I biblioteket i det svenska ambassadresidenset har det suttit alltifrån utrikesministrar till isländska skolbarn som lyssnat på svenska julsagor. På bordet står en vas med nyplockade blå och gula blommor. Två dalahästar blickar ner på Bosse från bokhyllan.
– Jobbar man i ett nordiskt land är man inte lika efterfrågad som på andra platser. På Island dräller det av svenskar som inte behöver mig, säger han med ett skratt.
Visst får han utfärda ett och annat provisoriskt pass, men har inte varit med om några större konsulära fall. Hans arbete består mest av att stärka relationerna mellan Island och Sverige.
– Vi försöker göra så mycket PR för Sverige som möjligt, säger han. Vi har bland annat berättat om Astrid Lindgren, Kolmården och laxfiske.
Samtidigt som han försöker få islänningar att turista i Sverige jobbar han med att öka svensk export till Island. Främst bland projekten är att bygga trähus; Island har behov av billigare och miljövänligare bostäder.
– Fast det är för många turister nu, lägger Bosse till.
– Det är positivt för ekonomin, men de sliter på naturen och driver upp priserna.
Själv har han sett det mesta av ön, men är inte förtjust i ”månlandskapet” i det inre av landet. Dessutom är han trött på klimatet, att det alltid blåser.
– Vinden i Göteborg är ingenting mot den på Island, säger han och släpper fram lite mer av sin ”goa” dialekt.
Av uppväxten har han goda minnen och nämner Göteborgs fältrittklubb och somrarna på Styrsö.
Pappa Olle hade en mekanisk verkstad i det hus som idag är Hagabadet. Skolgången klarade Bosse av på Kärralundsskolan, Böskolan och Hvitfeldtska gymnasiet. Men sedan stack han till Lund för att utbilda sig till jurist, ett vägval som har tagit honom till flera kontinenter.
– Fast jag har nog flyttat mindre än de flesta ambassadörer, säger han och bjuder på en rundtur i den vita stenvillan.
I ett av rummen står en pinnstolsliknande möbel tillverkad i Bosnien. Bosse var ambassadör i Sarajevo i fem år innan han kom hit och hade gärna flyttat till ett annat Balkanland. Han sökte även tjänster i Asien och Mellanöstern, men det var på Island han blev placerad. Mycket tack vare att han satt på stor förhandlingskunskap om EU; Island var på väg att gå med i unionen, men det blev inget med det vilket Bosse tycker är synd. Under större delen av 1990-talet jobbade han vid Europarådet i Strasbourg. Han bodde med familjen i en liten fransk by där sönerna gick i skola.
– De pratar fortfarande gärna franska med varandra när de träffas, säger han.
Nu jobbar den yngste sonen som konsult i London och den äldre gör tingstjänst i Göteborg. Under karriären har Bosse även arbetat sammanlagt tolv år i Stockholm. Men historierna om Kålle och Ada bär han fortfarande med sig.
– Man kan desarmera många obekväma situationer med humor, säger han och drar en vits av bara farten.
Fast flyttlasset går inte hem till västkusten. Trots att paret Hedberg har många vänner kvar i Göteborg sätter huspriserna och väderleken stopp. Bosse längtar till inlandet, med riktiga vintrar och lingonskog. Ett 1850-talshus väntar i småländska Eksjö där hans fru Christina har rötter. Hunden Tosse har redan flugit hem till sommarstugan och möblerna ska skeppas iväg.
Bosse tror inte att han åker tillbaka till Island i första taget.
– Jag blev erbjuden att stanna ett år till, men jag är klar med Island nu.
Han återkommer till det oberäkneliga vädret som kan ändras tio gånger om dagen.
Det finns slalombackar utanför Reykjavik, men Bosse och hans hustru gav tidigt upp hoppet om skidåkning.
– På väg dit kan det vara stilla, men när man väl är framme kanske liftarna är stängda på grund av blåsten.
Enligt Bosse är islänningarna vana vid att ändra sina planer; ofta händer det att han blir inbjuden till något med bara en dags varsel.
– Islänningar är mycket djärva när det gäller att snabbt dra igång projekt och sånt kan svenska byråkrater bli förskrämda av…
Kort framförhållning kombinerat med dålig logistik gör att det är svårt att få toppolitiker att komma till Island. Flygtiderna är sådana att det är svårt att åka tur och retur över dagen.
Det färdmedel Bosse själv helst håller sig till är cykel. I media har han blivit omskriven som ”den cyklande ambassadören”.
– På Island finns idag mer bilar än människor, säger han och skakar på huvudet.
Han berättar om skolelever som läser läxor i bilar som står på tomgång. Själv vill han vara ett bra föredöme och tar dagligen en mountainbiketur innan han cyklar till jobbet.
– Diplomatlivet förändras, nu måste man vara halva tiden i cybervärlden, säger Bosse. Jag är nöjd med karriären, men också glad att checka ut.
Fakta: Bosse Hedberg
Ålder: 65 år.
Bor: I Reykjavik, sommarhus på Bjärehalvön.
Uppväxt: Östra Göteborg.
Gör: Sveriges ambassadör på Island, började sin karriär på svenska generalkonsulatet i New York, har arbetat på ambassaden i Tunis, vid Europarådet i Strasbourg, på UD i Stockholm och som ambassadör i Sarajevo.
Familj: Hustrun Christina, sönerna Anders 30 år och Magnus 27 år, isländska hunden Tosse.
Intressen: Cykla, vandra, europeisk film, läser helst biografier och historia.
Aktuell: Går i pension och flyttar hem till Sverige i slutet av sommaren.
