Han bodde i åtta andrahandslägenheter på sex år. Till sist tröttnade Peter Hayward, 25 år, på osäkerheten och bestämde sig för att skaffa något eget. Han började leta bostadsrätter och tittade runt bland många adresser innan han hittade rätt.
– Det är krig i budgivningarna. Vill man ha något gjort så får man fixa det själv, säger Peter Hayward.
En etta på Johanneberg var det som till sist fångade hans intresse. I samband med allt letande hade han hört talas om förhandsbud. Inte från mäklarna själva – mer från kompisar som hade använt sig av metoden.
Han gick på en av de första visningarna – flera stycken var schemalagda under ett par veckor – och ringde sedan till mäklaren och lade sitt bud.
– Jag lade mig 50 000 kronor över utgångsbudet och mäklaren kontaktade säljarna. De ville ha 100 000 över i stället, och så fick det bli, säger Peter Hayward.
När förhandsbudet sedan var accepterat så gick det snabbt, och kontraktet skrevs fyra dagar senare. De andra visningarna ställdes in och intressenterna fick veta att lägenheten var såld. Och han är nöjd med priset.
– Några veckor senare såldes en lägenhet på våningen ovanför för nästan 100 000 kr över mitt pris. Det är väl alltid lite gambling över att göra på det här sättet, men för min del gick det bra, säger Peter Hayward.
Om han själv varit i en situation där en lägenhet försvann framför ögonen på honom på grund av ett förhandsbud, så skulle han bli besviken men inte så väldigt upprörd, tror han.
– Om budet hade varit på flera hundra tusen över vad jag hade tänkt mig så är det ju bara att glömma det ändå. Det känns som att de flesta känner till att det är så här, säger Peter Hayward.
