rkitekten Gunnar Werner berättar att han ritade området genom att spänna upp en karta på väggen och sedan sätta lager på lager med transparent papper över och rita efter höjdkurvorna för att kunna utnyttja terrängen.
– Läget var idealiskt. En sydvästsluttning med utsikt mot stan, nackdelen var trafikbullret från E6:an. Men jag löste bullret bland annat genom att sovrummen lades åt den mindre bullerstörda baksidan, vardagsrum och kök åt E6:an och utsikten, säger Gunnar Werner.
De 47 husen har fri utsikt över centrum med Nya Ullevi i blickfånget; ett verkligt stadsboende med nära till allt.
Gunnar Werner har byggt in siktkorridorer och en trappgata som ger utsikt från gågatorna mellan villorna.
– Om man rör sig i området ska man inte vara utestängd från utblickar mot staden, säger han.
Gunnar Werner har en lång karriär bakom sig med 49 år som arkitekt. Han började på White arkitekter redan 1957, pensionerade sig 1996 och fortsatte som frilansande arkitekt i tio år till.
Den särpräglade arkitekturen i Pauli Backe kunde man tro har engelska influenser.
– Nej, säger Gunnar Werner, området har växt fram organiskt utifrån terrängens förutsättningar, jag har inte sneglat på några förebilder i utlandet.
Han kallar Pauli Backe ett terrasserat småhusområde, inte terrasshus, eftersom varje hus har sin egen tomt och är en egen fastighet. Från början var det tänkt att man skulle ha en uteplats på taket till huset nedanför men det var inte möjligt med dåtidens lagstiftning.
För att utnyttja området maximalt ritade Gunnar Werner sju olika grundtyper av husen. Området hålls visuellt ihop av den enhetliga formen, de bruna tegelfasaderna och de vita snickerierna. Området har i huvudsak behållit sin karaktär genom åren.
– Jag känner en väldig tillfredsställelse att området blev så bra. Det är roligt att leva med området, och att folk där slår vakt om det, säger Gunnar Werner.
När Pauli Backe byggdes blev området mycket uppmärksammat för sina arkitektoniska kvaliteter. Men det kritiserades också för att inte passa ihop med den gamla bebyggelsen i Lunden; vara ett överklassområde och ha karaktär av lyxvillor enligt den drygt 50-sidiga skriften Pauli Backe, utgiven lagom till områdets 30-årsjubileum 2008.
Skriftens författare Jan Westin bor själv i området. Från att i sitt yrkesverksamma liv ha varit läkare och forskare har han som pensionär mer och mer gått över till att ägna sig åt lokalhistoria. Bördig från Örgryte flyttade han efter i 15 år i Lund 2006 tillbaka nära rötterna.
Hans villa är i tre våningar, nederst en suterrängvåning med entré, gästrum och badrum, bastu och förråd in mot baksidan.
På andra våningen ett stort vardagsrum och ett kök in mot en vindskyddad uteplats som har solläge på morgonen, perfekt för frukost utomhus.
Tredje våningen innehåller sovrum och stor hall inredd som arbetsrum, huset har 180 kvm och totalt 5–6 rum.
Pauli Backe ligger alldeles nedanför Snikens Kulle och från Jan Westins altan ligger Nya Ullevi mitt i blickfånget. Man ser både Skansen Kronan och Skansen Lejonet, längst bort sticker Älvsborgsbrons master upp, Otterhällan syns tydligt, på Hisingen reser sig Ramberget och bredvid skymtar Biskopsgården.
– Jag klagar inte på utsikten, med kikare och i siktigt väder kan man till och med se 20 meter av älven, säger Jan och skrattar.
När han gjorde sin undersökning 2008 hade cirka tio hus innevånare som flyttat in redan när området byggdes 1977–78.
De flesta bor fortfarande kvar enligt Laila och Björn Palm som räknar upp dem. Laila och Björn har också bott här sedan området byggdes, mitt emot Jan Westins hus.
Men egentligen var det inte alls meningen att de skulle bosätta sig här.
– Vi ville ha ett hus på Hagens höjd i västra Göteborg, men köreglerna ändrades så vi hamnade längre ned i kön. Då fick vi rådet att köpa ett annat hus under tiden vi väntade. En vän skickade ett tidigt prospekt på det här området och vi kunde välja ett hus här. Men när vi väl flyttat hit hade vi inte en tanke på att flytta igen, säger Björn.
De hörde talas om kritiken om att det var ett överklassområde men tyckte inte att de flyttade in i en lyxvilla. Däremot kommer de ihåg att priset var högt.
– Då kostade det 520 000 och det var jättemycket pengar, det var för mycket för att vi skulle få statliga lån, säger Laila.
De bor i ett tvåvånings suterränghus på 165 kvm inklusive förråd, vilket enligt Björn innebär 160 kvm boyta.
Bredvid entrén på övervåningen ligger sovrummet. Kök, matplats och ytterligare ett rum vetter mot utsikten. Ett atrium ger ljus åt hallen och åt vardagsrummet.
– Det blir så ljust härinne av atriet. Och vi sitter mycket i atriet och äter frukost och läser tidningen, säger Laila.
På glashyllor framför glasväggen mot atriet finns delar av Lailas glassamling, inte minst konstglas från Småland.
– Jag är en glasfanatiker, säger hon.
Nedanför trappan i suterrängvåningen finns ett tv-rum och bredvid ligger ett kombinerat gästrum och arbetsrum, som var dotterns rum när hon bodde hemma. Utanför ligger en liten vacker stenlagd trädgård.
– Det är inte så mycket att hålla reda på iträdgården. Jag brukar säga att vi bor i en lägenhet på marken, säger Laila.
Att folk gärna stannar i området konstaterar också nykomlingarna Anna och Anders Rydbacken som bor lite längre bort på gatan med sina två barn Clara, 11 år och Victor, 8 år.
– Man bor kvar här, man bor så bra att man inte flyttar. I 47 hus är det bara sju barnfamiljer, så vi står inför ett kommande generationsskifte, tror Anders.
Själv har familjen Rydbacken bott här itvå år.
– Vi ville bo centralt, ger Anders som förklaring till varför de valde att flytta hit.
Och centralt bor de.
– Det känns väldigt bra, vardagen blir väldigt enkel. Jag promenerar till jobbet i centrala stan, barnen har nära till skola, affären ligger alldeles ovanför, det är bra kommunikationer med bussen som stannar precis utanför. Vi klarade oss i ett halvår utan bil, det var inga problem, säger Anna.
De har ett verkligt stadsboende.
– Det är 144 kvm stenlagd tomt och inte ett grässtrå som behöver klippas, konstaterar Anders inte utan belåtenhet.
Hela bostaden har en urban känsla. Köket gjordes om förra vintern, med svarta köksskåp från Ikea och bänkskiva i spansk sten från Cosentino. Anna och Anders har tagit ned en vägg till ett extra sovrum och fått ett större vardagsrum. En kristallkrona svävar itrappan och det kommer överraskande ljusinsläpp genom kupor på taket över köket och över hallen.
Undervåningen var fuktskadad när familjen flyttade in så den är helrenoverad med stor tvättstuga och en liten skrivhörna i hallen nedanför trappan. Hallen nere var tidigare ett stort allrum, nu är den förminskad så barnen har fått var sitt rum med ett tv-rum emellan.
– Pauli Backe är ett toppenområde, vi trivs verkligen bra, säger Anders.
* Skriften om Pauli Backe kan beställas genom jan.westin.goteborg@gmail.com.
* Jan Westin bloggar om göteborgiania (mest Örgryte) på boksamlarenigoteborg.blogspot.se.
