Ute på terrassen steker solen. Skiffergångens plattor är brännheta, den lilla radion spelar musik och i krukorna växer blommor, tomater, ett lagerbladsträd och ett olivträd. I den stora hörnsoffan sitter Ingela och hennes dotter Julia. Det var för det här, att få komma ut efter en lång arbetsdag på frisersalongen, som Ingela ville ha ett hus. Trädgårdsintresserad var hon inte. I alla fall inte då.
– Jag hade ingen aning om att jag tyckte så mycket om det här. Jag är uppvuxen i lägenhet och mamma planterade på sin höjd om sina Sankt paulior på våren.
För att lära sig läste Ingela trädgårdsböcker, tidningar och testade sig fram. Numera älskar hon trädgårdsarbetet och visar stolt upp sina medelhavsväxter som får övervintra i friggeboden. Men att komma hit, till en oas med prunkande växter, har tagit tid och arbete.
– Det var inget gjort i trädgården när jag kom. Och då menar jag verkligen ingenting. Det var katastrof, säger hon.
Ändå gick det fort. På bara ett år har hon sågat ner ett träd, klippt ner buskar, grävt upp en hel häck, sett till att bygga ett plank och två trädäck med sittplatser, lagt ut fler skifferplattor, odlat upp växter och blommor och lagt ut ljust singel för krukorna att stå på.
Samma energi har Ingela lagt på själva huset. Hon köpte det i början på 2011. Det var nedgånget och såg inte alls ut som hon ville ha det, men hon såg potentialen. Dessutom låg det inte längre från stan än att hon kunde cykla eller gå till jobbet. På så sätt sparade hon in pengarna för en bil.
När köpet var klart bodde hon kvar i sin lägenhet i två månader. Under den tiden slet hon för att få huset beboeligt. Varje dag åkte hon hit efter jobbet, tillsammans med vänner, släkt, nära och kära.
– Vi rev allt. Vi var helt vita i ansiktet av damm och murbruk. Jag hade en sån ångest, jag tänkte ”hur ska detta gå?”
Plastmattorna röjdes undan, furupanelen försvann, mängder av tapetlager revs och de två rundade valven blev till vanliga dörröppningar. All el drogs om, trägolven slipades, stammarna byttes och innertaken revs bort. Sedan målades väggarna vita, Ingela satte in ett nytt kök och renoverade toaletterna. Ett par år senare målades hela huset om på utsidan, från brunt och gult, till vitt.
Hon står i hallen och berättar hur det såg ut innan de började. Plastmatta på golvet, brun lurvig matta i trappan, furupanel. Nu ligger här ett vackert mönstrat marrakechgolv och väggarna och trappan är vitmålade. Även om hon köpte huset billigt har hon varit noggrann när hon valt material. Ibland har hon satsat mycket pengar på det som varit viktigt för henne, andra gånger har hon valt billiga alternativ. Ett dyrt marrakechgolv samsas med de dörrar som redan fanns i huset. En vägghängd toalettstol som kostar mer än dubbelt så mycket som en vanlig, är monterad bredvid billiga handdukskrokar från Indiska. För henne har det varit ett smart sätt att få det hon önskar, och samtidigt inte göra av med för mycket pengar.
På nedervåningen förvandlades bastun till en walkincloset och källarförrådet till ett badrum med dusch för två och stort badkar med tv.
– Jag älskar att bada. Jag jobbar ju som frisör och att få lägga sig i varmt vatten efter arbetsdagen, och få med sig lite nyheter på tv, det är jättehärligt.
Det ser lyxigt ut, men Ingela säger att hon inte upplever det så.
– Jag tycker att det är viktigt med så äkta material som möjligt, för det finns en känsla i det. Det behöver inte vara lyxigt eller pråligt. Jag tycker om vackra saker, mer än att det är lyxigt.
Hon säger att det viktiga för henne är att veta när hon kan kompromissa, och när det är något hon verkligen vill ha. Som den italienska naturstenen på toaletten på övervåningen, den tycker hon är jätteskön att gå på, då var den värd sitt pris. Samtidigt är hon ekonomisk i övrigt, har fortfarande skippat bilen och lagar alltid all mat själv.
– Det här är min dröm. Har man bara bestämt sig är det genomförbart.
Ingela säger att hon har starka åsikter om vad hon tycker om. Hittar hon något som hon verkligen vill ha, ser hon till att skaffa det. Som när hon var i USA för ett tag sedan och hittade några soffkuddar som hon gillade. De fick tryckas ner i hennes och barnens resväskor.
– På det sättet har jag en väldigt stark passion. De flesta hade nog skitit i det och tänkt att de hittar kuddar hemma också, men jag ville ha just dem.
Annars är det inte ett hem fullt av prylar. Ingela säger att hon inte riktigt har energi för det sista pillet utan mer bryr sig om de stora sakerna. Hon tycker stilleben kan vara fint, men har hellre få saker och lättstädat.
Efter flera års renovering och trädgårdsarbete börjar huset bli helt klart. Det som är kvar att göra är mindre slitsamt, och mer roliga bonusprojekt. Ingela har egen frisersalong och säger att hon är ”totalentreprenör”, att hon alltid driver väldigt mycket, samtidigt. Att husprojektet periodvis varit alldeles för slitsamt. Men att hon aldrig ångrat att hon köpte huset.
– De första åren vaknade jag varje morgon och var så extremt tacksam. Jag försöker känna att det är till låns, jag ska alltid vara tacksam för de åren jag har fått bo här. Jag tror det är bra att tänka så om allt.
Hon planerar redan nya projekt. Friggeboden på gräsmattan vill hon sätta in en kyl i, och dubbeldörrar. Sedan vill hon ha en badtunna utanför. På terrassen på övervåningen ska hon bygga ett uterum och även där sätta in dubbeldörrar.
– Jag har ett sånt driv, lusten att skapa är min drivkraft. Men ibland fattar jag inte att jag vågar.
