Det knarrar i den branta trätrappan. Ett kallt vinddrag sveper in ovanifrån när Johan öppnar gluggarna i kyrktornet. Den tunga klockan hänger redo att ringa in till gudstjänst. Men det gör den inte längre. I stället kommer den väl till pass på nyårsfesterna. Johan Johansson och Anna Schlosser är 31 och 30 år gamla, de gillar att hålla på med den hårda sporten swimrun, Johan jobbar på universitetsförvaltningen och Anna som bilförsäljare. Tills för ett drygt år sedan bodde de i en tvåa på 42 kvadrat i Kungsladugård, utan en tanke på att köpa hus eller bo på landet. Men det var kyrktornet som övertygade Johan.
Hösten 2015 var de på väg till Annas mamma i Ström, en bit norr om Kungälv. Medan Johan körde pratade Anna i telefon och då berättade hennes mamma att kyrkan de precis skulle köra förbi var till salu. De svängde av.
På den första visningen kom massor av folk. De flesta mest nyfikna, några få seriösa. Anna kunde inte följa med så Johan gick själv. Han tyckte det kändes orimligtatt tänka sig att bo i en kyrka. Men just när han klättrade upp längs den branta trappan i tornet hände något.
– Jag tänkte att ”vi kan faktiskt ha ett eget kyrktorn!”
Anna skrattar till och fyller i:
– Jag fick ett sms av Johan där det stod ”Jag har fått puls!”
Anna minns hur det var att komma in i kyrkan för första gången.
– Man stannar och bara gapar. Man har varit inne i många kyrkor, men inte i en som är ett hem. Man kan bo så här, tänkte jag. Man måste inte trängas på 42 kvadrat.
– Det är svårt när man inte har något att jämföra med. Tänk alla beslut vi försökte ta. Vi tejpade upp på golvet för att se hur det skulle bli, säger Anna.
En direkt effekt av flytten var att alla vanliga möbler och tavlor såg pyttesmå ut i det stora rummet. Det en kvadratmeter stora köksbordet som varit bra i lägenheten, funkade inte alls i kyrkan. Medan den nästan två meter höga ljusstaken, som de köpte på auktion, verkade naturligt nätt intill soffan vid kyrkoväggen.
– Det svåra är att det ska vara nytt, modernt och funktionellt – och samtidigt vill vi behålla så mycket som möjligt av den gamla kyrkan, säger Johan.
Kyrkan, eller kapellet som det egentligen kallas, ligger i Norrmannebo en bit norr om Kungälv, och är byggt 1919. När Svenska kyrkan bestämde sig för att sälja kapellet skänkte församlingen bort all inredning till en kyrka i Estland. Då, ett par år innan Johan och Anna flyttade in, såldes kyrkan till ett annat par. Det gjorde att byggnaden redan var en bostad, och till exempel köket var redan installerat. Det behöll Johan och Anna som det var.
Däremot ville de inte, som de förra ägarna, ha sovrummet i den gamla sakristian. De ville hellre sova på läktaren. Att få till balansen mellan kyrka och bostad var viktigt. De ville ha kvar läktaren, men för att få ett praktiskt hem flyttade de ut den en och en halv meter längre i kyrkorummet, och byggde den i moderna material som glas och ljust trä. På så vis fick de ett sovrum, två andra rum, en garderob och ett till badrum. En annan förändring de gjorde var att höja upp golvet i ena hörnet av salenför att skapa ett slags rum där. Eftersom byggnaden är kulturminnesförklarad får man inte göra vad som helst, och de har fått söka tillstånd för sina renoveringar.
Innan de flyttade in var de oroliga för att folk skulle ta illa upp, men de har bara fått positiva reaktioner. De tycker att det känts roligt att höra att kyrkan har varit en viktig del i byn, om hur grannar gått i söndagsskolan, konfirmerats eller döpt sina barn i där.
De får nästan alltid två frågor när deras boende kommer på tal.
– Det första alla frågar oss är om vi är religiösa, säger Johan.
– Och sedan frågar de om vi är rädda för spöken, säger Anna.
Men de är varken rädda eller religiösa. De ser helt enkelt kyrkan som en unik bostad, med helt unika möjligheter, som de gärna utnyttjar. Till exempel har Annas pappas kör övat här, de har haft en vinprovning med en kock och de funderar på att ha yogaklass och vernissage.
Förra julen hade de 17 gäster, långbord och dans kring fyrametersgranen.
Sedan ett drygt år tillbaka är livet ganska annorlunda. Inget stadsliv efter jobbet, i stället tystnad och stjärnhimmel. När de parkerat bilen och öppnat den stora kyrkporten kliver de in i hallen, och vidare in i kyrkorummet.
– Jaa... hur känns det... vi säger till varandra varje dag när vi kommer hem, att ”vi bor här”. Vi får inte bli vana, vi vill att det ska kännas, säger Johan. Rakt ovanför köket hälsar änglarna och en rad från bibeln välkommen: ”Kommen till mig, I alle, som arbeten och ären betungade, och jag vill vederkvicka eder”.
– Jag tycker änglarna är mysiga och citatet är trevligt. Det betyder ”kom hit, umgås och ha det trevligt”.
