Det första som möter ögat när man stiger in i den grimbergska hallen är en åsnebakdel i trä. Till vänster om den skymtar sovalkoven ovanpå en hurts. Här och där hänger fantasifulla lampor: en tvättmaskinstrumma, en boll där det sticker ut tomflaskor, en spårsignal.
Köksfläkten är en upp-och-ner-vänd tvättho, väggklockan ett cykelnav inklusive kedja.
- Vi bor väldigt strategiskt med utsikt mot soprummet, förklarar Veera Suvalo Grimberg. Folk ställer snyggt så att andra kan ta. Jag brukar ropa på Klas. "Nu kommer det något fint".
Soffbord från soprummet
Soffbordet, fullt av färgfläckar, är en av tiotalet möbler i deras hem som räddats från soprummet.
- Bordet har stått hos ett dagis. Patinerat och klart, säger Klas Grimberg. Och folk vi känner är så roliga. Innan de slänger något så ringer de oss och frågar om vi vill ha. Extremt lite av det vi äger är nyköpt.
Veera, som till sin födelsedag fick en järnvägssignal från Marieholmsbron av en Grimbergbroder, konstaterar krasst:
- I den här familjen kan man få vad som helst i present.
Trea på 85 kvadratmeter
Klas Grimberg och Veera Suvalo Grimberg flyttade till sin trea på 85 kvadrat i bostadsrättsföreningen Masthugget år 2001. Då var sonen Alvar knappt ett år och sonen Iivo låg i Veeras mage.
Dessförinnan bodde Klas och Veera ett stenkast längre bort på Fjällgatan i pittoreska gamla Masthugget. Men de ville ha något större och framför allt något barnvänligare.
Drömlägenheten hittade de på annons. Den gången blev det ingen försäljning av, men sedan dess hårdbevakade de området och framför allt "sin" lägenhet.
Klas och Veera promenerade förbi mest varje dag och tittade in till mäklaren ett par gånger i månaden. När lägenheten skulle säljas igen efter ett år var de redan klara som köpare. Det blev en snabb - och god - affär.
- Den låg så bra, säger Veera. Fortfarande på Fjällgatan, men helt bilfritt.
- Och så var lägenheten totalt nersliten, precis som vi ville ha det, skjuter Klas in. Han som sålde behövde inte ens flyttstäda. Man hade rökt där konstant i 30 år. Men vi såg bara massa möjligheter och skulle ju ändå göra om allt.
Började med att riva väggar
Klas jobbar på dagis och som scenograf. Den banan halkade han in på som bygghjälp åt en teater i slutet på 1980-talet. Klas är med andra ord väldigt händig. Kreativiteten har han dessutom gemensamt med hustrun Veera, som är dansare.
De började med att riva väggar i hallen för att få en luftigare, öppnare lägenhet. Balkongen mot Fjällgatan glasades in.
Dörrarna till köket byttes mot skjutdörrar och öppningen mot vardagsrummet vidgades.
En klädkammare i hallen offrades, här byggdes ett krypin där Klas och Veera sover. Förvaringen löser man med en hurts under sängbotten i hallen, konsoler med lucka i fotändan och en låg garderob i andra änden - den kommer man åt från det kombinerade gästrummet och arbetsrummet intill.
Många möbler är hemmabyggen
Sönerna Alvar, 6 år och Iivo, 4 år delar rum. Klas har byggt en skojig våningssäng som passar för både för sömn och fantasifulla lekar.
Många möbler är hemmabyggen och mycket i inredningen är dekor från teateruppsättningar eller kostymer. Man kan inte undvika att lägga märke till kohuvudet och åsnebakdelen. De har Veera använt i olika dansprogram.
Lägenheten ligger på bottenvåningen vilket är perfekt för en småbarnsfamilj. Från de stora panoramafönstren i köket och vardagsrummet har man full koll på lekplatsen.
- Här kan man verkligen tala om stora levande gårdar, säger Klas. Folk sitter ofta ute och fikar eller grillar.
Fin utsikt från många lägenheter
Området, som är helt bilfritt, är större än man kanske tror. Det sträcker sig från Fjällgatan i söder till Masthuggstorget i norr och är därmed större än hela stadsdelen Haga, i alla fall om man skulle plattat ut marken. Den kuperade terrängen och terrasserna gör att många lägenheter är ljusa med fin utsikt. Det centrala läget ger också plusvärde.
Men så var det då det estetiska:
Veera som flyttade till Sverige 1992 och brukade åka förbi med spårvagn minns att hon tänkte att här skulle hon aldrig i livet vilja bo.
- Man började bygga här på 60-talet, som en del av miljonprogrammet. Flera olika byggmästare var inblandande, det är därför planlösningar och material är så olika, förklarar Klas.
Fåglar målades på husen
- Sedan försökte man käcka till det på 80-talet och målade om husen och dekorerade med fåglar. Ja, ja, bra försök. Men det är fortfarande samma gamla fula plåthus, det går inte att komma ifrån.
Fast vad spelar sådant för roll om man trivs. Och det var faktiskt snudd på att hela svenska folket kunnat ta del av familjen Grimbergs mysiga och speciella hem. Teve lånade nämligen lägenheten för en inspelning av serien kommissarie Winter.
- Tyvärr blev den delen bortklippt, och vi vet inte vem de tänkte skulle bott här, men vi fick i alla fall lyxa oss på hotell i en natt medan de spelade in, berättar Veera.
