Den ser bekväm ut. Inbjudande. Man vill krypa upp i stolen och sätta sig tillrätta. Liksom skruva ner sig i stolen och låta sig omslutas. Men för att göra det ska man antingen vara mycket kortväxt eller gå i mellanstadiet. Stolen är nämligen en bra bit mindre än den ser ut på bild. Är man av medellängd eller över hamnar ryggstödets urskålning i nacken, vilket gör att man inte har något bra stöd för huvudet. Man har heller inget egentligt stöd i sidorna så man sitter väldigt mycket upprätt och rakt fram. Och det är faktiskt den enda sittställningen som fungerar. Försöker man sätta sig på sned med korslagda ben som man brukar kunna göra i en vanlig fåtölj har man helt plötsligt inget stöd nånstans, och vippar man stolen bakåt är känslan av fritt fall inte långt borta. Lägg till att stoppningen befinner sig på den hårda sidan av fast och att den lilla sittdynan bara är några centimeter tjock.
Ägget ska man antingen bara titta på eller sitta i helt tillfälligt och kortare stunder. Å andra sidan är det också precis vad den konstruerades för.
Ägget ritades som en del av det väldiga projektet SAS Hotell i Köpenhamn. Jacobsen ritade inte bara byggnaden utan allt från dörrhandtag och askkoppar till bestick och möbler. Ägget hörde hemma i foajén och den mindre Svanen fanns i varje rum. Tillsammans med de mindre Droppen och Grytan brukar de kallas skalstolar eftersom de består av ett sittskal monterat på en fot eller ett stativ till skillnad från hans fanérstolar Myran och Sjuan.
Tanken med formen var att Ägget även i en grupp stolar skulle kunna vara som ett litet rum för sig. Genom att bara snurra ett kvarts varv på stolen skulle man till exempel kunna tala ostört i telefon utan att behöva flytta sig i rummet. Den direkta inspirationen sägs komma från Eero Saarinens Womb Chair från 1948 som har samma omslutande form, men långt ifrån lika uttalat, som Jacobsens Ägget.
Konstruktionen var emellertid ett problem i sig. Fanér var inte tillräckligt formbart och Jacobsens inställning till plast var att materialet var oetiskt. Men ungefär samtidigt som uppdraget att rita stolarna till SAS-hotellet kontaktade en representant för det norska företaget Plastmöbler A/S möbelfabriken Fritz Hansen för att presentera att nytt material: styroper. Styroper var ett konstmaterial som kunde jäsas upp till skum och formas nästan fritt för att därefter stelna till en mycket lätt massa. Fritz Hansen presenterade materialet för Jacobsen, som först var tveksam till att använda det nya materialet, men han såg samtidigt möjligheterna eftersom det var så formbart.
Prototypen skapades dock i gips med hönsnät som armering och Jacobsen höll till i det egna garaget när han jobbade med formen. Samma dag som prototypen skulle skickas till fabriken kom SAS-hotellets ägare för att titta på stolen. Hotellägaren var nöjd men inte Jacobsen som sågade isär stolen på mitten och gjorde den bredare.
De första stolarna saknar också sittdynan, en inte helt oväsentlig detalj som tillkom senare. Det är väl inte otroligt att man helt enkelt inte hann med.
Det sägs att Arne Jacobsen långt efter invigningen inspekterade hotellet en gång i veckan för att se att askkoppar, blomvaser, möbler och annat stod exakt som han tänkt sig. 1999 genomgick det då rätt slitna hotellet en totalrenovering men man behöll ett rum, 606, med originalinredningen återställd. På hotellet kallar man rummet för museet men det är fritt fram att boka precis som alla andra rum. 6 500 kronor per natt kostar det att uppleva Jacobsens genialitet med alla sinnen. Frukost ingår.
