Jag kommer ihåg hur jag drog med fingret längs den släta ytan och lät det löpa runt knoppen som satt på bänkhyllan, berättar Johan.
Kärleken till 50-talets design grundlades i föräldrahemmet i Ulricehamn. Han använder själv uttrycket fostrades in i. Inget fick slängas. Allt skulle behandlas med vördnad och tas om hand. Gediget hantverk och god kvalitet var självklara krav.
När han sedan träffade Kristina blev kärleken till det decennium, som blivit folkhemmets stora genombrott och i dag är retrochic, ännu starkare. Kristina som är mönsterkonstruktör har även hon ett grundmurat intresse för design. Inte minst tyger. Soffan i vardagsrummet knyter samman arvet från Johans barndom och Kristinas känsla för tyg.
Soffan ritades av den danske designgurun Hans Wegner och Johans pappa valde med säker blick ut den i möbelaffären där han själv arbetade, Svenems i Ulricehamn. Och det milt gråturkos tyget? Jo, bakom det står Nanna Ditzel, dansk designs grand old lady. Tyget heter Hallingdal och det var efter mycket letande som Kristina hittade det rätta tyget att klä om soffan med. Danska textilföretaget Kvadrat har tagit upp det i sin produktion.
Vi sitter nu i soffan där två danska designstorheter möts. Bokhyllan, design William Watting för Mikael Laursen, från Johans föräldrahem finns givetvis med i rummet. Dess välpolerade träyta står fint mot tapeterna i milt ljusgrönt som Kristina valde på grund av den där extra papperskänslan.
Kaffet som vi dricker hälls upp från en Don Pedro. Kaffekokaren som lanserades 1959 blev en riktig fluga. Kaffekopparna är Upsala Ekebys Astra, bordet loppisfynd och fåtöljerna som så mycket annat från Johans föräldrahem.
Johan vänder upp och ner på fåtöljerna som heter Boomerang, design Peter Hvidt & Orla Mölgaard. Pekar på underredet där han satt nya remmar.
– Pappa köpte alltid reservdelar om det var möjligt. Det tänket har jag ärvt och köper alltid på mig extra delar om det finns. Don Pedro, till exempel, har vi ett lager av.
Till skillnad från dagens enorma soffor med extra divaner som lockar till nästan akrobatiska poser blir rörelsemönstret ett annat i 50-talets nätta möbler. Rörelserna blir mindre och mer återhållsamma. Vi sitter raka i ryggen och förnimmer en känsla av respekt för tingen.
– Det jag älskar hos 50-talet är kombinationen av form och funktion. Allt är så smäckert. Aldrig något svulstigt, säger Johan och Kristina tillfogar:
– För mig är 50-talet det sista stora designdecenniet, innan man började med slit och släng. Det är också min barndom och som jag tycker väldigt vackert. Dessutom är det roligt att vi kan återanvända Johans föräldrars hem. En historia nära oss.
Under oss, det vill säga under soffbordet, ligger en matta som Kristina sytt ihop av flera trasmattor. Inspirerad av patch-work och en liten eftergift för dagens trend.
Lampan ovan oss heter Diskus.
– Den kommer från Luxus, som gjorde så fantastiska lampor. När jag fick se den i en affär för gamla prylar höll jag på att ramla baklänges och ringde genast hem till Kristina: Skall jag köpa den?
Svaret blev självklart ja.
Det som inte kommer från Johans föräldrahem har Johan och Kristina hittat på loppis, auktioner osv. Allt är valt med stor omsorg men att de så fullt ut lever ut sitt intresse för 50-talets design har inte enbart med arv, tycke och smak att göra. Huset, som de flyttade in i år 2000, har också haft ett ord med i laget. Varit något av en pådrivare.
– Det byggdes 1954 och när vi flyttade in var vår första känsla: Ahhh! Nu har vi kommit hem och en sådan känsla vill man ju inte förstöra, säger Johan.
– Vi hade en liten dialog med huset och eftersom det inte var sönderrenoverat kunde vi behålla själen i det, säger Kristina.
Husets tidigare ägare hade levt ett stilla liv. Ett pizzavalv hade tillkommit och den blå- och vitrutiga köksmattan i linoleum hade täckts över med en enfärgad i plast.
– Vi lyfte bort mattan, sen var det till att knäskura. Det senare var jobbigt men värt besväret, säger Kristina.
Den orange lampan, en Luxus, har sedan bestämt färgerna i köket. För Johan som är blåallergiker var det en underbar känsla att tillsammans med Kristina måla luckor och stolar i lysande orange.
Det orange matchar väl designprinsen Sigvard Bernadottes Virrvarr i svartvitt på arbetsbänken. Virrvarr som lanserades 1956 på Perstorps laminatskivor har på senare år dykt upp i nyproduktion av ett stort antal artiklar som lampor, sänglinne, brickor, vaxduk och kuddar. Bänkens diskreta mönster ackompanjeras av gardiner med Astrid Sampe-tryck. Enkla strama geometriska figurer i grått och svart på vit botten.
Bakom de orange skåpluckorna står travar av illande röda tallrikar, designade av Carl-Harry Stålhane för Rörstrand.
– Det är mina föräldrars lysningspresent som de aldrig använde därför att de inte tyckte om den. De tog inte ens upp servisen utan lät den vara kvar i originalförpackningen, berättar Johan.
Men i Johans och Kristinas gula tegelvilla ute på Hisingen fick de plats tillsammans med Bibi Bregers Lotus från Gustavsberg.
Ingreppen i 50-talsvillan har varit få. Pizzavalvet togs bort. Och i vardagsrummet lät Johan och Kristina slå hål i väggen för en altandörr. Till deras stora lycka skulle en av grannarna i kvarteret slänga sin i samma veva som de skulle köpa ny. Strax var grannens altandörrar deras och – återanvänd.
Jakten på 50-talet kanske inte styr men berikar Kristinas och Johans liv. Alltid finns en pryl som kan bytas ut mot något ännu bättre och så finns ju det åtråvärda som mer är en dröm.
För Kristina handlar det om två fåtöljer av formgivaren och arkitekten Finn Juhl som med sitt organiska formspråk ses som den danska designens fader.
– Jag letar och letar men har ännu inte hittat någon jag haft råd att köpa.
Johan drömmer i sin tur om något som ska stå utanför huset.
– En Vincent Black Shadow. Jag samlar även på motorcyklar men har sålt av så nu har jag bara tre.
Självklart är det på en Triumph Speed Twin från 1956 som Johan och Kristina ger sig ut på 50-talsjakt.
