Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Brandmannen Daniel (till vänster) och ambulanssjuksköterskan Thomas Bergén fullföljer släkttraditionerna när det gäller yrkesval, både pappa och farbröder har alla arbetat med utryckning. Bild: Mia Sandblom

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Blåljusbröderna Bergén är alltid redo att rycka ut

Ambulanspersonal, poliser och personer inom räddningstjänsten ser sig som kolleger.
– Vi är en blåljusfamilj, absolut, säger ambulanssjuksköterskan Thomas Bergén.
Det uttalandet hade lika gärna kunnat syfta på familjen Bergén. Hans bror, pappa och farbröder har alla arbetat med utryckning.

Det har hänt att bröderna arbetat tillsammans på en uttryckning. De minns bland annat att de möttes i en lägenhet med en rykande tv i centrala Göteborg för några år sedan.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Storebror Daniel fastnade för sitt yrke redan under lumpen då han var räddningsman i Skövde. Han hade utbildat sig till elektriker på gymnasiet, men några år efter studenten gjorde han fystestet med bland annat rodd, löpning, höjdtest och klaustrofobiövning. Han blev godkänd som deltidsbrandman.

– Att klara testet och bo och arbeta nära stationen var det som krävdes för att bli deltidsbrandman, så jag började i Kungsbacka 2005.

I pappas fotspår

2013 genomgick han den längre utbildningen SMO, Skydd mot olyckor och fick heltidsjobb på Gårda, för att sedan återvända till Kungsbacka.

Både hans pappa Sigvard och farbror Kent har haft samma yrke.

Daniel (till vänster) och Thomas Bergén.. Bild: Mia Sandblom

Lillebror Thomas gick i stället i den andra farbrodern Kjells fotspår och blev ambulanssjuksköterska.

– Jag jobbade med elmotorer i några år efter gymnasiet där jag gick tekniskt program. Men så ställde jag mig den klassiska intervjufrågan, ”vad gör jag om fem år?” Då blev det tydligt att jag ville byta spår. Jag ville inte fortsätta med ett jobb där varje dag är likadan, måndag till fredag, säger Thomas.

Han pluggade till sjuksköterska i tre år, och specialiserade sig mot ambulans efter det. 2013, samma år som hans bror blev heltidsbrandman blev Thomas färdig och började i Göteborg.

Frihet och variation

Bröderna tycker att friheten och variationen är de största fördelarna med jobbet.

Som ambulanssjuksköterska kommer man ut. Utryckningarna sker dessutom ojämnt, även om arbetsbelastningen generellt är hög. Det finns möjlighet att träna på jobbet, om man är beredd på att bli avbruten när det kommer ett larm. På räddningstjänsten är träningsmöjligheterna obligatoriska.

– Vi har fysträning på schemat, eftersom rökdykningen kräver det. Det är grymt bra tycker jag som har familj och eget företag, säger Daniel.

Kombinerar två jobb

Han har nämligen startat elföretag tillsammans med en kollega på räddningstjänsten i Kungsbacka.

– Jag jobbar skift med långa pass och är ledig mitt i veckan ibland. Jag har varit hemma med barn någon dag i veckan, men snart börjar min yngsta son i skolan. Då funkar det bra att kombinera två jobb. Jag vill inte tappa elkompetensen, den har jag också nytta av som brandman, säger han.

En stor del av hans vardag är att öva på akutsituationer och förebygga olyckor. Varje station inom Storgöteborg har varsin spetskompetens. Gårda är experter på dykning, Kungsbacka på tung trafik och kemikalier.

– Thomas har mycket mer larmkörningar än jag. Det är såklart bra att det inte brinner, men det är trots allt det man är tränad för, så jag tycker om att åka på larm, säger Daniel.

"Vet aldrig vad som ska ske"

Att vara först på plats innebär att man ibland får göra avgörande insatser och som ambulanssjuksköterska ta beslut som på sjukhuset annars överlåts åt läkaren.

– Man får verkligen göra skillnad för människor. Det bästa med mitt jobb är att oförutsedda saker händer och att man aldrig vet vad som ska ske, säger Thomas.

Det innebär att blåljuspersonal får vara med om extrema situationer som fastnar på näthinnan.

– Att röja upp på en olyckplats där en människa har blivit påkörd av ett tåg är inte kul. Men det är värst när barn råkat illa ut, säger Daniel.

Det håller hans bror med om, och berättar att han tjänstgjorde under de uppmärksammade Gårdstensmorden. Fyra personer dog och Thomas körde ett av barnen till sjukhuset.

– Vissa saker glömmer man aldrig, säger han och skakar på huvudet.

Stöd från kamrater

Räddningstjänsten har en kamratstödsgrupp som träffas efter dödsolyckor. Där pratar man av sig med personer som har samma erfarenheter. Även polis och ambulans bjuds in till dessa möten.

– Man har blivit bättre på att ta hand om personalen. Förr snackades det inte lika mycket om det som hänt på jobbet, säger Daniel.

Ibland pratar bröderna Bergén med varandra om händelser de varit med om. Även om de inte varit på samma olycksplats finns det en förståelse för varandras erfarenheter som de flesta andra saknar.

Daniel Bergén

Ålder: 39 år.

Bor: Kungsbacka.

Familj: Fru och två barn.

Yrke: Brandman och har egen elfirma.

Intressen: Spelar fotboll i Lerkils C-lag Lerkils Finest.

Thomas Bergén

Ålder: 36 år.

Bor: Kungsbacka.

Familj: Sambo, en bonusson och en bebis på väg.

Yrke: Ambulanssjuksköterska.

Intressen: ”Styrketräning, vilket är tur eftersom ambulanssjukvård är ganska fysiskt krävande”.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.