Efter att ha kört genom de vindlade gatorna och den blandade villabyggelsen i Floda öppnar sig en vy med ett helt nytt uttryck: åtta modernistiska villor i en rad på vänster sida, på andra sidan gatan sluttar en lövbacke brant uppåt. Asfalten är nylagd, kolsvart.
– Det här området dök upp när vi letade hus i Göteborgstrakten. Vi bodde i en gammal villa i Malmö men vi ville ha nyproducerat och vi ville bo på en modern Bullerbygata, säger Fredrik Hörlyk.
Önskan om en Bullerby visade sig slå in. Längs gatan bor 16 barn i åtta familjer. Alla familjer på gatan är i samma fas i livet, föräldrarna är födda på 1970-talet och barnen är mellan noll och sju år.
Alla husen har samma grundplan. De är vinklade som en bumerang, men de är sinsemellan lite olika och de är lite oregelbundet utlagda på tomterna med utgångspunkt från terrängen. Villorna är placerade på en hylla i terrängen, fram till vinkeln på huset ligger de på en platta på marken – resten av byggnaden står på pålar över den branta sluttningen.
Husen är placerade så samtliga har sjöutsikt och liten insyn. En sluten norrsida vetter mot grannen och en öppen södersida mot altanen och den egna tomten som till större delen ligger till söder om huset och fortsätter nedför sluttningen. Sedum, fetbladsväxter, på taken blommar i olika färger vid olika årstider.
– Huset är energisnålt, välisolerat och med frånluftsvärmepump. Det förbrukar bara 10 000 kwt/år inklusive allt, säger Fredrik Hörlyk.
Han bor med sin fru Kristina och barnen Emma, 5 år, och Lisa, 2 år, och nyfödda Alice i den största modellen, där familjen maxat alla boytor till över 200 kvadratmeter boyta. Bottenytan är 141 kvadratmeter.
Alla villorna har stora glasytor mot söder. Ett litet tak sticker ut över söderfönstren vilket skärmar av sommarsolen men låter den lägre stående vintersolen lysa in genom fönstren. Det gör att husen blir mycket ljusa under den mörka årstiden.
– Det är nästan som ljusterapi. Höjden, utrymmet, ljuset är fantastiskt, säger Fredrik.
Familjen Hörlyks hus är i två plan med ett loft över köket och 5,5 m takhöjd i allrummet. Det sluttande taket som lutar åt två håll skapar spännande vinklar på övervåningen.
Uppe har familjen ett mycket stort allrum, tänkt som lekrum när flickorna blir större, samt ett kombinerat arbets- och gästrum. På övervåningen finns också ett vindsutrymme som fungerar som förråd.
Nere är det tre sovrum och ett generöst tilltaget kombinerat kök och allrum.
Passagen utanför sovrummen är bred och familjen utnyttjar den som ett eget rum. Eftersom ett fönster är utbyggt från väggen i ett slags modernt burspråk bildas en djup fönstersmyg där man kan sitta och läsa eller titta ut över sjön och som Emma och Lisa använder som teaterscen.
Man kan med en skjutdörr skilja den privatare delen med sovrum från den mer offentliga delen av huset med kök och allrum. Kristina och Fredrik brukar dra för skjutdörren när flickorna sover.
Kristina och Fredrik flyttade som sista familj in i området vid årsskiftet för två år sedan. Flytten började dramatiskt.
– Entreprenören och byggherren gick i konkurs två veckor innan vi skulle flytta in. Företaget saknade färdigställandeskydd så det blev ekonomiskt en stor smäll för oss, säger Fredrik.
Familjen skulle flyttat in 16 december men fick skjuta på det till i januari.
Men problemen med entreprenören påverkar inte känslan i huset.
– Det är väldigt trevligt att bo i. Här är mycket naturkänsla året om, vi kan bada på sommaren och åka skridskor på vintern, och vi har en egen pulkabacke på tomten, säger Kristina.
Lite längre upp på gatan bor Anna Werner och Per Möller med barnen Otto, 5, och Hedda, 3, i områdets enda enplanshus på 141 kvadratmeter. Det gör att huset är lite lägre än de andra.
– Vi tyckte vi skulle få plats med allt vi behövde på ett plan, och en väl så smart planlösning, säger Anna.
Den första familjen flyttade in i husen i mars 2011. Anna och Per flyttade in i juni, totalt tog det för dem ett år från köp, via bygge, till inflyttning.
– Vi bodde i stan och ville skaffa hus. Men vi ville inte köpa ett gammalt hus och renovera och tänkte också på vad det kostar att driva ett äldre hus. Vi tyckte det var spännande att få ett nytt eget hus där grundutförandet var fint. Och det är faktiskt lägre boendekostnader med lån och amorteringar än exempelvis för en bostadsrätt i Kålltorp. Så här långt utanför stan har vi fått en boendekvalitet som vi aldrig skulle fått centralt, västerut eller söderut, säger Per.
Också resorna med Alingsåspendeln tycker han funkar fint. Det är nära till pendeltågsstationen och han påpekar att det ju är den totala restiden som räknas.
– Huset är jättefint planerat och det är skönt att det inte ligger i ett nybyggt område på en platt åker, säger Per.
Som i de andra husen på gatan har sovrummen i Anna och Pers hus normal takhöjd. Men i kök och allrum öppnar sig rymden. I de andra villorna som har övervåning hänger ett loft över köket, och den generösa takhöjden börjar vid allrummet, men hos Anna och Per har också köket rejält högt i tak.
Sovrumdelen är likadant utformad som i Kristina och Fredriks hus. Tre sovrum i rad, det bortesta med en väl tilltagen klädkammare.
Också familjen Werner-Möller uppskattar den passage, korridor, som i alla husen löper längs sovrummen och där det finns utgångar till altanen på flera ställen och en djup fönstersmyg.
– Sittsmygen är härlig, säger Anna.
Passagen har Anna och Per inrett med platsbyggd bokhylla.
– Vi gillar böcker. Det kändes som vi klädde på huset när vi lät göra hyllan, säger Anna.
I vinkeln på huset är entréhall, tvättstuga och förvaringsutrymmen placerade och där går trappan upp till loftet i de andra husen, men Anna och Per har där en liten datorhörna.
För att bättre utnyttja allt utrymme har Per isolerat det fristående förrådet och inrett det till en kombination av gästrum, arbetsrum och förråd.
Anna och Per har en tomt på drygt 1 000 kvm och som vid de andra husen i området är den till största delen naturtomt.
– När vi flyttade in visste jag inget om trädgård och tyckte det var skönt att det inte var så mycket att sköta eftersom det mesta var naturtomt, men nu har jag blivit trädgårdsbiten och kan tänka mig att göra mycket med naturdelen, säger Anna.
