I vardagen ska det mesta gå fort. Mål ska uppnås snabbt, resultat ska synas. Men det finns en plats som inte går med på det tempot. Som tvingar oss att varva ned. För Micael Bindefeld, som nu kommer med boken ”Min trädgård är en fest”, har det blivit en livsviktig erfarenhet.
– Mina personlighetsdrag, att jag är otålig, energisk och vill få saker gjorda fort, de fungerar inte särskilt bra i en trädgård. Det har varit frustrerande ibland. Men det har framför allt varit väldigt bra för mig, säger han när vi möter honom i hans varma växthus.
Det ståtar på en liten höjd i trädgården på Värmdö utanför Stockholm. Det är stort, med plats för mängder av växter och människor. Här finns till och med en spis för att huset ska kunna användas till max.
De kalla vårvindarna viner fortfarande ute, så pelargonerna, som just blivit omplanterade, får stå och njuta av värmen här inne ett tag till. Sticklingar av aubergine, paprika och citrongräs trängs med yviga fuchsior, olivträd och de sköra skotten av gurka. I kruka efter kruka tittar också små tomatskott upp, från frön som såddes i februari.
– I sommar växer tomaterna upp till taket här, de blir två och en halv meter höga, säger Micael.
Bordet som pelargonerna nu trängs på är då fritt att sitta och äta och arbeta vid eller bara njuta.
– Det händer saker med människor i växthus har jag märkt. Känner ni det? säger han och pytsar på lite vatten i några pelargonkrukor.
– Man blir avslappnad, känner sig mer tillfreds. Det är bra att umgås i ett växthus. Även blyga gäster tinar upp. Vi mår bra av den här miljön, av värmen, färgerna och dofterna.
Trädgårdsintresset – eller ”besattheten” som han själv kallar det – kom i mycket unga år, ja troligen redan från födseln. Föräldrarna hade ett lantställe utanför Göteborg, men var inte särskilt intresserade av att sköta trädgården. Men det var morfar – och Micael.
– Morfar och pappa snickrade ett litet växthus åt mig när jag bara var fyra år gammal. Morfar lärde mig att så, plantera, skörda och ta hand om grönsakerna. Och det intresset tog jag med mig, via min lilla balkong när jag blev vuxen, vidare till en stadsterrass. Och nu till min trädgård.
Att känna in sin trädgård och sina växter är en del av tjusningen och utmaningen, och Micael berättar om sin morgonvandring, då både köksträdgård, växthus och fruktträdgård får besök.
– Jag har en dialog med det som växer här. Inte så att jag går och pratar för mig själv, men man måste lyssna på naturen, man kan inte bara babbla på själv. Under min morgonvandring ser jag vilka växter som behöver extra vatten eller näring, om någon angripits av insekter eller liknande.
På sommaren prunkar det av både jordgubbar, bönor, ärtor och sallad i Micael Bindefelds trädgård, liksom alla typer av frukt.
– Jag har med tiden lärt mig vad jag gillar och vilka växter som gillar att vara hos mig.
I boken jämför han växterna med gäster på en bjudning. Det finns de som tar lite för mycket plats, tränger sig på och förstör för andra, medan andra bara är trevliga, behagliga och bjuder på sig själva. I enlighet med den lärdomen är det slut med jordärtskockor, rödbetor, majs och blomkål för hans del. I stället har det blivit mer av trevlig sallad, baljväxter och rädisor.
Micael lagar också mat av det han skördar. Hemgjord ketchup, gazpacho, rabarberchutney och pelargonglass är några exempel.
– För mig är det helt naturligt att man också vill äta det man odlar, att trädgård och mat hör ihop. Därför är detta en bok jag själv har saknat.
Ålder: 54 år.
Aktuell: Med boken ”Min trädgård är en fest” (Roos & Tegnér).
Husdjur: Katterna Isaac och Gustaf.
Växthuset: Har han haft i sex år. Det är uppvärmt året om och har golvvärme. Det fungerar sommartid även som ett lusthus, därför odlar Micael i krukor i stället för i växtbäddar.
Trädgårdsprojekt: ”Jag ska bli med bin! Fick en bikurs i present av några kompisar, så i sommar skaffar jag två bikupor. Får se hur det går att skörda och slunga honungen, men det känns bra, det fattas småkryp som kan pollinera.”
Om pelargoner: ”Mina pelargoner kommer från när och fjärran. Jag har blivit expert på att nypa av ett skott här och där och ta hem. Det kan vara på en restaurang eller i en kruka på en balkong. Jag har pelargoner som kommer från Israel, Mallorca, Syrien och Marocko.”
1. Låt saker ta tid. När du har en ny trädgård – vänta minst ett år innan du gör stora förändringar. Var extra rädd om gamla träd.
2. Lita på dig själv. Din trädgård speglar din personlighet. Regissera den på ditt sätt, ta inte bara över det någon annan har skapat. Men det motsäger inte att du ibland kan behöva professionell hjälp av en trädgårdsmästare eller en vän eller granne med lång erfarenhet.
3. Ha roligt. Skaffa en trädgård som passar dig och den tid du har att lägga ned på den. Trädgården ska inte vara ett ok, utan en källa till glädje.
4. Morgonvandring. Trädgård, balkong eller fönsterbräda: Ta en runda på morgonen och lyssna på dina växter. Du upptäcker var du behöver lägga din energi, ser angrepp – och missar aldrig en knopp som är på väg.
5. Näring. Det räcker inte med att vattna – det behövs näring också. Snåla inte med kogödsel!
Pelargonglass
Micaels trädgårdsråd
Micael Bindefeld
”Till denna ovanliga efterrätt, som jag gör med glassmaskin, används blad från doftpelargoner med rosen- eller citrusdoft. Min favoritpelargon för just glass heter ’Attar of Roses’.”
Till 4 personer:
3 stora ägg
3 dl vispgrädde
2 dl florsocker
5 msk finhackade pelargonblad
pelargonblommor
1. Knäck äggen och dela upp gulor och vitor i varsin skål. Vispa äggulorna till en jämn smet.
2. Vispa äggvitorna så hårt att man kan vända på skålen utan att de rinner ut. Vänd försiktigt ned florsockret i skålen med de vispade äggvitorna. Vispa grädden separat.
3. Vänd försiktigt ned de vispade vitorna och gulorna i den vispade grädden. Tillsätt pelargonbladen.
4. Häll smeten i en glassmaskin och kör den cirka 30 minuter. Skopa upp glassen i en bunke och låt stå i frysen minst en timme innan den serveras. Dekorera glassen med vackra pelargonblommor.
Källa: ”Min trädgård är en fest” (Roos & Tegnér)
