Vanliga kaffepannor och kastruller i koppar, och små ljusstakar i mässing går verkligen att fynda i dag. Mässing och kopparföremål upplever nämligen en svacka i efterfrågan och bara de ovanliga föremålen säljs dyrt på auktioner och i antikaffärer.
Koppar var en metall vi hade gott om i Sverige och kopparslagarna var en vanlig yrkesgrupp. Kopparföremålen tillverkades av kopparplåt som formades och fogades ihop till de bruksföremål man behövde i köket. Nästan alla hade en kaffepanna i koppar eller en så kallad kaffepetter på tre järnben som stod i den öppna spisen. Vackra, krusiga aladåbformar var finare redan då, och är svårare att hitta billigt på en loppis eftersom de är väldigt vackra och lättplacerade på en köksvägg.
Väggplåtar dyra
Mässing är en legering av koppar och zink och mer gulaktig i färgen. Mässingsföremål tillverkades både genom gjutning och på samma sätt som kopparen - från en plåt som hamrades till sin färdiga form. Gjutna mässingsljusstakar är inte svåra att fynda. En så kallad kontorsstake från Skultuna bruk kan man hitta både vackrare och billigare i gammalt skick än de nya som fortfarande tillverkas. Där-emot kan vackra gamla väggplåtar i mässing bli dyra på auktionerna. Väggplåtar är väggljusstakar tillverkade i mässingsplåt, hamrade i vackra mönster som glittrar och reflekterar ljuset från stearinljusen. De riktigt gamla väggplåtarna från 1600-talet är ovanliga och kan kosta uppemot 50 000 per par på auktion!
Gamla kopparföremål blev populärt under 1960- och 70-talen. Man hängde gärna upp gamla bunkar, kakformar och kastruller längs en vägg i köket. Men med kopparens stora popularitet kom en del förfalskningar in på auktionerna. Turkisk nytillverkad koppar kom hit i stora lass, och utgavs ibland för att vara gammal. Vana samlare har oftast inga svårigheter att skilja den turkiska kopparen från den antika, men somliga blev lurade. Det hjälpte till att ge kopparen dåligt rykte och sänka populariteten.
En annan orsak till att det finns få kopparsamlare i dag är troligen bristen på litteratur i ämnet. Det är svårt att lära sig mer om koppar. Dessutom är det svårt att åldersbestämma koppar- och mässingsföremål, eftersom de inte började stämplas förrän på 1800-talet.
Man får titta på stilen och gissa sig fram. På kopparföremål tittar man efter hur de tillverkats. En gammal kaffekanna från 1700-talet är låg och oval i formen. På 1800-talet blir kaffepannan mer rund och högre, och efter 1870- talet får den en fläns för att passa den då nya vedspisen.
Lödningen avgör
Med industrialismen började man tillverka kaffepannorna industriellt, men det finns enkla sätt att se om pannan är tillverkad för hand eller pressad. De handgjorda pannorna är hoplödda baktill med en så kallad slaglodlödning. Det är en skarv som ser ut som ett sick-sack mönster med en gulaktig lödning. Hittar du en sådan är pannan med all sannolikhet handgjord och från tiden före industrialismen.
En kaffepanna som är handgjord kostar ungefär det dubbla mot en panna som är pressad. En vanlig pressad kaffepanna från 1800-talets slut kostar 200-300 kronor, medan en äldre handgjord går för drygt det dubbla. Äldre pannor från 1700-talet kan kosta uppemot 16000 kronor i antikaffären. Så inte kan man komma och påstå att det är värdelöst!