Anita Blixt odlar i varje klippskreva.
– Man får prova – det ger sig vad som håller. Man vet inte i förväg vad som fungerar, det som vill får växa, säger hon.
Hon visar sin överdådiga trädgård; doftande honungsros och schersmin, blåregn, tulpanträd, körsbär, plommon, päron, äpple, potatis, sallad, bönor, morötter, rädisor.
På frågan om det är mycket jobb svarar hon:
– Jo, men det är den sortens arbete som är avkoppling.
Anita har haft stuga i Torslanda havsbadskoloni sedan 1988. Tidigare hade hon en odlingslott i ett vanligt koloniområde
– Jag ville ha ett ställe som man kan åka till och från samma dag, inte vara fången i sommarstället och jag ville odla. Man kan till och med gå på konsert på kvällen och cykla hit ut sedan.
Havsbadskolonin ligger rakt söder om Torslanda golfbana på Skeppstadsholmen, en halvö med småbåtshamnen Lagunen på ena sidan, vindkraftverk utanför, och på andra sidan utsikt mot hamninloppet och Brännö.
Anitas lott är på 1 000 kvm, kanske 1 500, hon vet inte, det finns inga utritade gränser utan lotterna är utstakade efter tradition.
Och koloniorådet är bara bebott till 40 procent, resten är allmänning.
Stugorna är betydligt större än vanliga kolonistugor. På Anitas kolonilott finns två stugor som hon delar med sin mamma Elvy och sin syster och svåger.
Den större röda stugan är byggd 1924 och den mindre vita är byggd 1938.
El kom inte förrän runt 1980 så i köket finns en liten jordkällare under köksgolvet.
Stora huset är cirka 40 kvadratmeter, vilket verkar vara standardstorleken på havsbadskolonin. Man får som mest bygga ett hus på 60 kvm, och tillsammans med andra byggnader på tomten ha max 85 kvm totalt.
Anita tycker att den gamla kolonitanken håller på att försvinna i Torslanda havsbadskoloni.
– Tanken var att människor som inte hade så mycket pengar skulle kunna komma ut i naturen och odla och få sol och frisk luft, säger hon.
I sommar var en stuga till salu för nästan 1,7 miljoner och då anser Anita att man har tappat kolonitanken.
– Det finns en trend att man vill bo här året runt. Men vill man ha en villa tycker jag att man kan köpa någon annanstans.
Torslanda havsbadskoloni har gamla anor. När Torslanda flygplats anlades blev ett område över, en holme med landkontakt, mestadels kala klippor och karga sänkor.
Stadsfullmäktiges dåvarande ordförande, Herman Lindholm, också ordförande i Föreningen Göteborgs Koloniträdgårdar och dessutom med i ledningen för flygfältet, kom då på idén att låta koloniföreningen starta en havsbadskoloni på halvön, där medlemmarna förutom odling kunde ägna sig åt havsbad, fiske och båtliv.
1924 började de första kolonisterna bygga, ofta med lämningar från Göteborgsutställningen 1923 och brädor från gamla emballagelådor.
Många av de ursprungliga stugorna står kvar och det är vanligt att de går i arv från generation till generation. Nu verkar det vara ett pågående generationsskifte med fler barnfamiljer.
Ett exempel är Jessika och Freddy Olssons familj. För dagen är det Freddy som är ledig med Elliot, snart 10, Wille 7 år och Otis 3.
Jessikas mormor och morfar köpte stugan när Jessika var tre år, hennes mamma och pappa tog över på 1980-talet, och sedan 2003 är stugan Jessika och Freddys.
– Det är fantastiskt här! Vi flyttar hit så snabbt vi kan när skolan slutar och försöker lappa ihop veckorna så att vi kan vara här hela somrarna. Även om vi bor på landet i vanliga fall så känner man harmonin när vi kommer hit, det är en väldig idyll, säger Freddy.
Deras stuga ligger ovanför stranden där pojkarna har en optimistjolle och en gummibåt att kajka runt i.
Stugan är troligen från 1924 men ombyggd och på kanske 40 kvadrat, med en liten källare. Från den stora altanen har man utsikt över vattnet. Gräsmattan är välklippt och full av barncyklar och leksaker.
Några odlare är inte Jessika och Freddy.
– Jag försöker göra så lite som möjligt, i år är projektet att tvätta plåtfasaden på huset, säger Freddy.
Ett stenkast från Jessika och Freddys stuga, dold i en klippskreva ligger den kolonilott Elisabeth Lundin och hennes man Leif köpte för fyra år sedan.
Då hade stugan inga fönster åt söder, och först i år fick de bygglov och kunde göra en glasvägg. De har också byggt till altan med havsutsikt.
– Det var nödvändigt att få in ljuset, förut längtade vi bara ut. Jag tycker det har blivit särskilt fint och är lite förälskad i hur det blev med ljuset som faller på den öppna spisen.
Bortsett från glasväggen har inte Elisabeth och Leif byggt om så mycket, de har förstås målat och gjort det till sitt. Och byggt till ett toarum med Separett (urinseparerande torrtoalett, en variant av mulltoa). Det finns inget kommunalt avlopp på koloniområdet så alla stugorna har någon form av torrtoalett. Duschar finns i en gemensam byggnad.
När Elisabeth och Leif köpte stugan var trädgården igenväxt och de har tagit bort mycket murgröna som täckt de vackra klipporna.
En uteplats högt upp är både skyddad mot västanvindarna och har havsutsikt.
– Vi fastnade för havsutsikten som ger en frihetskänsla. När vi kommer hit och fäller upp vägbommen till området är det lugn och ro. Vi kan åka hit och gå ut med hunden och äta kvällsmat och åka hem igen. Jag är så himla förtjust i detta, säger Elisabeth.
En lillstuga ligger som en koja uppe bland klipporna.
– Vi har en motorbåt här och en segelbåt i Lagunen intill. Det har blivit ett helhetskoncept och våra vuxna barn tycker om att komma hit, säger Elisabeth.
Till skillnad från Elisabeth och Leif, som först för några år sedan upptäckte Torslanda havsbadskoloni, har Inger Leü tillbringat varje sommar hela livet på kolonin.
Både hennes föräldrar och hennes svärföräldrar tillhörde de ursprungliga kolonisterna som byggde sina stugor redan 1924.
Inger visar gamla kort från somrar på koloniområdet. På ett står hela familjen framför stugan på 20-30-talet, på ett annat är det Inger som barn med mamma Dagmar i en kanot.
Inger och hennes man Haag byggde ett eget hus för 60 år sedan. Det ligger nere vid stranden av en vassvik och har fjällpanel som ser ut att vara tjärad.
Stugan har kök med vedspis, allrum och sovrum. Dessutom en glasveranda som är gjord av en gammal väntkur med stålstomme, Ingers man Haag var spårvägare.
– Min man och jag hade ingen gräsmatta utan en blomsteräng här framför huset, vi var inte så intresserade av att odla, vi var hellre på sjön, säger Inger.
Inger bor fortfarande hela sommaren i stugan, om det är fint väder vill säga.
– Jag har svårt att tänka mig att sitta på balkongen hemma, det passar mig inte, säger hon.
