Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

"Det är dags att ifrågasätta gamla lösningar"

Bostäderna ser ut som de alltid har gjort. Anpassade till en kärnfamilj - med mamma , pappa, barn. - Det är dags att ifrågasätta gamla lösningar, tycker arkitekten och framtidsforskaren Göran Molin.
Sinnebilden av en lägenhet är en trerummare med kök. Här finns ett föräldrasovrum, en barnkammare och ett gemensamt vardagsrum. Paketet är stereotypt, och framtaget för den lilla "vanliga" familjen.
Bara det - att just den familjebildningen inte är lika vanlig längre.
- Att hälften av alla svenska hem är singelhushåll syns överhuvudtaget inte i arkitekturen, menar Göran Molin, som bland annat skrivit en bok om "Morgondagens hem".
Det mesta är redan byggt och klart, och allt nytt som kommer är kopior på det gamla.
Och enligt Göran Molin är både arkitekter och bostadsbyggare ett konservativt släkte. För att inte tala om dem som ska bo i husen...
- Alla förväntar sig att en bostad ska se ut på ett visst sätt, även när det byggs nytt, säger han.
Varken den ensamstående föräldern eller den hopslagna storfamiljen finns med i planeringen. Och fortfarande ska ett kök se ut som ett kök, och ett badrum precis som ett badrum.
- Därför gäller det att hitta på något nytt som ännu inte existerar - vilket inte är en enkel uppgift, tror Göran Molin.
Han drar paralleller 50-60 år tillbaka i tiden, när de första vardagsrummen tog form på arkitekternas ritbord. Dessa märkliga allaktivitetsrum skapade stor förvirring ute i folkhemmen.
- Visionen var ett gemensamt utrymme där familjemedlemmarna kunde umgås, spela spel och skapa tillsammans. Men folk hade sina finrum, och ville ogärna acceptera något nytänkande, berättar han.
Och egentligen visste de aldrig vad de skulle göra i de där rummen - ända tills TV:n gjorde sin entré. Då fick vardagsrummen plötsligt en funktion, och något centralt att samlas kring.
- Det är svårt att tänka bort det gamla. Men så länge man inte gör det, så skapas inget nytt, menar Göran Molin.
Framtidsforskaren efterlyser en debatt, om hur nutidsmänniskan faktiskt vill ha sitt boende. Han jämför med den process som föregick miljonprogrammens tillblivelse på 60-talet.
- Det var enorma diskussioner vid den tidpunkten. Och även om det var mycket som blev fel, så skapades det bostäder som passade den familjetyp som fanns då, säger han.
Därför är det dags att fundera på hur det ska se ut i fortsättningen. När kärnfamiljen är så gott som utrotningshotad, och egna och andras barn pockar på utrymme.
Och hur ska, till exempel, singelmorsan och singelfarsan, som har barn varannan vecka, lösa sitt boende på bästa sätt?
Hälften av tiden har de hela bostaden till sitt förfogande, den andra veckan ska den delas på flera.
- Det här borde vara en utmaning för alla arkitekter. Att skapa en bostad som kan utnyttjas maximalt när barnen är borta, och ändå kännas som deras när de kommer hem igen.

Kanske kunde man...
... ha breda handfat som rymde fler än en tandborstande familjemedlem åt gången.
... aktualisera den gamla lösningen med mer generella planlösningar, som gör att man enkelt kan slå upp en extra vägg, och plocka ner den igen
... ha med en sovalkov i varje nybyggt vardagsrum.
... placera toalett och badkar i separata rum.
... flytta det privata utanför hemmet och bygga fler familjehus med gemensamma utrymmen som kan utnyttjas av alla hyresgäster.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.