Birgitta Carlsson Occella har bott nästan hela sitt vuxna liv i Italien. Nu är hon en glad pensionär och lever i staden Monza, som ligger ett par mil norr om miljonstaden Milano i den italienska regionen Lombardiet.
Birgitta Carlsson Occella har bott nästan hela sitt vuxna liv i Italien. Nu är hon en glad pensionär och lever i staden Monza, som ligger ett par mil norr om miljonstaden Milano i den italienska regionen Lombardiet.

Birgitta har slitit ut fyra direktörer

ANNONS
|

Birgitta kommer gående i ljusa vinterkläder med en rosa liten mössa som påminner om påvens kalott på huvudet. Men katolik är hon inte, däremot aktiv i Svenska kyrkan.

– När jag flyttade till Milano 1969 började jag gå till Svenska kyrkan för att få höra det svenska språket.

Under en period var kyrkans ekonomi så dålig att Birgitta och en annan församlingsmedlem organiserade en stor julbasar för att samla in pengar. Nu är hon kyrkans revisor.

Birgitta växte upp på en gård i Olofstorp och flyttade sedan till Nol. Efter Högre allmänna läroverket i Kungälv sökte hon till sekreterarskolan i Stockholm. Sommaren 1962 då hon fortfarande gick på läroverket läste Birgitta franska i Lausanne i Schweiz. På samma kurs gick en italiensk flicka vid namn Brunella Petraroli. De båda 18-åringarna blev snabbt goda vänner. Birgitta for till Rom för att hälsa på Brunella.

ANNONS

– Jag gillade atmosfären. Det var lätt att få kontakt med folk. Livet är gladare i Italien, säger hon och skrattar. I Sverige ska allt vara så perfekt.

Birgitta skrattar ofta, ett pärlande roat skratt. Om hon stannat i Sverige hade hon varit blygare och mer försiktig av sig tror hon.

– Här var jag mer intressant.

Men det kunde bli irriterande, medger hon. Om vårarna blev italienarna som tokiga när hon med sitt blonda hår kom körande.

– De tutade som galningar. Jag var tvungen att sätta på mig en sjalett, minns Birgitta.

Men Birgitta stod stadigt på jorden med sina rötter i den svenska myllan och avfärdade olämpliga inviter med att hon var mer siciliansk än svensk i det avseendet.

Att det blev Italien berodde på Brunella. När väninnan kom på besök i Sverige fick de se en annons i GP: ”Översättare sökes till Milano”.

"Det jobbet måste du söka", menade Brunella.

Birgitta hade sina betänkligheter. Hon kunde ju inte italienska. Men tanken lockade.


    Bild: Anna Rehnberg
Bild: Anna Rehnberg

Alltså sökte hon jobbet som översättare, men stannade bara ett par månader. Hon ogillade arrangemanget och tröttnade snabbt på middagarna med chefen och hans väninna. I stället fick hon jobb som receptionist på First National City Bank i Milano.

ANNONS

Kort därpå fick hon via svenska konsulatet veta att Alfa Laval sökte en vd-sekreterare i Monza. Hon tänkte inte söka. Men mamma hemma i Nol sa att bättre smörkärnor än Alfa Lavals fanns inte.

– Jag gick i pension 2001 vid 59 års ålder. Då hade jag arbetat som vd-sekreterare på Alfa Laval i 32 år, för fyra vd:ar.

– Som vd-sekreterare får man veta vad som händer i framtiden. Jag har fått resa en del och organisera resor och konferenser, även för huvudkontoret, bland annat till Rom, Sicilien, Frankrike och Zürich.

Företaget grundades 1883 av Gustaf de Laval och Oscar Lamm J:r som Separator AB och det var just separatorer som gjorde företaget berömt. Nu för tiden gör de även värmeväxlare, ventiler och pumpar.

– Det är ett bra företag. Jag har köpt aktier i Alfa Laval. Fast nu har de gått ner lite, säger Birgitta och skrattar.

Vänskapen med Brunella har betytt mycket genom åren. Att hon träffade Massimo Occella 1971 och gifte sig med honom tre år senare bidrog förstås också till kärleken till Italien. Hennes italienska väninna träffade Ragnar och bodde i Sverige i flera år, men nu bor paret i Turin. De adopterade ett barn från Rumänien vilket gjorde att även Birgitta och Massimo vågade göra det.

ANNONS

– Vi hade inte kunnat göra Sofia bättre själva. Jag brukar säga att den enda skillnaden från en vanlig graviditet är att det tog arton månader i stället för nio innan vi fick henne, säger Birgitta.

Birgitta dricker sitt kaffe i små klunkar och pekar på guld-madonnan högst upp på Duomo di Milano.

– Hon är staden Milanos symbol.

Birgitta kan sitt Milano och sitt Monza, men hon uppskattar också sitt gamla hemland Sverige och ska snart åka till Marstrand där hon har en andelslägenhet. Varje sommar sedan 2014 åker hon även på återträff med studentkamraterna från läroverket.

– Efter 50 år var vi lite främmande för varandra men nu är det roligare för varje gång! Till sommaren ska vi träffas på Klädesholmen.

Det börjar bli dags för Birgitta att bege sig till kursen om barockmålaren Caravaggio, där skådespelaren Luca Zingaretti som spelar tv-seriens kommissarie Montalbano, läser stycken skrivna om konstnären. Därefter ska hon tillbaka till Monza till en bokklubbsträff med elva andra svenskor.

– Det är roligt nästan jämt!

Fakta: Birgitta Carlsson Occella

Ålder: Fyller 75 år i februari.

Familj: maken Massimo, dottern Sofia och barnbarnet Alice 1 år.

Bor: I Monza, Italien.

Intressen: Konst och resor.

ANNONS