarande där med sina oregelbundna kvarter med krökta gator och öppna platser. Och precis som i den ursprungliga planen reser sig furorna och tomterna är avgränsade med naturstensmurar, bruna trästaket eller häckar. Men det mest utmärkande är kanske den bruna fasadfärgen, traditionellt brun linoljefärg.

Familjen von Porat-Berghes dubbelhus byggdes 1914.

- Det var välbevarat och fint men verkar inte ha genomgått någon större renovering sedan sent 40-tal, berättar Anders.

Framför allt behövdes fler rum. Det fanns bara två sovrum och ett väldigt litet badrum. Arkitekten och gode vännen Magnus Blombergsson kopplades in. Steg ett blev att ansöka om bygglov för att bygga in den stora funkisbalkong som kommit till på 40-talet. Att få bygglovet godkänt krävde långa diskussioner med stadsbyggnadskontoret.

- Landala egnahem är Q-märkt och det bäst bevarade exemplet på sammanhållen egnahemsbebyggelse i landet, säger han.

Bottenvåningen är på 64 kvadratmeter och består av en liten hall, nyrenoverad toalett, en större hall som används som bibliotek och vardagsrum i fil med matsalen. Från matsalen leder en dörr in till köket, är det också finns en liten matplats.

- Planlösningen är öppen och bra här nere. När barnen var mindre var det praktiskt att de kunde ha alla sina leksaker på mattan i biblioteket, säger Anna.

Köket är helrenoverat. Det platsbyggda 40-talsköket var fint, men alltför slitet för att bevara. Magnus utgick från 40-talsplanlösningen, men lyckades utnyttja utrymmet bättre och göra designen mer intressant. Helheten är skapad av olika enheter, alltifrån stommar och luckor från Ikea, till specialbeställda sten- och björkbänkar och konsoler från Norrgavel. Allting är byggt och målat på plats.

- Sprutmålar man blir ytan så blank. Nu ser den mer levande ut, tycker Anna, och visar spegelluckorna som handmålats i antikvitt.

För att få mer utrymme både på djup och höjd har man använt fler moduler än brukligt. Bänkskivorna är 70 centimeter djupa, istället för 60 och bänkytorna är 95 centimeter höga, istället för 90.

När man tittar noga är allt lite vint och skevt i huset, men snickarna har gjort ett fint jobb.

- Det är viktigt att spis, ugn och diskbänk står vågrätt annars rinner sockerkakssmeten ut i ungen och köttbullarna ligger vid kanten av stekpannan, påpekar Magnus.

Gasspisen och den inbyggda varmluftsugnen är beställda från England. Fläkten var i mattborstat stål från början, men har målats svart. Spis och diskbänk är infällda i granit.

Stora delar av fasaderna är utbytta och då har man samtidigt satt in spröjsade fönster, av samma modell som de ursprungliga.

- I väggarna bland sågspånen, som använts för isolering, hittade vi gamla tidningar från första världskriget, säger Anna.

För övrigt har man inte gjort så mycket i undervåningen, förutom att renovera kakelugnen. Parkettgolvet från 40-talet är till exempel helt intakt.

När det gäller möbleringen så är familjen mycket för arv och tradition blandat med modern design. I vardagsrummet tronar en matsalsmöbel i Tudorstil - kopierad efter ett original på något slott, enligt "familjelegenden" - och beställd av Anders farmors far. Den stora skänken rymmer massor av glas och porslin och över hänger två Ikea-lampor.

- Dem hittade vi i en fyndlåda för tio kronor styck. Vi är väldigt förtjusta i dem.

Kristallkronan kommer från Frankrike och är från mellankrigstiden.

- Det speciella med den är att den var elektrifierad från början, säger Anders.

Soffgruppen - en Chippendalemöbel - fick Anders farmor och farfar i förlovningspresent i mitten av 30-talet. Den är omklädd ett par gånger. Däremot har det ursprungliga soffbordet ersatts av ett specialritat bord av ek, röd skiva och härdat glas, av den schweiziske arkitekten och möbeldesignern Alexander Britt.

På övervåningen, där det tidigare var balkong, har Henrik och Oscar sina sovrum. Där ryms också ett nytt badrum. Anders och Anna har kvar det ursprungliga sovrummet och ett rum används som lek-data-gästrum.

- Egentligen behövs det ju bara små rum att sova i, tycker Anna, och tänder adventsstjärnan i vardagsrumsfönstret. Hade vi anat hur jobbigt det skulle vara att renovera hade vi nog tvekat, men vi ångrar oss inte. Vi trivs fantastiskt bra.

Utanför är det mörkt, men man kan urskilja den vintergröna trädgården som möter grannens trädgård precis så som stadsingenjören Albert Lilienberg bestämde 1908, när han inspirerad av de engelska trädgårdsstäderna beslutade om Landala egnahem.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.