Den massiva fastigheten i brunt tegel täcker ett helt kvarter vid Kungsladugårdsgatan, ett av få hus av sten i stadsdelen. Huset är gediget byggt, noga vårdat och nästan helt i originalskick.
I Hanna Lovén Öbergs lägenhet är ursprungliga snickerier, skåp och skafferi kvar i köket medan diskbänk, spis, kyl och frys är moderna. Elementen är gammaldags, så kallade cykelställ. Dörrar och lister är original vilket ger lägenheten mycket charm.
– Det är en väldigt trivsam lägenhet och ett väldigt behagligt hus att bo i. Läget är centralt, nära Slottsskogen, Klippan och Mariaplan och på 25 minuter går man till Linnéplatsen, säger Hanna.
Hon bor här i två rum och kök på 57 kvadratmeter med lilla dottern Maj och sambon Niklas Rydberg.
– Jag tycker det fungerar jättebra också sedan Maj kom, men vi får inte plats med en tvättmaskin, säger hon.
Lägenheten är bra planerad och känns rymligare än väntat med tanke på storleken, den har genomgångsljus och är lätt att vädra. Den ligger på tredje våningen med rummen ut mot Oxhagsgatan, en lugn gata i princip utan trafik.
Hanna har bott i huset sedan 2003, först som student i en etta med dusch i källaren. Hennes morfar jobbade på Broströms rederi och mormor och morfar bodde i huset och förmedlade kontakten med stiftelsen. När man 2006 skulle bygga om och sätta in dusch i den lägenheten fick hon byta till den här.
– Från början var det änkor till sjöfolk som skulle bo här, nu ska man ha anknytning till sjöfarten eller varven och i sista hand anknytning till kommunen, berättar fastighetens förvaltare Roger Ridderfalk.
Länsstyrelsen utser styrelse i Broströmska stiftelsen som äger huset.
Fastigheten innehållet 104 lägenheter, mest tvåor, några treor runt 70 kvadratmeter och också många ettor på cirka 20 kvadratmeter som har dusch i källaren. Huset har succesivt varsamt byggts om och till exempel har badrum inrättats i klädkammare. Stiftelsen har nu ansökt om k–märkning av fastigheten.
– Det var reducerade hyror för att sjömansänkorna skulle ha råd att bo här och de låga hyrorna har följt med, säger Roger Ridderfalk.
Stiftelsen har inget avkastningskrav varför en tvåa kan kosta under 5000 kronor i månaden.
Huset ritades 1924 av arkitekten Andrew Persson som bland annat ritat Göteborgs Kanotklubbs hus på Saltholmen. Stilen är 20-talsklassicism med pilastrar i natursten. Det vackra skiffertaket har lagts om av samma företag som lade taket när huset byggdes 1925.
I fastigheten finns fyra lokaler. Pelikanteatern har en lokal vid Kungsladugårdsgatan och vid Oxhagsgatan ligger tre gamla butikslokaler varav en har butiksinredningen kvar sedan 1920-talet. Där huserar Studio Mjölkbutiken med frilansande illustratörer och fotografer. I de andra lokalerna finns ett galleri och en massör.
I en lägenhet i trappuppgången bredvid Hanna bor Ulla-Britt Andersson, också hon på tredje våningen.
Den lägenheten är lite större, två rum och kök på 71 kvadratmeter, och har en originell planlösning med en liten balkong utanför badrummet. Lägenheten har rätt rejäla rum och ett stort badrum, separat toalett i hallen och en stor klädkammare som följer svängningen av trappuppgången. Rummen är harmoniska och vardagsrummet har ett litet burspråk.
– Det är en väldigt bra planlösning och det är trivsamt att bo här, säger Ulla-Britt.
Hon växte upp på Hisingen men efter att ha utbildat sig till lärare flyttade hon till Trollhättan. Hennes pappa Einar jobbade som snickare på Eriksbergs varv och gjorde bland annat inredning på båtarna.
– Mina föräldrar flyttade hit 1978. Så småningom blev de gamla och då bodde jag hos dem och pendlade till Trollhättan. När pappa gick bort 2001 tog jag över lägenheten.
Jämsides med att Ulla-Britts pappa jobbade på Eriksberg gick han under många år på kvällarna i Slöjdföreningens skola, nu HDK. Han har gjort många av möblerna i Ulla-Britts lägenhet och också skulpturer, bland annat en avgjutning som han gjort av sin egen hand.
– Det känns härligt att kunna ta på den, säger Ulla-Britt.
Lägenheterna är genomgående planerade så att rummen ligger åt gatan medan köken och de indragna balkongerna ligger åt gården. Om Broströmska stiftelsens strama fasad verkar sluten från gatan så är den lummiga gården inuti kvarteret desto mer välkomnade.
Att Broströmska stiftelsen är ett mycket speciellt bostadshus märks inte minst på den stora samlingssalen som finns mitt i huset. Den är ett monument över Axel Broström, grundare av Broströmskoncernen, och hans hustru Mathilda, de har varsin byst längst fram.
Salen är också ett monument över svensk sjöfart. I den ståtlliga uppgången täcks hela ena väggen en karta över Göteborgs skärgård och den andra av en karta över Bohuslän, Göta älv och Vänern; Axel Broström började sin bana som skeppare på vänergaleasen Mathilda.
Inne i salen hyllar dekorationerna på väggarna sjöfarten och Göteborg med motiv som segelskepp, fyrbåkar och Vinga fyr. I fonden på den lilla scenen en stor målning som visar hamnen med Masthuggskyrkan i blickfånget.
Målningarna signerades 1925 av konstnärerna Brocke Blückert, som varit med och målat taket i Röhsska museets Arkitekturhall, och Simon Lundell som i början på 1930-talet var med och dekorerade Bergbanan och Huvudrestaurangen på Liseberg.
Samlingssalen har fin akustik och har använts både för teater, söndagsskola och bio. Salen hyras av främst boende men också av personer med anknytning till huset
Ulla-Britt har firat födelsedag med knytkalas och fullt med folk i samlingssalen. Hon spelar också fiol i en liten ensemble och den har haft musikcafé i salen.
Ulla-Britt känner att ska man vara rädd om det här huset och hon hoppas att stiftelsen fortsätter att vårda det vid framtida renoveringar.
– Det är ovanligt att originaldetaljerna finns kvar som de är här, säger hon. Inte minst de gamla fönsterrutorna, man ska vara försiktig med dem så att de håller.
