Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Annelie Pompe, äventyrare och krönikör Bild: Anders Hofgren
Annelie Pompe, äventyrare och krönikör Bild: Anders Hofgren

Annelie Pompe: Besatt av elementen

Äventyraren Annelie Pompe känner sig extra levande både i havet och uppe i luften. ”Nu på det senaste är luften min favorit. Himlen, lufttrycket, vädret och molnen har fått en helt annan betydelse sedan jag lärde mig flyga helikopter”, skriver hon i sin krönika.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Du vet såklart om att vi inte kan leva utan luft och vatten. Personligen är jag kanske just därför som besatt av båda dessa element. Jag känner mig extra levande i havet eller uppe i luften. Nu på det senaste är luften min favorit. Himlen, lufttrycket, vädret och molnen har fått en helt annan betydelse sedan jag lärde mig flyga helikopter.

Jag tittar på himlen och väderappar oftare än på sociala medier. Blicken dras uppåt likt en magnetisk dragningskraft. Lufthavet är också ett hav och i viss mån beter sig luft lite som vatten. Båda är i ständig rörelse, naturligt förenade genom det vi kallar ”väder”. Både luften och vattnet är så stora att det är lätt att bli filosofisk. Vårt lilla människoliv är som ostskivan i en sandwich mellan vattnet och luften. Någon menar säkert att det inte är meningen att människor ska vara i luften eller i havet, men jag tror att det är meningen att vi ska utforska vår värld.

Att vara i luften innebär en liknande samhörighet som att vara i havet. Man blir liksom en del av elementet och dess regler och invånare, om än som en tillfällig besökare. Som göteborgare får man såklart helikopterperspektiv. Jag ser på fåglars likheter med flygplan och humlors med helikoptrar. Vi följer samma fysiska lagar. En av mina helikopterlärare kallar för övrigt moln för ”fluffiga, vita mördare”. Man ska ha respekt för moln.

Ni som följt mina högtflygande drömmar om att bli helikopterpilot kanske vill veta att drömmarna nu gått i uppfyllelse. Häromveckan kom mitt pilotcertifikat på posten. Lyckan var total! Det föregicks av en ”uppflygning” där en oerhört trevlig kontrollant flög runt med mig i nästan två timmar med manövrar och träning. Jag lärde mig nog lika mycket på de två timmarna som under hela träningen. Det var inte min bästa flygning, men chefsinstruktören som kallas för K2 (som berget) menar att det är normalt. Det ökade motivationen till att lära, flyga mer och bättre. Det bör därmed nämnas att helikoptern blivit en källa till besatthet eller kanske är maskinen beroendeframkallande. Vilken känsla det är att lägga sig på kvällen och längta tills att vakna på grund av ett flygpass. Varje veckas yttersta lycka har hängt på hur många pass som bokningschefen Hampus har gett mig.Varje minut i helikoptern är en extra bra minut. De fantastiska instruktörerna är mina idoler. Till och med doften i Hangaren på SPU Fight Academy räcker ibland som lyckopiller. På nätterna drömmer jag om helikoptrar och flygning. Det är ganska roligt att vara besatt.

Ett av mina jobb som äventyrare är att föreläsa om äventyr och allt som hör till. Många företag vill höra om "målfokusering". Jag insåg häromdagen att det handlar lika mycket om att bli tillåta sig att bli besatt som att vara fokuserad. När man gör något man älskar blir man liksom fokuserad på köpet. Jag kan därmed varmt rekommendera dig att följa dina drömmar, särskilt om de tar dig upp i luften.