Höghusen på Mandolingatan tornade upp sig utanför spårvagnsfönstret och Ida tänkte, "aldrig att jag vill bo här". Men hon tittade ändå på bostadsrätten hon kunde få hyra och blev alldeles betagen. Av utsikten från balkongen på femte våningen, av planlösningen, av den sobra daterade stilen.
- Två systrar flyttade in här i varsin lägenhet på 1960-talet när huset stod klart. Båda blev nästan 100 år och dog kort tid efter varandra. Detta är en av lägenheterna. Det märks att den gamla damen som bodde här hade enormt god smak. Jag älskar tapeterna i köket och hallen och hade gärna tagit över hennes möbler, till exempel Carl Malmsten-soffan som stod i sovrummet, säger Ida Gudmundsson.
Delade etta på 20 kvadrat
Hon var verkligen i behov av ett nytt boende när hon åkte till Västra Frölunda för att kolla på lägenhet. Efter flytten hemifrån hade hon delat en etta på 20 kvadrat med en tjej hon inte kände. Sedan bodde hon i en tvåa i Majorna med tre olika personer i rask följd. Först med en kompis, därefter med pojkvännen och slutligen med en musiker i 40-årsåldern - det var han som hade förstahandskontraktet. Därför kändes det väldigt lyxigt att få en bostad på 60 kvadrat för sig själv, även om hon hyr i andra hand.
Ida flyttade in februari 2008 och tog med en del möbler och prylar som föräldrarna bytt ut för att de varit omoderna, eller som de ärvt.
- I vardagsrummet utgick jag från en gammal matta som jag fick ta eftersom ingen vill ha den, jag tyckte knappt om den själv. Samma mönster målade jag sedan runt fönstret och så plockade jag åt mig annat hemifrån som jag tyckte passade in, berättar Ida.
Klädde tv:s med teakmönstrad plast
Tv:n klädde hon in med teakmönstrad självhäftande plast för att den skulle matcha mormors bokhylla och sedan satt hon och stack hål med knappnål i plasten som täckte högtalarna. Det blev mer tidsödande än Ida räknat med.
Likadant är det med Rasputinporträttet som växer fram bakom TV:n.
- Billig dekoration tänkte jag, några ark färgat papper som jag river i småbitar och lite klister, första omgången kostade bara 20 kronor. Men sedan fick jag köpa några ark till, och några ark till, och jag är ännu inte riktigt klar.
Ida räknar med att kunna bo här i 2-3 år. Det passar perfekt, mer inrutat än så vill hon inte ha sitt liv just nu. Ida trivs nämligen med att göra lite av varje. Hon har studerat socialantropologi och gjort fältstudier några månader på Grönland, hon har försörjt sig som gatumusikant - Ida sjunger, spelar fiol och flera stränginstrument - hon jobbar extra på restaurang och ibland syr hon scenkläder.
- När jag får en klädbeställning på 50-talet plagg flyttar jag hem till mina föräldrar i någon månad och syr intensivt, här finns inte så mycket plats. De bor i en villa i Eskilsby utanför Landvetter. I deras lada brukade jag förresten arrangera musikfestival när jag var yngre, säger Ida och berättar att pappa Bo ibland är lite trött på alla hennes påhitt, men att hans motvillighet snart ersätts med engagemang.
Mamma Kerstin stöttar när projekten inte går iland.
- Jag har en omtänksam pappa, som brukar hjälpa till och dessutom gärna köper saker på loppis åt mig, sådant han tror att jag gillar. Två gånger av tre passar det. Idas nästa stora projekt är att bygga en soffa till vardagsrummet. Hon har tänkt sig mörkt trä med läder och ett hörnbord som hänger ihop med soffan. Hon hade påbörjat omklädning av en gammal soffa, men fick den här idén när hon kommit halvvägs.Pysslandet började hon med som barn av ren självbevarelsedrift.
- Satt man bara och kollade TV så måste man hjälpa till hemma. Om man däremot höll på och pysslade med något så fick man vara ifred, skrattar Ida.
- Väggar hade jag aldrig målat förrän jag flyttade in här, men jag lär mig. Att få göra vad jag vill i lägenheten är underbart. Blir det inte bra så är bara att göra om. Sovrummet fick bli mörkblått och sedan började Ida fylla väggarna med vita svalor från golv till tak. Men efter ett tag kändes de som attackerande fågelflockar à la Hitchcock-filmen och Ida fortsatte med blommor istället. Vardagsrummet består - utöver Rasputin och det mattliknande mönstret - av en chokladbrun fondvägg och en vit vägg med blomrankor i guld målade på fri hand. I hallen möts man av en vägg prydd med spegelskärvor, svarta blommor och blad, samt krokar för hattar och väskor.
Och så har Ida gjort ett misslyckat försök att kopiera tapetmönstret till några stora kala fläckar, men där måste hon hitta en bättre lösning. Fast hon gillar tapeterna och vill helst inte byta ut dem. Lika förtjust är hon i kökets rutiga vävtapet. Det vita kaklet därinne har hon poppat till med mönsterklippt självhäftande färgad plast.
- Jag hade tänkt använda plast och dekorera kylskåpet med kurbitsmönster, men nu vet jag inte om jag orkar, säger Ida Gudmundsson.
Någon gång måste man ju sätta punkt och tycka att man är färdig, och Ida börjar känna sig rätt nöjd med slutresultatet nu.
