Bengt Ekelunds släkt har ägt Mjölkeröds gods i Tanum i norra Bohuslän i över 200 år. Men Mjölkeröds historia är äldre än så. Åtminstone sedan mitten på 1500-talet har gården varit bebyggd, då var Bohuslän norskt och Mjölkeröd fogdegård.
Antagligen har platsen varit bebodd sedan förhistorisk tid. Bengt Ekelund pekar på ett järnåldersgravfält som ligger i en dunge några hundra meter från manbyggnaden.
Det var kyrkoherden i Tanum, Gomer Brunius, som 1794 köpte Mjölkeröd och därmed förde in godset i släkten. Brunius var av dansk släkt och en förmögen man. Han hade som skeppspräst varit med på tre av Ostindiska kompaniets resor till Kina och fått del i de enorma vinsterna.
Men Brunius bodde nog aldrig på gården, han avled 1819. Istället var det hans änka Mariana som 1820 – 1826 lät uppföra den nuvarande mangårdsbyggnaden i rött tegel från ett eget tegelbruk.
En del av huset är byggt på en äldre byggnad, troligen från 1600-talet. Bengt Ekelund visar de massiva valven i ena halvan av bottenvåningen. Från utsidan märks den gamla delen av byggnaden på de små fönstergluggarna med järngaller.
Gården har genom århundradena ärvts eller köpts mellan generationerna, ofta på kvinnosidan. På 1960-talet fick Bengts mamma och hennes två syskon Mjölkeröd i gåva av sin mor. Bengt själv växte upp i Lidingö och flyttade 1978 till Mjölkeröd tillsammans med sin dåvarande hustru.
Att det av sju kusiner just var Bengt Ekelund som 1982 köpte ut släktingarna och tog över gården var ingen slump. Det kulturhistoriska och byggnadshistoriska är sammanvävt för honom.
- Jag har intresset för släkthistoria och kulturhistoria i blodet, min pappa var arkeolog, säger han.
Bengt Ekelund gjorde sitt val och tog på sig att förvalta släktens gods till nästa generation.
- Jag ser värdet att bevara gården inför framtiden. Åtagandet är ett ansvar mot tidigare generationer.
Inget museum
Han bor nu med sin fru Tove och femårige sonen Joel och Toves son John från ett tidigare äktenskap på undervåningen av den 600 kvm stora mangårdsbyggnaden, hans 95-åriga mamma Marianne har också en lägenhet i huset.
Övervåningen används mest vid jul och vid middagar.
Det vilar inget musealt över Mjölkeröd, huset har ju varit bebott hela tiden. Och Bengt Ekelund försöker inte bevara allt som det alltid varit, han har till exempel låtit bygga om en mindre kallvind till gästrum och planerar att inreda även den stora vinden.
- Man sätter sin personliga prägel och gör det man tycker är fint. I framtiden kommer man kanske inte alls att tycka om det jag gör.
Han betraktar det som otänkbart att någon utifrån skulle satsa på att bevara gården.
- Att sälja fastigheten föresvävar mig inte. Som jag ser det är det kulturhistoriska värdet mycket större än alla andra värden, säger han.
Han vill att gården ska gå vidare i släkten.
- Det gäller att på ett pedagogiskt sätt diskutera med nästa generation. Men nästa generation har själv avgörandet i sin hand.
Men han har berett marken för att gården ska fortsätta i släkten, hans vuxna barn Björn, Helena och Hanna är sedan slutet av 1990-talet delägare i Mjölkeröd.
Omfattande renoveringar
Sedan Bengt tog över gården har han genomfört ett omfattande underhålls- och renoveringsarbete, inte bara på manbyggnaden utan också på ladugård, magasin, lador och stall som ligger så nära boningshuset att de tillsammans utgör en enhet. Även uthus en bit därifrån är renoverade, som en vacker liten smedja. Några av de totalt 15-tal byggnaderna är från 1600-talet.
- En hel del ekonomibyggnader var i dåligt skick och har renoverats efterhand. Men i grunden har de varit bra eftersom de flesta står på berg, precis som mangårdsbyggnaden, säger Bengt.
Han visar upp boningshusets hall och trappuppgång som är nyrenoverade efter anvisningar från Bohusläns museum.
- På 1970-talet målade man detta med plastfärg, också då var konservator och andra experter inblandade och man trodde att plastfärg var det bästa alternativet.
- Man gör alltid misstag, och vi vet inte vad vi gör för fel idag, säger han.
Vid den nya renoveringen var man tvungen att blästra bort plastfärgen innan allt marmorerades med linoljefärg, 900 timmar tog jobbet.
Ett renoveringsprojekt som återstår är att byta tegel på en stor del av fasaden.
- Huset ligger i en sluttning och det finns ett vattentryck mot fasaden. Det gjorde att teglet tog upp vatten och frostsprängdes.
Misstag på 50-talet
På 50-talet bytte man ut det skadade teglet mot modernt tegel. Men det moderna teglet är historiskt fel och man gjorde också misstaget att mura med cement.
- Cement släpper inte igenom fukt vilket innebär att fukten måste gå genom teglet och det kommer att bli frostsprängt igen. Istället måste man mura som förr med hydrauliskt kalkbruk, säger Bengt.
Nu har han dränerat om fasaden och ansökt om bidrag för att byta tegel mot nytillverkat med gammaldags utseende från Horns tegelbruk utanför Skövde.
- Möjligheterna att renovera tidstroget har blivit mycket större, nu går det att få tag i tidstypiska detaljer från till exempel Gysinge byggnadsvård.
Bengt Ekelund har låtit byta fönster i hela huset. Originalfönstren var tidigare ersatta med moderna fönster av dålig kvalitet och Bengt har låtit tillverka nya stiltrogna i trä som nu är vitlackade.
- Men jag funderar hur jag ska färgsätta dem, vit färg fanns ju inte förrän i slutet på 1800-talet. Kanske med en ockra som för tankarna till originalet.
Att han har råd att hålla alla dessa byggnader i stånd beror enligt Bengt på att han försörjer sig på ett annat arbete, han är kirurg och jobbar inom NU-sjukvården.
- Det går inte idag att sitta på gården och tro att man är patron, säger han.
Mjölkeröds gård är på totalt cirka 700 hektar, 250 – 300 hektar skog, en hel del impediment – bergsknallar - och 110 hektar åkermark varav 60 hektar golfbana.
Golfbanan, som är en viktig ekonomisk faktor för att få gården att gå runt, anlades 1991. Banan och klubbhuset ägs av familjen och arrenderas av golfklubben. För att finansiera golfbanan har Bengt Ekelund exploaterat och sålt 40 tomter till ett sommarstugeområde.
Den kvarvarande jordbruksmarken arrenderas ut.
- Inkomsterna kommer från skog, hyresavtal, arrendeavtal och ostronfisket – det enda fiske i havet som tillhör markägaren, säger Bengt.
Att han använder pengar från exploateringarna för att renovera och hålla Mjölkeröd i stånd betraktar han som naturligt.
- Enligt mitt sätt att se är det logiskt att det som gården ger ska tillbaka till gården.
