Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

AGA-spisen - kökets tungviktskung

Det finns en hel del saker som väger 850 kilo: en Lotus Exige, en afrikansk buffelhanne eller Flygvapnets gamla skolflygplan Tiger Moth. Och inget av dem skulle man drömma om att ställa i sitt kök. En AGA-spis däremot ...

AGA-spisen uppfanns av Gustaf Dalén, en bondpojke från Stenstorp i Västergötland. Dalén, som fick Nobelpriset i fysik 1912, är förstås mest berömd för sin helautomatiska fyrbelysning men redan som 13-åring uppfann han en väckarklocka som tände ljuset i rummet och satte på kaffepannan innan klockan ringde.

AGA-spisen presenterades 1929 efter sju års experiment och varifrån Dalén fick iden vet ingen säkert men klart är att Dalén själv, som miste synen under laboratorieexperiment 1912, måste haft lättare att hantera en AGA-spis än en konventionell ved- eller koleldad spis som behövde ständig passning.

AGA-spisen sågs som en revolution på värmeteknikens område. Den brann dygnet runt, den krävde ett minimum av passning och den var så bränslesnål att den klarade sig på en kokspåfyllning per dygn. På köpet fick man köket uppvärmt.

Bortsett från de två stora locken liknar AGA-spisen många andra gamla emaljerade järnspisar men funktionen är helt unik och - faktiskt - värdigt en Nobelprisvinnare. Principen bygger på strålvärme till skillnad från el- och gasspisens direktvärme och utgår från en central värmekälla. Från början eldades spisarna med kol, numera tillverkas AGA-spisar för både ved, olja, gas eller eldrift. När en AGA väl är uppe i arbetstemperatur - det tar ett dygn att få upp värmen i allt gjutjärn - så har spisen ett antal fasta matlagningsstationer eller (väldigt varma) klimatzoner som ständigt håller samma temperatur tack vare termostatreglering och fundamentala fysiska lagar.

Alla AGA-spisar har en kokplatta som håller 400° och en sjudningsplatta på 200°. En tvåugnars AGA har sedan en stekugn som håller 220° och en sjudningsugn på 100°. En treugnars har dessutom en 180° bakugn, på en fyraugnars kompletterat av en värmeugn på 100°.

Okej, den ser cool ut, den värmer upp köket och väger som en fulltankad stridsvagn men kokar den kaffe? Jo, faktiskt. Kokplattan kokar vatten snabbare än din elspis eller vattenkokare och sjudplattan är förutom utmärkt till såser användbar som både grill och brödrost och man kan steka ägg eller poppa popcorn direkt på plattan. Plattorna är så stora att tre kastruller ryms samtidigt.

I och med att spisen alltid är varm har den dessutom noll startsträcka vid matlagning och bakning. Ugnarna värms upp av indirekt strålningsvärme runt om så man kan dels använda en ugn till flera olika rätter - tack vare ventilationen och att värmen inte cirkulerar tar inget smak av något annat - och man behöver heller aldrig förgrädda ett pajskal till exempel. Strålvärmen gör också att ugnsvärmen inte försvinner även om luckan står öppen en stund.

En annan fördel med AGA-spisen är att man har så många samverkande värmekällor till hands samtidigt. Grönsaker kokas med ett snabbt uppkok på kokplattan och sedan in i sjudningsugnen med vattnet avhällt. Grönsaker blir faktiskt suveräna tillagade på en AGA. På motsvarande sätt kombinerar man olika plattor och ugnar för en mer kontrollerad tillagning av kött eller fisk. Överhuvudtaget har man större möjlighet att behålla matens saftighet tack vare fler värmesteg och en skonsammare tillagning.

Om en ständigt varm spis låter som en permanent brännskaderisk så blir inte ens de stora spiskåporna varmare än att man kan lägga handen på dem och man öppnar lätt ugnsluckorna utan grytlapp även om man inte håller kvar handen längre än nödvändigt.

Nackdelar? Man kan klaga på att det inte följer med en uppsättning dubbdäck till Ferrarin också, och självklart faller AGA-spisen i kategorin man får det man betalar för så länge man har råd, vilket också var fallet när konstruktionen var ny. Tidiga annonskampanjer betonade ofta driftsekonomin.

"Vad ger Eder 1.000 kronor på banken jämfört med en AGA-spis?" frågade man i en annons från 30-talets början. Svaret byggde på att ett års bankränta gav mindre tillbaka än besparingen på bränslekontot. Idag ger en AGA ingen vidare driftsekonomi ens om man räknar med att man sparar in på uppvärmningen av köket, och räknar man på vad en tusenlapp från 1930 är värd idag så hamnar man på 25 000 kr och det räcker knappt till spiskåporna på en ny AGA.

Trots högt pris blev AGA-spisen emellertid en framgång. 1948 hade 100 000 spisar sålts och ett tiotal länder tillverkade spisarna på licens, dock inte Tyskland vilket bland annat avspeglar sig i adressen på ett brev till fabriken i Sverige:
Luckan Skall Vara
Stängd
Schweden
Helt i enligt vad som stod på spisens asklucka vilket avsändaren måste ha uppfattat som firmanamnet.

I början på 50-talet blev koksen dyrare och på Lidingöfabriken tog man 1954 fram en vedeldad modell men redan då hade orderingången minskat under flera år och 1957 upphörde tillverkningen av AGA-spisar i Sverige. Den billigare och renare elektriciteten gjorde att hushållen valde elspisen istället.

Tillverkningen fortsatte emellertid i England, som trots det svenska ursprunget länge betraktat sig som AGA-spisens egentliga hemland. Brittiska AGA har också fortsatt utveckla spisarna. Man har tagit fram nya modeller och kanske framförallt nya färger. Numera kan man beställa sin AGA i aubergine, choklad, vinrött, mörkblått, diesel, guldgult, ljung, pistage, jade, British Racing Green, Wedgewood-blått eller rosa, och för de flesta handlar en AGA-spis mindre om livsmedel och mer om livsstil - ett ord som knappast var uppfunnet på ingenjör Daléns tid.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.