Helén Bjurberg växte upp i ett hem möblerat med secondhandfynd och med föräldrar som letade allmogemöbler på auktioner. I vuxen ålder anammade hon samma synsätt själv - och fick en insikt längs vägen.
– Jag har vuxit upp med det tänket och bara accepterat att det är så man gör när man konsumerar. Det är nu på senare tid, när miljömedvetandet generellt har blivit så stort, som jag har insett att vårt sätt att tänka också är bra för miljön. Sen tampas jag ständigt med min identitet som ekomänniska och det faktum att jag tycker om färgglada saker i läskig plast från förr.
LÄS ÄVEN: Här kliver du rakt in i 50-talet
Villan där familjen nu bor är en av många likadana byggda 1970 som Helén och maken Jonas har kikat på sedan äldsta dottern, som nu har tagit studenten, var nyfödd. Men det dröjde femton år innan drömmen blev sann.
– När våra stora barn klagade över att vi bodde trångt började vi kika på större, och då dök det här huset upp. Vi insåg att det var nu eller aldrig om vi ville prova att bo i ett sånt här hus, så vi slog till, säger Helén.
Färgsprakande detaljer
Huset är byggt 1970, två år innan Helén föddes, och mycket är bevarat i original. De enda undantagen är en extra terrass som en tidigare ägare anlade, och att köket och delar av badrummet renoverades på 1980-talet.
– Då var det säkert både före sin tid och väldigt snyggt med ”guldduschar” och leopardmönstrat kakel, men vi är väl inte helt nöjda med just de delarna. Särskilt inte efter att ha sett hur fint det var i original hos grannar där det har bevarats.
Men mycket av huset är ändå i ursprunglig stil, och Helén har fyllt det med färgsprakande detaljer, bulliga former och tidsenliga mönster.
Hon nämner den danska formgivaren Verner Panton som favoriten, och drömmer i smyg om att få inreda ett rum i hans mest spektakulära anda - men inser också att det kanske blir lite väl mycket att faktiskt bo i. I stället har hon slagit till på ett antal lampor och fåtöljer designade av honom, och i ett förråd står ett par nyproducerade köksluckor som han har ritat och väntar på en kommande köksrenovering i tidstypisk stil.
LÄS ÄVEN: Här har tiden stått stilla sedan 1969
– Men jag är ingen samlare, även om maken nog inte skulle hålla med. Jag är inte fanatisk och har inget emot att släppa saker, jag säljer gärna vidare och byter ut till nya fynd i stället. Visst är det roligt att ha några saker att hålla utkik efter på loppisar, som våra ljusstakar i glas som finns i en mängd olika storlekar. Men generellt loppisfyndar jag med hjärtat, jag ser något som jag blir kär i och slår till.
Unika fynd
Helén berättar att hon med intresset också har fått ett öga för när något faktiskt är ett riktigt designföremål. Den knallröda soffan i vardagsrummet var "diarrébrun” och kostade 300 kronor på Läkarmissionens loppis när Helén fick syn på den. Hon anade direkt att det var en speciell soffa, men åkte ändå därifrån tomhänt först.
– Jag hade redan köpt fyra soffor på en månad, mina barn tyckte att jag var helt dum i huvudet, haha! Men jag kunde inte släppa den och mycket riktigt, det är en Maralungasoffa från Italien som ny kostar omkring 50000 kronor.
Heléns make Jonas klädde om den i rött och nu är den blickfånget i vardagsrummet tillsammans med omklädda Verner Panton-fåtöljer i samma färg. Över bordet hänger en pampig ljuskrona i glas formgiven av Gert Nyström för Fagerhult, även den ett unikt fynd.
– Den har hängt på en bank och skulle kasseras när min man räddade den i sista sekunden.
Ingen inredningstyp
Få saker i familjens hem har kostat mycket pengar och Helén beskriver sig inte alls som någon inredningstyp egentligen, utan säger att det ”bara blir” snarare än att det tänks igenom minutiöst. Här finns inga medvetna stilkrockar eller skarpa kontraster, utan allt är köpt tack vare en passion för dåtid och starka färger. Helén vill inte direkt säga något som inte skulle komma innanför hennes tröskel, även om 1980-talsstilen från hennes uppväxt ännu känns ganska främmande.
– Jag missade ju faktiskt både 1960- och 1970-talet, det senare eftersom jag var så liten då. Det jag minns från min uppväxt är i stället 1980-talet, och det börjar ju komma tillbaka nu, med furutrenden till exempel. Det känns fortfarande en bit bort för mig, men när tiden går blir det mer nostalgi. Jag har nog redan börjat nosa på det, så man ska aldrig säga aldrig.
Heléns fem tips för att lyckas med retrostilen
1. Handla på andrahandsmarknaden - bra både för miljön och plånboken. Dessutom ger en gammal möbel en annan känsla än en nytillverkad i samma stil.
2. Inred med hjärtat. Vad som passar ihop eller inte bestämmer bara du!
3. Våga använda färger, det är uppiggande och roligt. Ha gärna en röd (alternativt grön eller orange) tråd, men bryt av med kontrastfärger som gör inredningen lekfull och levande.
4. Tänk utanför boxen. Vill du inte ge dig på en hel vägg med den blommiga 1970-talstapeten kanske du i alla fall kan använda den på en garderobsdörr eller ett soffbord?
5. Läs på om den tidsepok och de formgivare du gillar. Det är roligt när inredningen har en historia och spännande att leta föremål på loppis och auktioner när du har koll.
