Efter att ha bott flera år i ett femtiotalshus i Kortedala, började längtan vakna efter att flytta till stan igen. Familjen Tellevis barn har hunnit bli tonåringar, och med fler och fler aktiviteter liksom skolan just i stan. Dessutom ligger Stefans arbetsplats i Haga.
Att återigen köpa hus var inte aktuellt, men inte heller att bo i lägenhet. Tillsammans med en vänfamilj som också var på jakt efter hus, bestämde de sig för att skaffa tvåfamiljshus, och sådana finns det en hel del av i Kungsladugård. När de äntligen hittade det perfekta huset att dela upp i två bostäder, drog sig den andra familjen ur. Huset var slitet och det skulle innebära alldeles för mycket renovering för deras smak.
Men de hade i sin tur vänner som var intresserade.
– Det var en märklig situation, att på visningen skaka hand med de som eventuellt skulle bli våra nya grannar – vi visste ju ingenting om varandra! Men det blev hur bra som helst, berättar Stefan Tellevi.
Mycket renovering blev det dock – huset hade inte varit föremål för några praktiska insatser alls på årtionden. Här hade en gammal dam bott med sin syster, på varsin våning. Huset var visserligen dränerat, men det var i princip det enda som åtgärdats på länge. Taket fick bytas, liksom värmesystem och elektricitet. Extra isolering mellan våningarna blev också nödvändig, eftersom det var väldigt lyhört. Fasaden målades och fönstren renoverades. Källaren putsades och fick klinkers. Alla ytor förnyades: golv, väggar och tak. Badrum och kök fick göras om helt och hållet. Ingen barnlek till renovering med andra ord.
Men Stefan och Annette visste vad de gav sig in på – Annette är dessutom restaureringsarkitekt.
– Och eftersom vi inte visste något om varandra, varken vi eller den andra familjen, gick vi till en jurist och skrev ett väldigt noggrant samägandeavtal. Det underlättade verkligen för oss alla, och gjorde ju att allt blev extremt rättvist, säger Stefan.
Renoveringen började i augusti 2010, och till advent kunde familjen flytta in. Även om det varit mycket jobb ångrar de inte en sekund. Här har de nära till allt, samtidigt som huset ligger på en gata i Kungsladugård som är väldigt lugn och inte särskilt trafikerad. De har dessutom alldeles lagom med utomhusytor att sköta om.
– Även där är det friktionsfritt. Vi har varsin uteplats, resten av trädgården får användas fritt. Det funkar hur bra som helst.
Lägenheten är en luftig och ganska sparsmakad oas av 1900-talsdesign signerad storheter som Wegner, Mogensen, Jacobsen, Lindberg och Westman.
– Det är roligt att skaffa saker undan för undan, jag tycker inte man ska köpa allt på en gång. Man gör fynd efter hand, vilket ger sakerna ett extra värde. Det är så man bygger ett hem, säger Stefan.
Stefan Tellevi är lärare i botten, och hans stora intresse för design började med små steg när han skulle lämna ett kollektivboende för att bo själv för första gången på flera år.
– Innan dess hade jag mest köpt kläder på second hand. Men när jag började leta bohag på några marknader hittade jag lite porslin från Marianne Westmans otroligt glada och levande Picknick-serie, och ville läsa på lite om designen. Sedan blev jag bara mer och mer intresserad.
I samma veva träffade han den möbelkunniga danska arkitekten Annette, och tillsammans har de letat designföremål i många år. 1997 startade de affären Bebop Antik, som i år firar 20-årsjubileum, och Stefan Tellevi trappade då stegvis ner på lärarjobbet. Tack vare att de växte lagom långsamt med sin butik var det ett ekonomiskt genomförbart projekt.
– I början var kunderna mest i 20 till 35-årsåldern. I dag är det även många äldre, som köper tillbaka möblemang de hade på 50-talet. Man inser vilken kvalitet det faktiskt handlar om, och i dag uppskattar många det stilrena. Men det är också väldigt många amerikaner och japaner som är på jakt efter de här designföremålen och möblerna. De har blivit oerhört trendiga, vilket också avspeglar sig i priserna, säger Stefan.
Familjen Tellevis bohag består av omsorgsfullt utvalda möbler och föremål från såväl 20- och 30-tal som 40- och 50-tal. Men hemmet är på inget vis statiskt – ibland gör de sig av med en del och skaffar annat, beroende på vad de behöver och är på jakt efter. Den gemensamma utgångspunkten är dock alltid densamma:
– De här sakerna präglades av hög kvalitet med en stark materialkänsla. Designen är ren, alla prylar, som bordsskivor och ytor, går att fixa till och renovera. Dessutom andas designen från 30-talet och framåt framtidstro och nya möjligheter, den tanken gillar jag, säger Stefan.
Samtidigt vill varken han eller Annette att hemmet ska vara något slags designmuseum. Nya möbler likaväl som rena loppisfynd får plats. Köket är från Marbodal och har inget nostalgiskt över sig, även om den passar förvånansvärt fint ihop med övrig inredning. Och spiraltrappan upp till den lilla vindsvåningen, där Ibs rum och ett litet kontor ryms, är synnerligen modern i sin utformning.
– Ett hem ska vara fullt av berättelser. Både den egna livshistorien och föremålens historia. Att veta när, hur och varför något tillverkades ger en ytterligare dimension till det estetiska.
