Konstnär. Tavlorna har Carl Evert gjort själv, ett led i hans tanke att skapa ett hem att trivas i utan att det kostar för mycket. Dessutom vill han att tavlorna ska smälta in i miljön. Ingen tavla får leva sitt eget liv.
Konstnär. Tavlorna har Carl Evert gjort själv, ett led i hans tanke att skapa ett hem att trivas i utan att det kostar för mycket. Dessutom vill han att tavlorna ska smälta in i miljön. Ingen tavla får leva sitt eget liv.

Kontrasternas enrummare

ANNONS
|

Huset, med adress Majorna, i Göteborg ligger i ett område med en av stans äldsta bebyggelser. De låga trähusen och kullerstensgatorna ger småstadsprägel åt kvarteren, trots att tung trafik och spårvagnar dundrar förbi ett kortare stenkast därifrån. Här har dekoratören och artisten Carl Evert Anderson sitt hem, och man kommer dit via en rödmålad port och en lummig innergår med klätterrosor på fasaden.

Lägenheten är en rymlig enrummare i två etage. Men höga fönster, rena ytor och en symmetrisk möblering gör att det känns ännu större än de 70 kvadrat som etagen är fördelade på. Ett par trappsteg upp från gården möts man av en trång hall med uppkäftigt gröna väggar. Ett högt fönster med transparent tyg släpper in solgasset.

ANNONS

Utrymmet badar i ljus. Lite längre fram, genom en smal gång och ytterligare ett trappsteg upp ligger det väl tilltagna köket. Från hallen leder en smal, och enligt Carl Evert "livsfarlig" trappa upp till andra våningen. Här har han vardagsrum och sovrum i ett.

Hans hem har en varm charm och karaktär. Det är snett och vint. Trägolven knarrar. Hyresfastigheten är daterad till 1850 men är troligen betydligt äldre än så. Kanske byggdes det redan i början av 1700-talet. Tidigare har här varit både speceriaffär och skomakeri.

Lägenheten fick Carl Evert behålla efter ett kraschat förhållande. I drygt tjugo år har han bott här men trots det tycker han att det aldrig blir riktigt färdigt. Även om grunden är satt finns det mycket att ändra på. Som det nymålade golvet på övervåningen som nyss har torkat. Redan funderar han på att ta sig an väggarna och måla de i en harmonierande färg.

Carl Evert har många tankar kring inredning och boende. Han älskar att ha mycket saker och möbler omkring sig men avskyr när det är rörigt. Därför är symmetri så viktigt. Varje detalj har sin bestämda plats. Inget lämnas åt slumpen. Dessutom måste det vara billigt. Hur mycket hans hem har kostat vet han inte säkert, men det rör sig inte om många tusenlappar försäkrar han.

ANNONS

Möblemanget består mest av loppisfynd och ärvda möbler. Dekorationerna gör han själv, liksom trycken på tygerna. Och sömnaden klarar han på egen hand. Han är självlärd och är inte särskilt rädd för att prova sig fram inom områden han egentligen inte behärskar. En bra egenskap när det gäller inredning, menar han. Att inte göra det för svårt för sig är en annan.

Han inreder på ett sätt som ska spegla epoker men också olika stämningar och känslolägen. Därför har de båda etagen helt olika karaktärer som står i bjärt kontrast till varandra.

Vi börjar med köket som har fler funktioner än att bara vara en matplats.

Ett piano längs med ena långväggen bildar vrå för musikaliska övningar. Här repeterar Carl Evert in sina sångföreställningar och Zarah Leander-imitationer. I två decennier har han turnerat runt i landet som den mytomspunna divan, och det är i köket som den träffsäkra imitationen vuxit fram. Annars känns det flärdfulla och överdådiga avlägset här. En enhetlig och stram färgsättning i svart, vitt och grått skänker stillhet åt rummet.

Det här är en plats att vila på.

- Jag var inne i Tyska kyrkan i Göteborg, och jag tyckte att det var så vackert att jag ville ha ett rum som påminde om det. Här kan man sitta och lyssna på radio och musik eller bara tänka. Det är sakralt, förklarar Carl Evert.

ANNONS

En trappa upp finner man dess motsats. En explosion av färger möter. Rött, blått och guld dominerar. Mängder av prylar. Tunga möbler. Kaotiskt skulle kunna vara ett nyckelord men är det inte. Trots allt det tunga och svulstiga är det ändå behärskat och kontrollerat. Två gedigna soffor placerade mot vardera kortväggen bringar ordning och balans i rummet. Samtliga möbler är klädda i krossad sammet. Liljor i guld, som återkommer på tavlor och kuddar, binder ihop rummet till en helhet. På en schäslong ligger en bok om de ryska kronjuvelerna uppslagen. Ett besök på slottet Fontainebleu i Frankrike, har också gett inspiration åt inredningen. Även den här våningen bär tydliga spår från förra sekelskiftet, men nu talar det till helt andra sinnen och känslor.

- Det här är varietélokalen. Här är det som på teatern. Pulsen stiger. Det känns lite som en blandning mellan boudoir och bordell.

Färger har stor betydelse för Carl-Evert. Varenda pinal i hemmet är målad. Dock finns det några få undantag. Matservisen till exempel. Annars har det mesta fått några strykningar av penseln. Allt från soffor och schäslonger till mässingsljusstakar och andra metallföremål. Därför är inget vad det ser ut att vara.

- Här finns nästan ingenting som är äkta. Allt är fejk. Jag bryr mig inte om vad det är för saker, jag gör om dem ändå. Huvudsaken är att det blir vackert.

ANNONS

Carl Evert återkommer ofta till sin fäbless för tiden kring förra sekelskiftet. Den epoken tilltalar honom.

- Jag har alltid gillat den borgerliga sekelskiftstilen. Jag tycker om tunga gamla möbler. Det finns ett lugn i det.

Ett lugn som han inte finner i modern möbeldesign.

- Egentligen avskyr jag det moderna. Det är mycket roligare med gamla saker.

Fast riktigt sant är det ändå inte. Även om Carl Everts hem andas svunnen tid, så är han inte helt främmande för det nya. Det handlar snarare om brist på utrymme.

- Jag skulle gärna vilja ha ett extra rum. Det skulle nog vara mer modernt i så fall och helt i vitt, funderar han.

Men det är inte aktuellt just nu. Då skulle han bli tvungen att flytta, och den tanken ogillar han. Han trivs i de pittoreska och historiska kvarteren i Majorna.

Men så idylliskt som det är i dag har det inte alltid varit. Förr var det ruffiga kvarter med ölsjapp och till och med bordeller i fastigheterna. Och Carl Everts hus var inget undantag. Det påstås att krogbordellen "Gyllene suggan" hade sin verksamhet just här. Kanske till och med i Carl Everts lägenhet.

- Det här skulle väl i så fall vara resterna av bordellen, skrattar han och syftar på andra våningens mustiga färgtoner och sammetsmöbler. Och så tillägger han:

ANNONS

- Och för att inte tala om alla de gånger jag stått här ute på gatan klädd som Zarah Leander och väntat på taxi till någon föreställning.

Så visst lever det syndfulla levernet i det knarrande 1700-talshuset vidare i Carl Everts ovanliga och säregna hem. Om än i annan skepnad.

ANNONS