Jag kom att tänka på Hasse Alfredsons barnbok ”Varför är det så ont om Q?” från 1968. Det var en annan tid då, men precis som nu en orolig och avgörande tid. Jag tänker också på Tage Danielssons satiriska monolog efter Harrisburg-katastrofen 1979 där sannolikhet och sanning ställs mot varandra. Omslaget till Hasse Alfredsons bok ”En ond man” från 1980 pryds av en korpulent och rödlätt äldre man med brandgul kalufs. Tiderna förändras, mycket känns igen. I dag kanske sanningens främsta motpol i stället är osannolikheten, bokstaven Q är återfunnen och mannen med det brandgula håret är inte längre fabrikör Höglund.
I den nya tidens föreställningsvärld pågår en hemlig kamp mot en hemlig satanisk pedofilring, ”den djupa staten”, som utgår från en pizzeria i Washington där Hilary Clinton och andra ledande demokrater utnyttjar barn. Fabrikören i Vita huset kommunicerar med sina följare genom att säga siffran 17, som är den sjuttonde bokstaven i alfabetet: ”Q”, som enligt mytbildningen på nätet är den hemliga källan till den hemliga kunskapen, den alternativa verkligheten. Det var bättre förr, när det var ont om Q.
Jag såg dokumentären ”Att rädda ett barn” på SVT Play, som bland annat skildrar barnrättsorganisationen BRY och deras märkliga inblandning i en vårdnadstvist. Det är en välgjord, obehaglig och absurd samtidsskildring, eftersom den steg för steg visar vad ett antal rättshaverister och faktaresistenta konspirationsteoretiker kan ställa till med när de kommer samman och triggar varandra till häpnadsväckande slutsatser och handlingar. Se den!
För några år sedan hamnade jag i en mejlväxling. Föreningen 2000-talets Vetenskap ville hyra kyrkans samlingslokal för ett möte. 2000-talets Vetenskap är också en tidning som på nätet samlar artiklar om ”komplementärmedicin och alternativ vetenskap”. Det kan tyckas harmlöst och upp till var och en att tycka och tänka vad man vill om till exempel vaccination. Vid en närmare granskning hittade jag dock kopplingar till andra aktörer på den så kallade ”alternativa” scenen. Den högerextreme, numera avlidne ”medborgarjournalisten” Bechir Rabani och den lika högerextreme förintelseförnekaren Fabian Fjälling dyker upp i ett samtal om yttrandefrihet. Varför är det så gott om högerextrema personer som värnar yttrandefriheten när dom vill tysta alla andra så fort dom kommer till makten?
Anders Behring Breivik isolerade sig och tillbringade fem år framför datorn där han matades med diverse konspirationsteorier, exempelvis Eurabia-myten, som förenklat handlar om att europeiska och arabiska stater i hemlighet har kommit överens om att islamisera Europa. Breivik spelade World of Warcraft och surfade runt på de högerextrema sidorna. Resultatet blev Utöya. Han tog Rohypnol innan, för att döva eventuell empati och kunna genomföra massmordet på 69 unga människor och skada många fler.
Malin Ullgren skriver i Dagens Nyheter. ”Att kämpa mot känslan av undergång är en motståndshandling”. Tage Danielsson fyller i: ”Hör du sorgset kvidande / se här din svåra roll / att inse världens lidande / med glädjen i behåll”. Beväpna dig med hopp, mod, glädje och framtidstro. Tage igen: ”En droppe droppad i livets älv / har ingen kraft att flyta själv. Det ställs ett krav på varenda droppe / hjälp till att hålla de andra oppe”.
Kommentarer
Kommentera artikeln
Vad tycker du? Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.