VÄLKOMMEN SYN. Torpet Mon ligger nära löpspåren, där sista backen är avklarad och det bara är 500 meter kvar till mål.
VÄLKOMMEN SYN. Torpet Mon ligger nära löpspåren, där sista backen är avklarad och det bara är 500 meter kvar till mål.

Känt men okänt torp

ANNONS
|

– I början var det jobbigt att inte få vara ifred. Men i dag tycker jag att det är trevligt med sällskap. Folk köper hönsägg eller beställer vaktelägg och vill gärna titta in i huset, säger ägaren Patrik Eriksson.

De som inte känner till motionsområdet kan ha svårt att hitta till torpet Mon mitt i Skatås. Vintertid är det lättast att följa rökpelaren. Det går åt ungefär åtta små soptunnor med ved om dagen, för att hålla den gamla boningen beboelig vintertid.

– Det är lite pyssel med att hålla värmen och det är svårt att lämna över huset till någon vintertid, men det är ändå värt det. Tystnaden är det bästa med att bo så här i skogen, men ändå mitt i stan, säger Patrik Eriksson, som är sambo med Adis Hadzic.

ANNONS

Inga känslor tidigare

Ingen av dem hade några särskilda känslor för Skatås tidigare. Det hela började med att Patrik Eriksson flyttade till Göteborg för snart fyra år sedan. Han bodde i en husvagn på Kärralunds camping, tog en cykeltur genom terrängen och såg huset. Det hade stått tomt i flera år och var helt förfallet; dörrar låg slängda i det höga gräset, inuti kaos och fukt. Men huset hade charm och andades historia.

– Jag tänkte genast, att det här skall jag ha. Huset hade potential även om jag såg att det fanns mycket att göra, säger Patrik Eriksson som då inte visste att han var i början av ett långt detektivarbete, för att hitta ägaren till det övergivna huset.

Och det dröjde inte länge förrän han bestämde sig för att försöka göra ett gästhus av sin bostad, för att finansiera renoveringen. På några år har ett bed & breakfast med tre rum till uthyrning växt fram.

– I dag är det fullt vissa helger och folk kommer från både Sverige och andra länder. Jag tror att de uppskattar det annorlunda läget, i närheten av storstaden. Många säger att de tycker att det är mysigt att man nästan bor hemma hos någon, säger Patrik Eriksson.

ANNONS

1 800 kvadratmeter

Tomten, på 1 800 kvadratmeter, är ett arrende och huset fick han köpa för under miljonen. Först tänkte Patrik Eriksson att köpa, renovera och sälja.

Men nu, efter två års renoverande på heltid, har han svårt att lämna det omvandlade råttboet. Från badrumsfönstret på övervåningen ser han husvagnen som han bodde i först och centrala stan med ljus och hög bullernivå.

Badrummet är inrett i kolonialtstil med avlånga fasade kakelplattor och miljövänlig toalett. Ända till slutet av förra vintern var det utedass som gällde och duschning på gymmet. Den forna klädkammaren har fått en inbyggd sovalkov med tittglugg ut över skogen, och de andra två sovrummen har likadana sänggavlar, byggda i pärlspont. Golvet är täckt av en mullvadsfärgad heltäckningsmatta; varm, bekväm och lättstädad, förklarar Patrik Eriksson, som inspirerats av tv-serien Desperate housewives.

– Jag tittar inte på handlingen, utan på alla inredningsdetaljer, bekänner han.

Förstasida

Mycket i inredningen kommer från Blocket, Återbruket eller från loppmarknader. Men lampan över dubbelsängen i sovrummet, som är gjord av Patriks mamma har ursprungligen varit en förstasida på Göteborgs Handels- och sjöfartstidning.

Övervåningen är tilläggsisolerad, men så fort man öppnar en klädkammare eller garderob blir det kyligt. Så kakelugnen på övervåningen eldas ordentligt en gång per dygn för att hålla värmen. Taket är lerklinat på gammalt vis med underlag av bräder, ståltråd och lera utanpå. Utseendet blir som ett vitrappat tak.

ANNONS

– Det är ett dött hantverk och det skulle jag aldrig våga mig på att göra på egen hand, säger Patrik Eriksson. Men han har inte dragit sig för att mura upp sin egen spis i vardagsrummet på undervåningen som i dag är hjärtat i huset.

– Den är inte jättevacker, men den gör sitt jobb, säger han och lägger in ett par vedklabbar genom den minimala kakelugnsluckan, som ursprungligen tjänade som innerlucka på en annan kakelugn.

Kakelugnar försvann

När han kom in i huset första gången fanns det en stor brun och en grön, gammal kakelugn i husets undervåning. När han väl fått fatt på ägarna och gjort klart köpet, var det någon som under tiden varit och plockat ned de båda kakelugnarna och tagit med sig dem. Kvar stod två nakna murstockar med ytterhölje.

– Surt, säger Patrik Eriksson som siktar på vattenburen värme i hela huset så småningom.

Men det är en betydligt större operation. Tills vidare har han rivit ut de gamla linoleummattorna på bottenvåningen, slipat golven och målat dem med vit lackfärg. En del av mattresterna har han sparat för att skänka roliga mönsterbitar till Historiska museet.

Det första han började med var att riva ned gamla tapetlager; ytterst moderna tapeter, där under förskräckligt blommiga saker och underst gamla originaltapeter i nyanser av brunt.

ANNONS

Under det arbetet funderade han en del på människorna som bott i huset en gång. Finrummets stora vitrinskåp och salongslampa sparade han och på ett upphittat foto finns skåpet och dess ägare dokumenterade. I dag hänger det på en limefärgad vägg och de senaste ägarna av huset har varit inne och glatt sig åt förändringen.

Varsamt renoverade

De ovanligt höga golvlisterna och de avlånga fönstren med spröjs upptill är varsamt renoverade och ger en gammaldags känsla till det modernt inredda rummet.

– De är vackra, men inte särskilt energisnåla. Så här års blöter jag pappersremsor och lägger mellan fönstren för att det skall bli mindre dragit, säger Patrik Eriksson. Han konstaterar att det inte är särskilt miljövänligt när det går åt så mycket ved som det gör under en vintersäsong, men att det i alla fall är ett billigt boende. Med drifts- och lånekostnader betalar han och sambon ungefär lika mycket per månad som de skulle få göra för en normalstor tvåa i Linnéstaden.

Då bor de på 180 kvadratmeter, en kvart från city, med skogen som närmsta granne. Men det har inneburit mycket arbetstid i huset och ungefär 600 000 kronor i material hittills. Visserligen tillhör de den minoritet av göteborgare, som kan servera kallt vatten från egen brunn, men det var inte lika roligt i begynnelsen när det inte fanns varken vatten eller avlopp i huset.

ANNONS

– Det första jag gjorde var att göra huset beboligt, så jag kunde flytta ut från husvagnen och in i ett rum. Sedan blåste jag ut köket, säger Patrik Eriksson.

Klassisk pärlspont

Den klassiska pärlsponten på väggarna har han behållit. Men i stället för den gulvita färgen har han satsat på en signalröd, som får de flesta morgontrötta att vakna till liv. Där den gamla vedspisen en gång stod finns i dag en separat ugn och en gashäll vid sidan av. Den hittade han på Tradera, men är en äkta Hover och kommer antagligen från USA. På det som är kvar av den gamla spiskåpan står en registreringsskylt upphittad vid ett ödetorp i Boråstrakten.

Det gamla skafferiet är inbyggt i ett hörn i köket och fungerar bra som förvaring, hålutrymmet bredvid passade turligt nog precis för en kyl- och frys i borstat stål.

Förutom allt annat som skall göras, är ytterfasaden kvar för slipning och målning. Huset skall få behålla sin ursprungliga gula färg. Men trädgården är svår att återupptäcka. Det finns en plan om terrassliknande blomstersängar och grönsaksbäddar. Men det får bli ett vårprojekt. Till dess återstår att se om tuppen och de sällskapliga faverollehönsen bytt boplats från under glasverandan till någon annanstans på tomten.

ANNONS
ANNONS