Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Bertil Clemens trodde att han skulle stanna i Kanada i drygt tre år. Men nu är det snart 60 år sedan han fick sitt utvandringsintyg från Sverige och han är fortfarande kvar i Toronto.

Bertil for till Kanada på 50-talet – och blev kvar

Som barn blev han ofta kallad Clemens pojk. Därför tog han faderns förnamn till efternamn. Bertil Nilsson blev Bertil Clemens. Under det namnet är han känd i både Göteborg och Toronto.

Bertil rullar in i den lilla köksvrån och plockar fram ett paket med väldoftande svenskt kaffe.
–  Det ska vara kvalitet!, säger Bertil.
Vet någon vad god kvalitet är så är det Bertil Clemens. I många år hade han delikatessbutik på Aschebergsgatan i Göteborg. Mockakaffe, fina charkuterier, delikata ostar och hela tunnor med sill från Island.
– Det var en dröm att äta den sillen, säger Bertil längtansfullt.

Bertil föddes på Postgatan 53 det som idag är Nordstan - för 95 år sedan. Pappa Clemens var specerihandlare och Bertil hjälpte till att ställa upp burkar på de lägsta hyllorna så snart han kunde gå. Efter åtta års grundskola fortsatte han i pappas fotspår.
–  Jag var tredje generationen och räknade aldrig med att göra något annat. I tjugo år stod jag och bugade och bockade bakom disken. 
Men en dag när Bertil var 36 år frågade en vän om Bertil kunde tänka sig att åka till Kanada och sälja hans verktyg där.
Bertil, som ärligt talat var lite trött på allt bockande, nappade på erbjudandet. Hans hustru Florence sa: Hur länge? "Tre och ett halvt år", svarade Bertil. "Okej", sa frun. Sonen Per ville inte flytta, men han var bara tio år och fick snällt följa med. Detta var 1957.

Verktygen sålde inget vidare, men Bertil fortsatte att arbeta med belysning. Han fick frågan om han kunde göra belysningen till en utställningsmonter på en mässa i Toronto. Bertil kunde mer än sätta ljus skulle det visa sig. Många lade märke till den skickligt gjorda montern. Bertil började få uppdrag över hela Kanada, i New York och i Chicago. I samband med mässorna träffade han bland annat skådespelerskan Ingrid Bergman och prins Bertil.
– Gud har gett mig mina händer, säger Bertil och betraktar sina handflator. De var 90 procent av min framgång i Kanada. Ingen ger dig något gratis här, konstaterar Bertil som faktiskt gick några år på Slöjdskolan i Göteborg, som ung.
– Jag gjorde alltid allting lite annorlunda.

Förmågan att göra annorlunda och se saker i ett nytt ljus har följt honom. Hade han blivit så framgångsrik som utställningsdesigner annars? Eller som möbeldesigner? Bertil köpte nämligen en mindre möbelfabrik. Idag står möbler han ritat på allt från Kanadas ambassad i Tokyo till bibliotek, domstolar, sjukhus och skolor över hela Kanada.
– Om jag inte varit så godtrogen hade jag varit en rik man i dag. Jag fick kontrakt för att leverera stolar till amerikanska marinen, men de lurade skjortan av mig, konstaterar Bertil utan bitterhet. 
Om somrarna for Bertil hem till Sverige och seglade med Draken som han övertagit av Sten A. Olsson i utbyte mot specerier för 5 000 kronor. Segling är hans livs stora passion, precis som under barndomens somrar på Donsö. Där hade pappan en liten butik. Nyligen träffade han en kanadensare som mött hans far på Donsö. "Clemens var en underbar människa! utbrast kanadensaren. Han hade alltid öl att sälja under disken".

Bertil var också en räddare i nöden. Under kriget var han inkallad vid Mon station på gränsen till Norge. De andra mannarna klagade över att Bertil fick åka hem till Göteborg varje helg. Då stannade han på sin post. 
– Nästa helg skrek alla mannar Åk Åk Åk!!!, berättar Bertil. 
Bertil hade nämligen alltid med sig en låda fullpackad med wienerbörd, läsk och inte minst snus. 
– Utan snus blev det inbördeskrig, skrattar han.

Bertil har hunnit bli en gammal man. Sedan drygt ett år bor han på St Hildas äldreboende i Toronto. Det har blivit nästan 60 år i Kanada.
– Florence längtade alltid hem till Sverige. Men vi ångrade ingenting, säger Bertil. Vi fick ett underbart liv här med massor av goda vänner. Gud har varit med mig.  
Redan i Sverige engagerade sig Bertil i kyrkan och var både söndagsskolelärare och lägerledare. Via kyrkan träffade han sin fru Florence.
Florence utbildade sig till sjuksköterska och fick jobb på Sahlgrenska, ett arbete hon fortsatte med i Kanada. De sista fem åren i Florences liv tog Bertil hand om henne. 
– Vad gör man inte för en älskad hustru? Man gör allt man kan, säger Bertil. Gud ger bort sina änglar och jag hade en ser du. 

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.