Det här är parets andra gemensamma lägenhet.
– Det är såotroligt att man kan ha så lika smak. Jag kan gå på stan och se något i ett skyltfönster, men intenämna vad för Christer, berättar Lollo. Och sedan när vi kommit hem, så säger Christer ”du menar den där.”
Först bodde Lollo och Christer på Eriksberg. Men så kom ett sommarhus på Österlen i deras väg och den långsiktiga planen att flytta till något mindre som låg innanför Vallgraven infann sig.
– Vi gick på lite visningar för skojs skull. Bland annat tittade vi på den här tvåan.
Båda föll pladask. Eller i alla fall Christer.
– Vi gick in på en restaurang i närheten och tog ett glas vin och pratade för- och nackdelar.
Egentligen hade de tänkt att vänta några år med att flytta.
Men Christer kunde inte släppa idén och Lollo hade känt den där ”måste ha känslan” så fort hon kom in igenom dörren.
– Vi har inte ångrat oss en sekund. Det här är häftigare än Eriksberg.
Dessutom finns bygglov för en balkong.
– Inte för att vi behöver en balkong, men om…
– Sedan är det läget. Tyst och lite trafik men ändå mitt inne i stan.
Flytten var rik på strapatser. Den nya soffan var till exempel för lång för att komma genom ytterdörren – trots att de mätt och mätt. För snäv vinkel. Dörrar lyftes av och grannar ryckte in. De släpade ochslet. Christer visar med tummen och pekfingret.
– Så här mycket rörde det sig om…15 centimeter.
Lollo berättar om tavlan som de blev så fästa vid och som absolut måste med hem till Göteborg. Oljefärgen hade inte hunnit torka men Christers Malmökollega erbjöd sig ändå att köra hem den från Österlen.
– Det var helt galet, säger Lollo och härmar mobilsamtalet på sitt allra bästa skånska stand up-maner: ”Det här är för fan ingen tavla. Det är en jävla vägg”, innan han fick in den i bilen.
– Fast visst är den fantastik.
I första lägenheten lät paret kreativiteten och skaparkraften flöda.
– Den låg i en industrifastighet. Panoramafönster, mycket vitt, stora ytor, massor av ljus. Den här lägenheten är raka motsatsen. Norrläge, litet, högt i tak. En rejäl utmaning. Möbler, mattor – allt måste bytas ut.
– Det funkade inte att knö in hela möblemanget och göra en kompakt inredning.
I stället tvingades de tänka om. En del såldes på Blocket, annat fick ”knalltransport” till Österlen. Till lägenheten på Eriksberg hade de hjälp med lampor och ljussättning av en ljusdesigner. De kunskaperna tog de med sig till Kungshöjd: punktbelysning, dimrar och olika ljusscenarion, beroende på vilken stämning man vill uppnå, tidpunkt på dagen och årstid.
– Det här är en vinterlägenhet, säger Christer.
Inte minst har de lärt sig att våga. En lampa är inte bara en lampa, utan ett konstverk. Hemtrevlighet är A och O för familjen.
– Ibland räcker det att flytta en växt för att få fram rätta känslan, säger Lollo.
– Eller att ändra möbleringen, säger Christer och Lollo erkänner att det oftast är hon som tar initiativet.
Hallen är avskaffad. Istället kommer man rakt in i vardagsrummet, som i en amerikansk film. Huset är byggt 1909. Någon gång på 90-talet bildades bostadsrättsföreningen Vapendragaren.
Det här är hälften av den ursprungliga våningen, jungfrudelen med jungfrukammare kök och skafferi.
Men de har använt ytan väl: finurliga förvaringslösningar, platsbyggda och designade av Christer. Ikea-stommar med Pickyliving-fronter. Neo som är en lokal snickare har tillverkat skjutdörrarna. Kontraster är en del av inredningsstilen. Högblanka, målade lister och karmar och mattmålade väggar. Allt i duvblått. Samtidigt hävdar båda att de inte har någon speciell inredningsstil.
– Vi är väldigt förändringsbenägna. Mycket kommer vi på när vi är ute och äter. Åtskilliga pappersservetter har använts för att rita planlösningar, förklara och skriva ner tankar.
Som Piff och Puff i Kalle Anka på julafton berättar de om sina äventyr bland konsthantverkarna på Österlen. Att bli ovänner om olika inköp finns inte på kartan. Då går skiljelinjerna mer på hur mycket pengarde är beredda att investera.
– Men Christer har lättare att övertyga än vad jag har, säger Lollo.
– Hon vill bli övertalad, försvarar han sig.
Eftersom paret har barn och barnbarn på var sitt håll, många vänner och hela huset är fullt av trevliga grannar var det viktigt med sällskapsytor. Köksön med barstolar rymmer hur många som helst. Matsalsbordet i glas och järn, Christer och Lollo har ritat, och soffgruppen talar också för fest.
Kyl och frys i rostfritt, fläkten också i rostfritt går att höja och sänka.
– Vi var först rädda att den skulle uppta hela köket men så blev det inte.
Sovrummet gränsar till köket. Den borttagna väggen gör att både sovrummet och köket upplevs som större och ljusare. Skjutdörrarna i glas avskiljer.
För en slarvig, obäddad familj skulle det vara en mardröm.
– Men vi gillar överkast. Det här bruna, skrynkliga i grovt linne är alldeles nytt. Vill man vara privat drar man för draperiet.
