Byggnaden var i grunden i hyggligt skick, men för övrigt såg det, med Svenroberts favorituttryck, för jävligt ut.
- Huset var bajsgult. Du vet sådär babybajsgult. Lortigt och jävligt, säger han med eftertryck och hämtar ett fotoalbum. Bilderna visar hur allt såg ut när de köpte fastigheten 1993.
Tomt i sex år
Då hade huset stått tomt i sex år. Bakgården var igenvuxen, på ödetomten intill tömdes skräp och slyn växte hög och skymde solen. Intrycket var skräpigt och dystert.
- Ägaren var visst en fastighetsmäklare som stökat till det för sig. På auktionen var det några spekulanter som trodde det skulle räcka med 100 000, de föll bort snabbt. Sedan blev det ingen större fajt. Vi betalade slutligen 450 000. Det måste anses som ett fynd, även då för tolv år sedan.
Hjälptes åt
Han kom direkt från en skilsmässa och hade just träffat nuvarande hustrun Mona som också var nyseparerad. De flyttade in i huset tillsammans och hjälptes åt att göra i ordning.
Båda är mångsidiga konstnärer. Svenrobert Lundquist är grafiker och skulptör, men kanske främst känd som tidigare chef för Göteborgs Konsthall. Mona Niklasson är etablerad tecknare och grafiker.
Nykterhetslogen Blå Bandet hade låtit bygga huset som sin möteslokal år 1920. Vaktmästarens minimala lägenhet på ett rum och kök, liksom lägenheten ovanför använder Svenrobert och Mona som bostad. Matrum och kök därnere, sovrum och badrum däruppe.
Olika grå nyanser
För två år sedan fick badrummet en välbehövlig totalrenovering med konststen i olika grå nyanser. Svenrobert hälsar Stena och tackar för det fina badrummet. Deras beställning av ett bronsmonument utanför Feskekörka möjliggjorde den renoveringen.
Huset domineras av samlingslokalen på drygt 100 kvadratmeter, som delvis är överbyggd med ett öppet loft.
- Loftet gjordes någon gång på 1980-talet. Jag tror det var två killar från Stora Teatern som bodde här då, säger Svenrobert.
Sex meters takhöjd
Han och Mona använder den rymliga lokalen som ateljé. Stafflierna står i ljusaste delen med stora fönster ut mot gatan och fulla takhöjden kvar (minst sex meter).
Skrivbordet vid fönstret på motsatt sida är Monas tecknarstudio. Den forna scenen i ena gaveln har byggts för med en arbetsvägg. Bakom den stuvar man undan större målningar.
På det L-formade loftet förvaras grafiska blad i breda hurtsar, här finns arbetsbänkar och utrustning för montering av tavlor och här har Svenrobert sitt referensbibliotek.
Gammal frisersalong
Bottenvåningen i gatuplan, som inhyst frisersalong, mjölkbutik och affär, är nu verkstad med arbetsmaskiner för koppartryck, keramikugn och papperslager.
- Vi jobbar nästan jämt, säger Mona. Det finns inga direkta gränser mellan privatliv, fritid och arbete. Vi bor på vår arbetsplats.
Svag för mattor
En beställning av en offentlig utsmyckning avspeglas ofta i huset. Något köps in eller något fixas till. Svenrobert är en hängiven samlare av konst, framför allt från Afrika och Fjärran Östern. Hans största svaghet är persiska mattor.
En smakpolis hade nog stört sig på 80-talsstuket i inredningen. Pelare i svarvad ek, dörrvalv och vävtapeter.
Men Svenrobert och Mona gillar planlösningen och tidigare ägares modifikationer, som loftet och trappan, som gjord att skrida nerför.
- Och ateljén förstås, inget kunde vara mer perfekt för oss, konstaterar Mona. Huset är förresten K-märkt, det är mycket man inte får förändra. Vi har heller inget emot 80-talsstilen, väntar man tillräckligt länge blir allt modernt igen.
Men den "bajsgula" fasaden stod de inte ut med.
Diskret och vackert
- Jag tycker det blev roligt med den rosalila färgen, som markerar något lite sällsamt. Det är ändå diskret och står vackert tillsammans med det vita och grå, säger Svenrobert.
Nio gamla färglager togs först bort och det skulle till ytterligare en omgång färg innan de kom i mål för tre år sedan. Redan 1995 beställdes en ommålning, men något i färgsammansättningen stämde inte.
Gick i konkurs
- Färgen lossnade efter bara några månader. Målaren gick i konkurs, så vi blev tvungna att själva processa mot färgtillverkaren. Det var segdraget. I förlikningen fick vi tillbaka ungefär hälften.
Mona fyller i:
- Vi hörde om andra som målat själva, de fick inte en spänn. Vår räddning var att en firma gjort jobbet. Som lekman är det inte lätt att få rätt. Klart de säger att det är ditt eget fel.
God affär
Trots fadäsen med färgen gjorde de en mycket god affär då för tolv år sedan.
Dock inte riktigt i klass med sommarateljén på Gotland. Den är inrymd i en lada som kostade 15 000 kronor år 1968.
